Regnet hade avskräckt några ekipage men till slut var det ändå 36 startande under lördagens dressyrtävling i Haparanda. Men i en av hästklasserna var det bara ett ekipage som startade. Mia Reinikka och Baarbel som rider för Haparanda Ryttare, var ensamma ut på planen och det gick lite bångstyrigt till.
– Hon var verkligen jättenervös under första omgången, säger Mia Reinikka.
Men de fick en chans på sig i nästa klass och efter avslutad ritt sprack ryttaren upp i ett enastående leende.
– Jaså? Ja, men så var det. Jag kände att det var en sådan stor förbättring från första ritten så då kom leendet.
Det var också första gången som ekipaget fick ett godkänt resultat tillsammans. Något som Mia Reinikka var verkligt nöjd med.
– Det känns jättebra, jag är ju här för att få en bedömning så att jag vet hur vi ligger till i träningen. Hon är bara sex år och vi har ridit tillsammans i kanske sex månader så vi lär fortfarande känna varandra.
Men det är inte Mia Reinikkas första häst.
– Nej, nu är man ju en rutinerad ryttare, fast när jag sålde sista hästen då hade jag tänkt göra ett uppehåll på ett år minst.
Hur långt blev uppehållet?
– (skratt) Fyra månader. Längre än så gick det inte att vänta, för mig är ridning så bra för själen.
Vinnare klassen där Baarbel och Mia Reinikka fick sitt första resultat blev en annan unghäst. Kalixryttaren Helena Persson Tegelid och Sylvia Damina. Även de är inne i en träningsfas där tävlingsnerven kanske inte bultar som starkast.
– Jag är nöjd med resultatet, hon är bara 6 år och jag köpte henne för ett år sedan. Jag ser det här som miljöträning. Vi började att tävla i augusti så det här blev fjärde starten.
– Nu tar vi det lugnt men det finns en tanke hos mig att gå hela vägen och tävla på allvar. Egentligen var planen att börja tidigare under våren men den här damen har ett sådant humör att det krävdes sommaren för att vi skulle kunna starta.
Humör?
– Ja, hon tycker att mycket annat än att träna är intressant, så att säga. Sedan har hon haft svårt att få ihop kroppen, då hon är så pass ung. Men hon har jättefina gångarter och alla ökningar idag såg jättefina ut.
Helena Persson Tegelid har varit nära att ge upp många gånger under året som gått men något har fått henne att fortsätta kämpa.
– Jag har vetat vilken fin häst hon egentligen är och idag fick jag se det bevisat, säger hon.