Inför finalen i Falsterbo hade Piteå Ridklubb som mål att få hoppa den andra omgången. Inga problem skulle det visa sig.
– Nytt i upplägget för i år var att alla gick vidare från första omgången. Det hade vi helt missat, berättar lagledaren Linda Marklund.
Så även om Piteåryttarna blev sist av åtta ekipage på förmiddagen fick man fortsätta tävla på eftermiddagen. Men lite olyckligt kom inte Clara Marklund – som efter fem rivningar blev utesluten i första omgången – inte till start i den andra.
– I första kom hon helt galet in på ett hinder och därefter blev hästen (Elton) väldigt spänd. Och eftersom att Clara haft ett fotledsbrott och inte riktigt hunnit tillbaka där hon vill vara – bestämde hon sig för att avstå andra omgången. Vi var ändå inte med och tampades om några medaljer heller i det läget.
Kvar i laget var storasyster Wilma Marklund samt Liv Dagertun och Emilia Fredriksson Lindmark. Då man får räkna bort ett resultat på fyra ryttare kan man i praktiken klara sig på tre, men dessvärre skulle den sistnämnda bli diskad i andra omgången efter dubbelvägran.
Fredriksson Lindmark var trots allt i gott mod efteråt.
– Första gången vi hoppade på den här höjden (1,45) var förra helgen i Sundsvall. Varken jag eller min häst (Anton F) har varit på sådana här stora arenor tidigare, sa hon och fortsatte:
– Vi brukar mest tävla hemma i Norrbotten och Västerbotten, så han är inte van stor publik eller spexiga hinder. Han hade ganska många saker han ville titta på, men när han ville hoppa gjorde han det jättebra.
Även om Piteå Ridklubb blev åtta och sist i finalen tyckte Emilia Fredriksson Lindmark att det var en rolig och nyttig erfarenhet.
– Jag hade inga förväntningar på att vi ens skulle ta oss hit. Det var häftigt att tävla här i Falsterbo även om det var väldigt långt (cirka 150 mil) att åka. Men det var jättekul att vi lyckades kvala hit.
SM-finalen markerar också slutet på tävlingssäsongen vad gäller lagsammanhang. Fredriksson Lindmark gillar gemenskapen som tävlingsformen innebär.
– Alla vill göra sitt bästa för laget. Wilma är lite mer rutinerad men varken jag, Clara eller Liv är vana att hoppa på sådana här ställen. Jag tycker ändå att vi gjort det jävligt bra.