Det blev ett riktigt kanonår för 17-åriga Piteåryttaren Fanny Blanck inom hästhoppningsvärlden. Hon kvalade sig in till junior-SM med två hästar, tog sig vidare till finalen med den ena och det på en ny häst och på sitt allra första SM.
– Hästen som jag red SM på nu har jag bara haft sedan i mars. Så det har gått väldigt fort och det var första hästen som jag hoppade SM på, säger Fanny Blanck.
Att framgångarna kom så pass snabbt menar Fanny Blanck till stor del beror på hur hon och hästen Luxor L har passat med varandra.
– Jag kände redan när jag provade min häst, Luxor, att vi passade väldigt bra tillsammans. Så vi har ganska fort kunnat avancera höjderna under våren och sommaren. Vi har känts säkra på 135 centimeters höjd, men nu till SM så var det ändå över förväntan att det gick så bra. Vi tänkte mest åka dit och få rutin. Vi hade aldrig hoppat på 140 centimeters höjd innan så det blev min debut på den höjden i finalen, säger Blanck.
En riktig pangdebut på den svårare höjden blev det också. Under finalen avancerade 17-åringen från en 19:e plats till en elfte plats och tog sig igenom den tekniskt svårare banan utan större problem.
– Det gick jättebra. Jag hade ett tidsfel i första omgången, så jag var ganska säker till finalen. Jag låg som nittonde inför final och sen kom vi ändå elva. Det var svårt, men det var många före mig som det gick sämre för.
Trots att Blanck bara ridit på Luxor sedan i mars har duon lyckats skörda framgångar redan under första säsongen. Samarbetet mellan häst och ryttare menar 17-åringen är avgörande. Hon berättar också att man ganska fort kan märka huruvida man passar ihop.
– Oftast får man en ganska bra känsla redan när man testar hästen för första gången. Man vet vilken typ det är, om den är pigg eller lite slöare. Men man kan ändå inte säga allt efter första gången utan man får även träna ihop en tid och sedan reflektera över hur man passar ihop. Just med Luxor var det ganska enkelt. Det gick bra direkt och hans energi, det blir som att vi hjälper varandra och får ut det bästa av varandra.
Intresset för ridsporten kom naturligt för talangen då hennes mamma tidigt introducerade henne för livet i stallet. Därefter tog det fart och nu är det på just hoppningen som Blanck fokuserar mest, fast mest tid lägger hon dock inte på just det.
– Mamma hade en häst när jag var liten så jag var i stallet redan då. Sen red jag på ridskola, men när jag var åtta år fick jag min första ponny. Han var inte så bra på att hoppa, men det blev lite dressyr och hoppning på träning. Men jag tävlade aldrig med honom. Sen sålde mamma sin häst för hon tyckte att det blev för mycket. Då köpte vi en C-Ponny till mig. En lite större häst som var bättre i hoppning och då började jag tycka att det var kul med hopptävling också. Men dressyren är själva grundjobbet. Det är det man gör mestadels av tiden. Hoppa gör man bara en till två gånger i veckan.
Fanny och hennes familj som kommer från Gällivare tog beslutet att flytta till Piteå. Mycket för att Fanny och hennes bror skulle få bättre möjligheter att utvecklas inom sina sporter.
– Vi flyttade främst för idrottsmöjligheterna. Min bror spelar hockey och jag red då. Det gick som inte att utvecklas så mycket mer i Gällivare så då flyttade vi till Piteå. De hade ett elitlag i hoppning och där har jag nu varit med i två säsonger. De har bättre tränare och det blir lite närmare avstånd till träningar. Det har ju också gjort att man utvecklats mer.
Stödet från föräldrarna har enligt talangen också varit oerhört viktigt för hennes ridande och fortsatta utveckling. Hon menar också att de kan hjälpa henne med motivationen när det går tungt.
– Jag får jättemycket stöd och hjälp utav både mamma och pappa ute i stallet. Båda är hästkunniga och hjälper mig vardagligen. Det är jätteviktigt och man känner även att de finns där och hjälper och stöttar en om det någon gång går dåligt.
Även när Fanny inte är på hästryggen läggs det mycket tid på träning och arbete med och runt omkring hästar. Något som gör att hennes vardag skiljer sig lite från den typiska tonåringens.
– Ja man spenderar ju den mesta tiden i stallet och man har ju inte jättemycket tid till att vara med kompisar utöver det. Men här i Piteå känns det jättebra. Det finns jättemånga engagerade i klubben och många i min ålder som rider också. Man har ju jättemånga hästkompisar som man rider med och även kan hinna umgås med annars. Man kan ju rida sex-sju dagar i veckan, men det beror på hur man varierar arbetet. Man måste träna både styrka, kondition och även rörlighet och smidighet. Man behöver inte bara rida.
Det är nu drygt två år sedan Fanny Blanck tog klivet upp från att tävla på en ponny till en stor häst och under den här säsongen verkar det som att utvecklingskurvan hastigt dragit iväg uppåt.
– Det blir lite annorlunda när man går över från ponny till stor häst. Då blir det mer på riktigt och det är som där man kan utvecklas ännu mer. När man går över till stor häst måste man först lära sig grunderna. Man kan inte börja hoppa högt direkt. Det har tagit något år, men just nu känner jag att allting har gått bra och med alla mina hästar har vi utvecklats jättemycket.
Men Piteåtalangen nöjer sig inte med vad hon har åstadkommit utan siktar på ännu högre mål i den framtida karriären.
– Det känns som att jag ändå har förutsättningar att kunna avancera ännu mer nästa år. Då är jag fortfarande junior och det känns ju bra att man redan nu är med på rätt höjder. Mitt långsiktiga mål är att någon gång i framtiden kunna representera Sverige på större tävlingar och mästerskap. Inte bara som junior, utan även när man är senior.
I nuläget är säsongen för hästhoppning dock på sluttampen och för att hinna med en sista tävling för året så ska Fanny resa ned till Södertälje och tävla. Själva resandet är också en del av talangens vardag och enligt henne själv en förutsättning för att få tävla på en bra nivå.
– Här uppe i norr har säsongen slutat för ett tag sedan. Så det blir att man får åka lite längre om man ska hitta tävlingar. Särskilt om man ska upp på högre nivå och hoppa. Då måste man åka ganska långt ner.