Working Equitation (WE).
Namnet är något av en tungvrickare. Kärnan grenen är samarbetet med hästen, vilket känns igen från dressyr och hoppning. Men i WE ser saker lite annorlunda ut. Först inleder man med "vanlig" dressyr, där hästens gångarter, övergångar, form och så vidare bedöms. Sedan går man över till den del som kallas för teknik. Som namnet antyder handlar det om att arbeta med hästen. PÅ banan finns en tjur, en klocka, ett hinder, smala passager, med mera. Sådant som man kan stöta på när man arbetar med en häst på en bondgård till exempel. Efter teknikdelen så rider man banan igen, i allra högsta fart, ett speedmoment som avslutning.
I helgen anordnade Boden Ridklubb en tävling i WE och man måste säga att startfältet var tunt, men väldigt entusiastiskt.
– I övriga Europa, i Portugal och Frankrike till exempel, är grenen jättestor. Men här i Sverige och särskilt i Norrbotten har den inte riktigt slagit igenom, säger Susann Ryan, Bodens Ridklubb, som var en av deltagarna på lördagens tävling.
– Men vi kör en tävling även om det är få anmälda, för vi tänker att det är enda sättet att sprida intresset för grenen.
Hon började med WE av ren nyfikenhet och eftersom det var så roligt har hon fortsatt och ett efter ett har hon och hästen Dizfield vant sig vid hindren.
– Vi har precis börjat klara av grinden någorlunda smidigt, men annars är nog hopphindret svårast för mig då jag inte är någon hoppryttare.
För nya WE-ryttaren och deras hästar (eller ponnyer, alla är välkomna) ter sig nog hindren aningen skrämmande först. Under tävlingen i Boden var det många skeptiska hästögon som kastades på de olika hindren, från tunnan till tjuren (ett hinder där man ska plocka upp en lans ur en tunna för att sedan likt ett tornerspel träffa en ring och sedan lämna lansen i en tunna lite längre bort).
– Domaren vill se att man gör lika stora volter hela tiden, att man har fina avbrott och att det finns ett tydligt samspel, att hästen är med på noterna hela tiden.
– Det är inte det lättaste, vi som människor vill gärna ta över och bestämma, säger Susann Ryan.
Men fördelen med WE är just det som ryttare och häst kan lära sig om varandra och ta med sig till de andra populära grenarna, dressyr och hoppning.
– Det är ett jättebra sätt för ridskoleelever, till exempel, att lära sig att styra hästen med hjälp av kroppspråket.
Tävlingen då? Jo, det blev seger för Susann Ryan i klassen Lätt C som var en av två klasser som reds under helgen. I den andra klassen, Lätt B blev det Åsa Rönnberg, Piteå RKS, och Romeo on Line som knep segern, vilket inte var första gången för det ekipaget.
– Åsa är jätteduktig och har en superfin häst. Jag är ändå väldigt nöjd med min insats i Lätt B, hästen kändes fin och avslappnad hela vägen.