Efter tre vinter-OS, flera världsmästerskap och 15 världscupsäsonger i ryggen valde Per Spett, för två år sedan, att lägga skidorna på hyllan. Men det var inget definitivt beslut. Han ville känna på hur livet utan elitsatsningen var och samtidigt lämna OS-dörren litegrann på glänt.
Men nu är den stängd.
I år – med ett OS i Sydkorea som stundar – har 32-åringen tagit det slutgiltiga beslutet: Det blir ingen mer puckelpistsatsning på elitnivå.
– Man kommer ju längre och längre ifrån allting när man inte aktivt satsar, så då har det väl blivit så att man har bestämt sig för att inte fortsätta, säger Per Spett.
De senaste åren har han dock kört en del plojtävlingar, han har även deltagit på SM. Men någon mer toppsatsning, mot OS och VM, blir det inte.
– Det är väldigt blandade känslor. Självklart är det tråkigt, men jag vet ju vad som krävs för att man ska kunna ligga däruppe i toppen. Både ekonomiskt och tidsmässigt. Det krävs enormt mycket för att få det att funka.
Som puckelpiståkare i Sverige står inte de stora sponsorerna på kö och tillvaron präglas av en ständig jakt på pengar. Något som sliter i längden, enligt Spett.
– Visst är det så. Det är en väldigt svår balansgång. På ett sätt är det ju ett heltidsjobb och lite därtill, men sen är det ju också något man älskar att göra. Mer som en fritidsaktivitet. Gränsen däremellan är oftast väldigt hårfin. Vissa dagar är det rent jobb man håller på med, andra ser man det mest som en rolig dag med polarna ute i backen.
Per Spett fick under delar av sin karriär värdefullt SOK-stöd för att kunna bedriva sin satsning. De år han inte fick det var väldigt tuffa ekonomiskt och han jobbade hårt i gruvan hemma i Kiruna för att kunna fortsätta satsa.
– Det är klart, är du en sån som vinner världscupen och står på pallen gång på gång på gång så kan du säkert leva på sporten. Fast under en ganska kort period. Annars krävs det att man antingen får stöd för att man ska kunna ta OS-medaljer eller att man har ett väldigt bra sponsorkontrakt. Det är svårt att få i en så pass liten sport.
Under sin tid som aktiv var Per Spett en stark profil i puckelpistlandslaget. Han har vunnit fyra SM-guld och har en fjärdeplats på VM (2013) som främsta mästerskapsmerit. Men trots att han gjort tre olympiska spel har han aldrig fått till det när det gällt som mest. Efter två 23:e-platser i Turin 2006 och Vancouver 2010 räckte det till en elfteplats i Sotji 2014, men medaljerna var aldrig riktigt nära.
– Jag har på något vis en hatkärlek till OS. Jag har varit där tre gånger och alltid haft möjligheten att prestera, men jag har aldrig riktigt fått till det. På ett sätt är det en enorm besvikelse att man inte har fått till det när man väl har varit där. Samtidigt har det varit en fantastisk känsla att vara på plats och kunna tävla med alla kompisar runtomkring sig.
Nu när OS i Pyeongchang närmar sig med stormsteg erkänner han dock att det finns en viss saknad, att han kan känna en viss ånger över sitt beslut att lägga av.
– Absolut. Jag ångrar mig flera gånger per dag. Så är det.
Men tåget har gått?– Ja, det skulle jag nog säga. Det är klart, ingenting är omöjligt. Men det skulle vara en lång väg att ta sig tillbaka till den nivån. Sporten utvecklas ju hela tiden. Det är inte så att konkurrensen blir mindre direkt.
Har sporten blivit bättre?– Hastigheterna har blivit mycket högre och de svåraste tricken görs i en tuffare miljö.
Kommer du sitta bänkad framför TV:n under OS?– Ja, jag hoppas att jag är ledig under tävlingarna. Annars får jag väl stämpla ut från jobbet.
Per Spett, som fortfarande jobbar i gruvan i Kiruna, delar sin tid mellan Kiruna och Åre.
– Jag jobbar antingen en eller två veckor i stöten i gruvan, sen är jag ledig en vecka. När jag är i Åre har jag en egen firma som jag jobbar en del med. Jag gör lite grejer och är med på lite olika event. Sen snickrar jag faktiskt en del också. Det har alltid varit ett intresse.
Du satsar inte på en tränarkarriär?– Den frågan har jag fått väldigt många gånger. Jag har absolut funderat på det och det är ingen omöjlighet i framtiden. Men jag känner också att det kan vara bra att få lite distans till sporten.