Lina: "Det känns overkligt"

Sveriges suveräna duo i damernas sprintstafett hade full kontroll under den stora dagen. De hade fördelen av att vara i den första semifinalen, och behövde inte offra alla krafter där. Finalen blev en taktisk guldfullträff. ? Thobias (guldkollegan Fredriksson) var med och lade upp vår taktik och tjatade på mig att jag skulle vänta länge innan jag lade in spurten, sade Lina Andersson. ? Jag kände mig stark hela sista varvet och fick tänka att ?nä, ligg kvar här bak, gå inte om?. Bakom i sista backen Sagt och gjort. I toppen på den sista backen låga Lina Andersson i slagläge bakom kanadensiskan Beckie Scott och finländskan Virpi Kuitunen. Norges fantom Marit Björgen orkade inte ta igen de knappa fyra sekunder som Ella Gjömle tappat inför sista varvet. Utför backen in mot stadion kom svenskan först in på upploppet. Sedan var det stakning mot guldet som gällde. ? Jag började spurten innan jag hade tänkt och kom på att jag skulle ha väntat. När det går så här lätt är det lätt att man överilar sig. Men jag vet att jag är väldigt stark på stakning. Det höll ju. Du hade kontroll? ? Ja. ? ...men jag var inte säker förrän jag klöv mållinjen. Vad tänkte du då? ? Det känns overkligt, sade hon efter en lång paus. ? Ett OS-guld...man kan inte riktigt fatta det. Det är så otroligt skönt. Tårar och kramar Väntade du på att Björgen skulle komma? ? Nej, jag tittade bakåt och såg att hon inte kom närmare. Hade hon tagit in så kanske jag hade försökt gå upp och höja farten. Både Kuitunen och Scott är mycket starka spurtare. Men med OS-finalens form och upplopp var det upplagt för Lina Andersson och Anna Dahlberg. ? Helt fantastiskt, klämde Anna Dahlberg fram mellan tårar och kramar. Åsarnaåkaren missade medaljen i VM-sprint i fjol, då Emelie Öhrstig vann. I OS tog Dahlberg hennes plats ? och visade varför. ? Jag var verkligen besviken då. Nu sade Thobias åt mig att inte släppa en centimeter och det var det enda jag hade i huvudet. ?Kändes bra hela vägen? Kvart i nio på morgonen var guldtejejerna ute och testade spåren. Tre timmar senare var saken klar. ? Det kändes bra hela vägen, sade Lina Andersson. ? Och det kändes bra redan i semifinalen, fortsatte Anna Dahlberg. Vi fick precis det lopp vi ville ha och kunde spara krafter till finalen. Efter målgången bröt det oplanerade kaoset ut. En stund senare bistod den svenske IOK-ledamoten Arne Ljungqvist vid prisceremonin i Pragelatos skidstadion. Snart 25-åriga Lina Andersson och 30-åriga Anna Dahlberg blev de första svenska längdåkarna att ta guld i OS sedan Calgary 1988. Då hette guldettan Gunde Svan, distansen var 50 kilometer. Nu är det sprint som ger guld i svensk skidåkning.