"Vi kan ta rekordet"

49-årige Per-Erik Lindgren,SHRA Luleå, har kört dragrace sedan 1988 och har massor med rutin, både sportsligt och maskinmässigt.
En rutin han hoppas kunna utnyttja i kampen mot de finska essen i den stentuffa Competition-klassen i Pite-Långnäs i helgen.
Särskilt inriktad är han på att vara "på tå" i startögonblicket, som mycket hänger på i den jämna klassen.
- Jag brukar säga att det gäller att dra när gult "lyser lagomt"... Väntar du på grönt är loppet kört ... Då är du för sent ute, säger Per-Erik leende.

Kamp med finländare
För Piteå-sonen är det särskilt viktigt att vara het på gröten eftersom främst de finska essen i klassen, Janne Ahonen och Antti Horti, maskinmässigt har råd att inte vara riktigt lika heta.
- Finnarna har större marginaler och behöver inte riskera rödlyse lika ofta som jag,och jag har då och då, senast förra helgen, råkat ut för den motgången, konstaterar Lindgren.
I helgen handlar det om SM på hemmaplan i Långnäs och då ska Lindgren åter försöka utmana Ahonen och kompani.
- Det blir tufft, men nån gång ska väl också dom åka på ett rödljus, funderar Lindgren.

Kraschade svårt för två år sedan
Så här långt har Perka Lindgrens karriär gått i vågor.
1998 var ett stort år, då han kom tvåa totalt i nordiska dragracingcupen.
Under åren 1998 till 2002 hade han också Europarekordet på 7,66 i klassen, och fortfarande har han rekordet på halva distansen 4,86.
Säsongen 2004 var riktigt nattsvart för honom.
Då hade Lindgren satsat massor med pengar i en ny bil och motor, och såg fram mot en strålande säsong när han kraschade vid en tävling nere på Mantorp.
I en fart på 250 km/tim tappade bilen fästet och rullade runt mot ett staket.
Mirakulöst nog klarade sig Per-Erik utan allvarliga skador skyddad i sin bur.
Han blundar dock inte för riskerna. Vet att ett par förare omkommit på Pite-Långnäs-strippen genom åren och gläds åt att säkerhetskraven skärps för varje år.
- Men risker finns i alla sporter och jag tycker att vi nu kör i en säker sport.
Kraschen i Mantorp sved dock rejält.
- Jag var riktigt deppad efter den smällen, inte minst ekonomiskt var det en riktig smäll, erkänner Lindgren.

Siktet är inställt på Europarekord
Men som den entusiast han är har han kommit tillbaka, med i grunden samma 333 T-23-dragster som när olyckan var framme. Nu med förfinad teknik och 900 (!!!) hungriga hästar under huven att släppa loss.
- Vi jobbar hela tiden för att göra bilen snabbare och med hjälp av min nye teamchef Mikael Kallin, som jag köpt motorn av, så ser det nu mycket bra ut.
Inför helgens tävling håller han inte för otroligt att han kan ta tillbaka Europa-rekordet han satte vid racet på Gardermoen i Norge i maj, om det slår och vädret är bra på kvällsidan.
Det rekordet var på fenomenala 7,58 över 402 meter, och med sluthastigheten 282 km i timmen.
Ett rekord som han dock inte fick godkänt eftersom han inte backade upp tiden med ytterligare ett race.
Därför står sig dagens Europa-rekord på 7,63, som ett Gävle-team har.
- Men jag tycker det känns som vi kan ta rekordet.Tider vi noterat i race, där vi slagit av, antyder att vi har kapacitet. Vi tar gärna rekordet här i Piteå i stället .., ler Lindgren.
Den här säsongen har startat bra för Lindgren och hans team.
Per-Erik leder den nordiska dragracingcupen efter fem deltävlingar före Janne Ahonen och Antti Horto, som kört förre tävlingar. Målet är att stå som vinnare totalt när det är dags för final i Malmö 14-15 september.
Att hänga med i den här branschen kräver många timmar i garaget. I det sammanhanget är han otroligt tacksam mot sin fru Seija.
- Hon är beundransvärt tålmodig och sköter all markservice i samband med tävlingarna, säger Per-Erik.
Dragracingsatsningen på Lindgrens nivå kräver också stora kostnader.

Kan bli dyrbart
Bara transporter till tävlingarna i familjens stora buss, och startavgifter, gräver djupa hål i hushållskassan.
Rasar sedan motorn ryker 25000 dollar...
- Och det kan hända när som helst, pustar Per-Erik som dock älskar sin sport.
- Jag glömmer det jobbiga och lever i en drömvärld nu, när jag har en bil som går bra, och även har upptäckt att konkurrenterna har respekt för mig, slutar Lindgren.
Dit hör även backhoppnings-världsmästaren Janne Ahonen, som vunnit de tre senaste åren i Piteå.