Inom psykologi kan man tänka sig att beroenden och idrottsprestationer borde ligga långt ifrån varandra. Det tänkte även Thomas Nilsson fram tills för drygt tio år sedan. Då hamnade han, slumpartat, i samma taxi som dåvarande elitlängdåkaren Magdalena Pajala.
När hon frågade om de kunde jobba ihop var han först skeptisk. "Vad kan jag om sånt här?" tänkte han, men ganska snabbt insåg han att idrotten låg betydligt närmare hans område än han trodde.
– Att skapa och vidmakthålla motivation är grunden i allt arbete jag hade gjort innan. När det handlar om människor i beroenden är inte problemet att få dem att sluta. Utmaningen ligger i att de inte ska hamna i återfall. Därför jobbar man hårt med att skapa beteendeförändringar som leder till långsiktighet, förklarar han.
Likadant behöver elitidrottare motivation och rutiner för att uppnå långsiktiga resultat.
Genom åren har Thomas Nilsson samarbetat med gymnaster, friidrottare och flera längdåkare. Bland andra Charlotte Kalla. Trots det ser han inte sig själv som någon mental sportguru.
– Jag är legitimerad psykolog. Jag använder inte titlar som "mental tränare" eller "idrottspsykolog", förklarar han.
Hans arbete kan förstås appliceras till många andra delar av samhället. Det blir inte minst tydligt när vi pratar prestationsångest – ett vanligt begrepp inom idrott – men som finns överallt.
– Ångest definieras likadant oavsett skälen bakom. Det spelar ingen roll om det handlar om idrott, att träffa nya människor, gå och handla eller något annat. Ångest är ångest. Samma saker händer med oss oavsett varför vi upplever det.
Thomas Nilsson understryker att prestationsångest, eller ångest överlag, inte är en diagnos. Det är snarare ett symptom.
– Alla människor upplever ångest ibland. Det är inget farligt om det inte är långvarigt, för kopplat till ångest är också stress. Långvarig stress är förödande. Sakta men säkert bryter det ner kroppen fysiskt och mentalt – och slutklämmen blir väldigt ofta depression.
Då kan läget bli mer allvarligt.
– Depression är vårt största folkhälsoproblem och folk tar livet av sig. Det jobbas för lite med psykisk ohälsa, tycker Thomas Nilsson.
En lagom dos av ångest och stress kan däremot vara bra, för att inte säga nödvändig i vissa sammanhang. Till exempel inom idrott när det vankas match eller tävling.
– Påslaget som stress ger behövs för att utsöndra adrenalin och göra en redo för kamp. Problemet är när någon får för mycket av det, så att man blir övertaggad som det heter på sportspråk, men det går också ha för lite av det. Då är man inte på tårna.
Thomas Nilsson berättar att han nästan blivit lite "arbetsskadad" av sitt jobb. Om han ser sport på tv kan han inte undgå att studera utövarnas kroppspråk och ansiktsuttryck.
Om du ser en fotbollsspelare ge ifrån sig en djup suck innan en viktig straff, tolkar du det som ett positivt eller negativt tecken?
– Då tänker jag att den personen vet vad den gör. Genom att sänka axlarna och dra ett djupt andetag kan man sänka pulsen litegrann, vilket gör att man ändrar blodflödet till sina muskler och får mer kontroll. Det är helt rätt att göra så, menar han.
Tvärtemot vad många kanske tror, är det sällan elitidrottare har några stora problem med prestationsångest. I alla fall är det Thomas Nilssons erfarenhet med de utövare han jobbat med.
– De kan egentligen redan allt om prestationsångest och vad det innebär. De har utsatt sig för det sedan tidig ålder och kommit över många trösklar. De förstår fysiologin bakom och vet vad långvarig stress betyder. Därför vet de också vikten av att äta och sova bra för att få återhämtning.
Oavsett livsområde tycker han att det är viktigt att sätta upp mål för sig själv. Men lika viktigt som att träna, studera eller arbeta är också att vila mellan varven.
Men hur man än vrider på det kommer nog ingen helt undan ångest eller stress. Inte ens psykologer som är experter i ämnet.
– Gör jag rätt saker? Gör jag mer skada än nytta? Kan jag hjälpa den här personen? Psykologyrket består bara av tvivel, säger Thomas Nilsson.
Han har bott i Piteå i 30 år men flyttade nyligen till Visby. Där kommer han att fortsätta sitt arbete.
Om inget slumpmässigt taximöte leder honom in på något annat, vill säga.