Pitebo i Vilda Västern

Känslan av att vara i 1800?talets västra delar av Nordamerika är påtaglig på Jonsgården utanför Piteå. Den lilla ranchen i Pålmark är, tillsammans med Westernfarm i Boden, det närmaste dagens Vilda Västernfilmer man kan komma i norra Sverige utan att behöva bege sig 100 mil söderut. Här bor och arbetar Nicklas Christoffersson som tränare, tävlingsryttare och domare i westernridning ? jodå, ni läste rätt. Växer snabbast Faktum är att grenen är den störst växande inom hästsporten senaste året, även om avståndet till hoppning och dressyr fortfarande är utom räckhåll. ? Men ökar grenen lika mycket som den gjort är det ingen omöjlighet på sikt att komma ikapp. Tidigare var det så nytt att folk inte förstod vad det handlade om, men nu har man fått upp ögonen, berättar Christoffersson samtidigt som sambon serverar oss fika på parets altan. Skillnaden mellan engelsk ridning och westernridning är hårfin. Inom det senare används tränsbett och en annan sadel. Nicklas Christoffersson tävlar i raining, grenens motsvarighet till dressyr och till lika den största. Berätta, hur går det till? ? Man rider förutbestämda mönster. Domarna väljer ut ett av elva som alla ska göra. Raining genomförs dock i ett högre tempo än vad man gör i vanlig dressyr. Bra atmosfär Han beskriver sporten som publikfriande. På de små läktarna trängs ofta upp emot 200?300 ivriga åskådare. ? Och det är vad läktarna rymmer. Publiken tycker att det är roligt att se på. Det är fart och fläkt hela tiden. Dessutom är det en helt annan atmosfär än i dressyr. Publiken tjoar, applåderar och lever om. Dom behöver inte sitta som tända ljus, förklarar han. Nicklas är en av 80 medlemmar från Norr? och Västerbotten i Northern Western Riders, men av dem är det i stort sett bara han som åker på större tävlingar. Spännande miljö Det var syskonen som fick honom att upptäcka tjusningen med hästar som sexåring. ? Dom höll i ett 4H?läger men hade för få deltagare, så dom tvingade lillebror att vara med. Efter ett tag tyckte jag att det var roligt och på den vägen är det. Det skulle dock dröja ytterligare ett par år innan han kom i kontakt med westernridning. Till en början var det livstilen som lockade ? gamla byggnader, människor iklädda cowboyhat och boots...ja, egentligen allt vad som hör epoken till. ? Egentligen har jag väl alltid varit fascinerad av western. Ända sen man var en liten pojke har man lekt cowboy med kompisarna, säger han, tar en klunk av sitt kaffe, och förklarare vidare: ? Min sambo bodde här på gården och jag tyckte att det var en spännande miljö. Inspirerad åkte jag senare iväg till USA för att kolla på alla de gamla klassiska westernstäderna. Bristen på pengar öppnade nya vägar. ? Jag tog jobb på en ranch i Colorado och förmannen där hade sysslat med westernridning och raining i synnerhet. Det var tack vare honom som jag kom igång, förklarar Nicklas Christoffersson. Tävlar med tre hästar Mycket har hänt sedan dess och första helgen i augusti gör 33?åringen sin andra start på SM i Skövde. I fjol blev han diskvalificerad, i år förväntingarna givetvis högre. ? Jag ställer upp med tre hästar och en plats bland dom tio bästa med samtliga är väl vad jag siktar på. Resultaten är väldigt viktiga. Både för mig och för mitt företag. Det gäller ju att synas. Den långsiktiga målsättningen i karriären handlar om landslaget ? och sedermera OS. ? Förra året var westernridning en uppvisningsgren på Olympiska spelen men jag vet att det förs diskussioner om att göra det till en riktig OS?gren. Förhoppningsvis till London 2012. Då är det inom räckhåll, rent ekonomiskt, även för ett svenskt landslag. Sedan ett och ett halv år tillbaka försörjer sig Nicklas Christoffersson som tränare vid sidan av tävlandet och driver företaget NC Horse Training. Ett krävande arbete där han varje dag spenderar upp till åtta timmar på hästryggen. ? Rent fysiskt är det riktigt jobbigt. Ska man rida en bra tränad häst får man ingenting gratis. Jobbar extra i skogen Sommartider är bäst för Nicklas. Vinterhalvåret är betydligt tuffare och innebär färre hästar i träning och således mindre inkomster. Ibland hoppar han in som skogsarbetare för att hålla ekonomin någorlunda flytande. ? Just nu har jag fem hästar i träning. Förhoppningen är att jag ska kunna leva på det här året runt, men på vintern är det andra förutsättningar. Jag har inte möjligheten att träna hästarna inomhus. ? En annan svår bit är marknadsföringen. Jag försöker att annonsera i olika tidningar och åka runt på uppvisningar så mycket som möjligt för att locka folk hit. Bedömer sig själv Vad gillar du bäst, träna hästar eller att tävla med dem? ? En kombination av båda. Att träna en häst som går bra på tävling är det bästa. Då får man ett kvitto på att man lyckats med bägge sakerna. Rollerna som tränare och tävlingsryttare kombineras med en tredje som domare. En vinnande blandning, kan tyckas, men inte enligt Nicklas. ? Tvärtom. Ofta sitter jag och bedömer mig själv när jag rider och då har jag en tendens att göra det för krångligt. Men jag försöker att tänka bort det, säger Nicklas Christoffersson. En Piteåbo mitt i Vilda Västern. FAKTA OM... Westernridning I Sverige finns ca 50 klubbar spridda över hela landet, och antalet ökar ständigt. Alla klubbar är anslutna till Western Riders Association of Sweden (WRAS). WRAS är i sin tur knuten till världsorganisationen FEWI. som är en systerorganisation till FEI - världsorganisationen för klassisk ridning Inom Westernridning tävlas det inom följande grenar: Western Pleasure; I denna gren bedöms hästens gångarter. Alla ekipage är inne på banan samtidigt, och rör sig i gångarterna skritt, trav och galopp, efter domarens begäran. Western Horsemanship; Klassen börjar med ett individuellt program, och därefter rider alla deltagarna i klassen samtidigt för bedömning. Ryttaren bedöms för sin sits, hållning och förmåga att kontrollera hästen. Trail; En trailbana är uppbyggd av ett antal hinder som kan tänkas förekomma ute i naturen. På en trailbana ska gångarterna skritt, trav och galopp visas. Reining: Reining är en gren som kräver en mycket lydig, smidig och väl balanserad häst. Hästen ska ridas med så fina hjälper som möjligt. Hästen bedöms efter hur rörelsen utförs, hästens villighet att utföra momentet och med vilken lätthet ryttaren för hästen i momentet Western Riding; Ryttaren rider ett förbestämt mönster med galoppombyten mellan koner. Domaren bedömer hästens gångarter, galoppombyten, lyhördheten för ryttaren, uppförande och temperament. Versatile Horse; Ryttaren rider ett förbestämt mönster som är en kombination av grenarna Trail, Western Riding och Reining. Klassen är endast öppen för seniorhästar som ska ridas på stångbett och med en hand. Grenen har tillkommit för att visa hästens mångsidighet, versatility. Källa: Wrcs.nu