Videon är inte längre tillgänglig
"Det är huset som har ett garage med två stora gråa dörrar".
Det var lätt att hitta till länets största skoteråkare, det är lätt att förstå varför han bosatt sig just där.
Stora vidder lämpade för skoterkörning, en stor tomt – och ett alldeles lagomt stort garage.
Emil Öhman flyttade i somras från centrala Piteå till lilla Bodsjön, strax utanför Svensbyn.
Det var också i somras som han bestämde sig för att tacka nej till lukrativt kontraktsförslag från USA.
Det hade blivit den dubbla världsmästarens femte år i världens bästa skoterserie, ISOC.
I stället valde han att stanna hemma i Norrbotten och tävla i Sverige.
– Jag kände – jag har varit där fyra år, det får räcka nu. När jag började säga att jag inte visste om jag skulle komma tillbaka, då blev erbjudandet ännu bättre. De gör ju så. Men jag kände inte att det var säkert att jag skulle göra ett bra jobb där.Då kunde jag lika gärna vara hemma och tävla. Stoltheten går alltid före där, säger han.
Emil Öhman visar runt i garaget där den ideelt jobbande mekanikern Robert jobbar på att färdigställa Öhmans tävlingsskotrar för vintern.
Lokalen fungerade tidigare som slaktbod. Vi sätter oss ned i det som tidigare var kylrummet, som nu fungerar perfekt som intervjurum då det stänger ute ljudet från sågandet som pågår ute i själva garageutrymmet.
När Öhman och flickvännen Petra hittade huset ute i Piteås byamarker fanns det en rad punkter på hans kravlista som inte gick att tumma på.
En av dem sitter han i samtidigt som han berättar:
– Jag vill inte bo mitt i stan och inte ha ett garage. Jag skulle kunna tänka mig att bo i stan, men om det inte fanns ett garage måste det vara en så stor tomt att man kan bygga ett. Nu på slutet har jag haft så många grejer att jag börjat ta upp alla förrådsutrymmen hos pappa. Det är skönt att kunna vara, säger Älvsbysonen.
Här lägger han nu mycket av sin tid.
När Emil Öhman var proffs i USA hade han en mekaniker som jobbade för honom.
Visserligen har han nu också hjälp av tre personer, men de ställer upp utan betalning.
När han inte längre är heltidsproffs i USA får skoterprofilen lägga ned väldigt mycket av sin tid på att skruva i skotrarna.
– Skoterkörningen är en ganska liten del av allt man gör. Det är en hemskt liten del av allt man gör, det som syns. Nu får vi göra det mesta själv. När jag var där borta hade jag mekaniker som gjorde allting. Det enda jag gjorde på dagarna var att köra skoter och träna på gym. Nu måste jag vara i garaget mycket.
Men bara för att han inte längre bor i St. Cloud, Minnesota, och tävlar för Warnert Racing betyder det inte att karriären tappat fart.
Jakten på ytterligare ett VM-guld är i full fart. 27-åringen har trappat upp satsningen – eller, i alla fall försökt.
– Så är det. Det är svårt att trappa upp det mycket mer. Jag försöker göra allting rätt. Men jag försöker ständigt bättre på allting.
Öhman var den som öppnade dörren till USA för den svenska skotereliten. Redan som 15-åringen började han tävla mot seniorer i den tyngsta klassen. I några år huserade han kring topp tio-platser i inhemska tävlingar.
Men 2006 tog det fart. Efter ett allvarligt benbrott fick sig skoteråkaren en tankeställare. Antingen var det dags att lägga av eller göra en riktig satsning mot att någon gång tävla mot de allra bästa i världen i Nordamerika.Redan året efter etablerade sig norrbottningen som en av de bästa i landet – och fick då samtalet från USA.
Han var den andra åkaren från Sverige som fick en plats i ett av seriens team – och har sedan banat väg för att två av hans kompisar, och värsta konkurrenter (Johan Lidman, Piteå och Petter Nårsa, Moskosel) har blivit proffs i USA.
– Ja, det kan man väl säga. Det har väl även Sebastian sagt (racechef i USA). Jag har underlättat för andra svenskar att komma dit. De har också frågat från Ski-doo om de vet någon bra svensk som kan komma hit och köra och då har jag tipsat om Petter och Johan. Johan gjorde bra resultat på VM och fick kontakt med Artic Cat, så han kom in den vägen. Men sen har jag tipsat dem om Petter Nårsa för Ski-doo. Ska ni knyta upp någon så är det han. Sen är det så klart upp till honom att visa det och han har ju presterat bra resultat, säger Öhman.
Han berättade tidigare i en intervju med Kuriren att han inte skulle ge sig förrän han tagit hem totalsegern i ISOC.
– Det står jag fast vid än. Men nu ska jag tävla här. Jag har skrivit på för två år med Lynx, så jag blir här två år i alla fall. Sen får vi se, då ska jag försöka värdera. Antingen fortsätter jag här, åker tillbaka till USA eller så slutar jag helt enkelt. Det är svårt att säga nu. Jag har kört ganska länge, säger Emil Öhman, som inte stängt dörren till en ny sejour i USA.
Men i år det mästerskapen som är hans fokus.
Han ska vinna SM – han ska vinna VM.
– Det är absolut målen. Självklart.