Hurtig minns gulddagen som i går

Dagen till ära träffar vi målkungen och tuffingen Lasse Hurtig på jobbet i Piteå, där han numera jagar medaljer i charkuteribranschen med korvar och pitepaltar, samtidigt som han också stöttar sina två söner i deras ambitioner att också bli hockeylirare i toppklass. Lasse har en kvällstidningslöpsedel från gulddagen med sig själv och kompisen Thomas Holmström i huvudrollen hängande på väggen i kontorsrummet, och han ler lyckligt när han får återse Norrbottens-Kurirens guldlöpsedel från drömdagen. Allt som påminner om det ofattbara den här aprildagen för tio år sedan är som ljuv musik för honom.  ? Ett norrbottniskt lag som blir svenska mästare i en stor lagidrott för första gången är svårslaget i idrottshistorien, säger Hurtig med all rätt. Avgörande i Frölundaborg Ni kanske minns hur det var. Luleå Hockey hade varit nära SM-guld några gånger, innan drömmarna slog in efter den tolfte säsongen i elitserien. Triumfen kom efter fyra finalmatcher mot ?indianerna? från Västra Frölunda. Luleå Hockey, som vunnit grundserien före Frölunda, hade chansen att avgöra på hemmaplan, men missade den möjligheten och istället föll avgörandet i Frölundaborgs kokande kittel. 7?1 till Luleå i första finalen, 6?2 till Frölunda i andra, 3?2 till Luleå i den tuffa tredje ronden, och avgörande 3?2 även i den fjärde finalens dramatiska slutskede. Luleå Hockey och då 33-årige Lasse Hurtig fick jublande ta på sig de efterlängtade guldhjälmarna, och nu väntade ett hysteriskt firande under en hel vecka! En hel landsända firade påsken med att välkomna hockeyhjältarna hem till Luleå. Hela stan var på fötter och tusentals människor hade mitt i natten tagit sig ut till Kallax för att möta mästarna.  ? Vi hade ett chartrat plan, men kom iväg från Göteborg först vid midnatt, kraftigt försenade efter all uppståndelse. När vi flög över Piteå och gick in för landning såg vi alla eldarna på isen fram till Luleå, det var rörande och underbart. I ankomsthallen var det kaos av allt folk. Vi togs in ett vip-rum för en mottagning. Sedan minns jag att vi togs över flygfältet via F 21 för att överhuvudtaget ta oss in till stan. Den ordinarie vägen ut till Kallax var blockerad ända till Bergnäsbron, minns Lasse Hurtig med både välbehag och viss rysarkänsla. Fick åka brandbil  ? Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli en sådan uppståndelse mitt i natten på grund av vårt SM-guld. Väl inne i stan och Stadshotellet hade det också dukats upp till firande, och tusentals människor hyllade mästarna även där när de klev ut på Statts balkonger.  ? Sen blev det party hela natten. Jag sov inte en blund, skrattar den genomsympatiske och alltid glade gamängen från Piteå. Dan efter var det bankett på Scandic, och ett riktigt överfall...  ? Brandkåren kom och tog oss ut på kortege in till Statt, som ingen hade en aning om. Vi åkte på brandbilar och hyllades av stora folkmassor. Avslutade i Landshut Och inte nog med det. Helgen efter var det så dags för den ?riktiga? hyllningskortegen i stan, med nytt firande.  ? Det var en veckas hålligång. Men jag tog ett break på 24 timmar och opererade ett ledband i en tumme som knäckts i slutspelet, minns Lasse.  ? Det tog ett tag innan vi förstod vad vi ställt till med, men enormt stort var det, och det har påverkat hela mitt liv, konstaterar mästaren som efter guldåret drog till Tyskland och klubben Landshut för att avrunda karriären.  ? Jag hade familjen med mig i ett och ett halvt år, och det var två fina år, som också gav mig en bra slant som bonus i karriären. Sedan spelade jag med Piteå ett år. Egentligen la jag av säsongen 98-99, men jag hoppade in och spelade med Piteå i allsvenskan 2000, men då var jag riktigt dåligt tränad. Lasse Hurtig har all anledning att vara stolt över sin hockeykarriär. Efter att ha start sitt hockeyspelande i Piteå och Västerås tillhörde den tuffe, skridskoskicklige forwarden förgrundsfigurerna i Luleå Hockey från 1985 fram till guldåret 1996. Han spelade 475 matcher, gjorde 211 mål, 203 assist och 414 poäng med Luleå. Alla år utom det första i tröja 26.  ? Jag är fortfarande den som gjort mest mål med Luleå Hockey. Meste elitseriemålskytten L- G Pettersson var ju i Björklöven några år och har inte gjort lika många, konstaterar Hurtig som passerade den häftiga drömgränsen 200 mål. Vad var din styrka som spelare?  ? Det var nog min offensivlusta. Jag var stark framför mål, och även en liten retsticka, som var bra på att få motståndarna i obalans, säger Hurtig som en period gjorde fantastiska 199 raka matcher med klubben.  ? Den 200: e mot Leksand var jag dock tvungen att tacka nej till. Efter skada försökte jag spela på sprutor, men det gick inte, och det kändes lite surt att inte klara även den 200:e matchen. Du var en riktig ? Thomas Holmström-typ? framför mål..?  ? Ja, ?Holma? är ju min lärjunge, kontrar Hurtig blixtsnabbt. Piteå-grabben har alltid varit en kille med rappa repliker, och glimten i ögat. Besvikelser i karriären?  ? Skulle i så fall vara att jag inte fick chansen i landslaget på allvar. Varför då?  ? Jag bodde på fel ställe i landet. Så är det, vad de än säger. Det är inte bara i A-landslaget, utan även på junior och pojklandslagsnivå som våra bästa inte får chansen. Om du ser på mästarlaget 1996, vilka betydde mest för guldet?  ? Jarmo Myllys i målet, ?Tomme? (Thomas Holmström) förstås med sin energi, spelmotorn Jiri Kucera, Micke Lindholm som jag spelade med var en riktig räv, ?Skuggan? i powerplay, ?Bulan? som alltid lyfte sig i slutspel... Ja, hela laget... Vi hade ett oerhört jämnt lag med fyra bra femmor. Varför vann Luleå Hockey guldet?  ? Vi hittade en perfekt mix i laget, där alla drog åt samma håll. Vi var inte så namnkunniga, men vi hade ett helsikes hjärta för laget och för varandra. Sedan måste jag också hylla tränarna , ?Osten? och ?Brocke?, som drev på oss nåt alldeles otroligt. I bland förstod man ingenting. Minns speciellt en slutspelsmatch mot Malmö, då vi ledde med 5-0 och fick världens utskällning i paus. De var alldeles ?skogstokiga?, och vi undrade vad är det här..? Men vi vann med 7-3, och som helhet gav deras tränarfilosofi resultat , och det var ju det viktigaste.  ? Vi var också hela Norrbottens lag, med en rad spelare från Piteå och Kiruna i laget. Ett tag var vi 10 Piteå-grabbar i laget, och det lovar jag att Luleå-borna fick höra..., skrattar Lasse. Under Luleå-åren jobbade Lasse Hurtig jämsides med hockeyn som maskinist åt Riksbyggen. Där hade han arbetskompisar som han än i dag är mycket tacksamma mot.  ? Dom ställde upp för mig till 120 procent och jag kunde i princip styra mitt jobb så att det passade träningar och matcher. Följer sönerna i Piteå Numera är Hurtig en ?charkare? som håller sig i skinnet. Sedan några år är han delägare och försäljningschef på Piteortens chark med ett väldigt stort distrikt på sin lott.  ? Jag säljer ända ner till Stockholm, men framförallt har jag de nordligaste länen på mitt ansvar. Därför blir det massor av timmar bakom bilratten, det är långt mellan Kiruna och Skellefteå. Jobbigt ibland, men det går. Jämsides med det civila jobbet behåller han också kontakten med ishockeyn. Inte minst via sina två söner, Joakim, 18 år och Marcus, 15 år.  ? Joakim är ytterforward och spelar redan i Piteås A-lag, Marcus är center och spelar med Piteås B-juniorer. Går de i pappas spår?  ? Ja, det är två riktiga tjurskallar, som vill bli elitspelare de också., säger Lasse som även tränar b-juniorerna.  ? Jag är ?back to basic? när jag sitter i buss till Östersund för att spela match. Det är spännande och roligt. Nackdelen är att vi aldrig får chansen att bygga upp något rejält i Piteå. Då är Luleå eller Modo, med sitt hockeygymnasium där, och plockar talangerna. Umgås du med dina mästarkompisar