Den 21 mars 2007 världs-cupdebuterade Mia Eriksson som 19-åring och slutade 47:a vid slottsprinten i Stockholm.
Sedan dess har 25-åringen tillhört Sverigeeliten i längdskidor - men det sista klivet in i världseliten har inte kommit. En stor förklaring är alla förkylningar som den Puoltikasvaarafostrade längdskidåkaren har drabbats av genom åren.
- Jag kanske är lite känsligare för sjukdomar än många andra. Klart det är irriterande, man vill ju vara frisk hela tiden, säger Mia Eriksson när Norrbottens-Kuriren träffar henne under Piteå Elits träningsläger på hemmaplan.
Sedan debuten i Sveriges huvudstad har det blivit ytterligare 20 världscupstarter för Eriksson. Främsta placeringen är en niondeplats i tyska Düsseldorf (20 december 2010).
Ofta börjat bra
Tidigare tävlingsår har hon ofta inlett säsongen på ett övertygade sätt. Men sedan har de nämnda sjukdomarna och skadorna gjort sig påminda.
- Jag har alltid varit försiktig och noggrann med allt. Inom skidsporten reser vi mycket och vid exempelvis flygplatser är det svårt att undvika folksamlingar, säger Eriksson som inte fick till någon riktig fullträff under fjolårssäsongen.
En annan stor anledning till de uteblivna resultaten 2011/12 var en skada som hon drabbades av under förra sommaren.
- Jag hade problem med armbågen under större delen av försäsongen. Jag hade en överansträngning - det kallas för golfarmbåge, säger Mia Eriksson och skrattar samtidigt som hon blickar ut genom fönstret på Piteå Golfklubb där vi har träffats för intervju.
- Men jag spelar inte golf. Skadan kom under ett försäsongsläger med landslaget i Torsby.
Vägrar ge upp
Trots motgångarna vägrar hon ge upp. I stället blickar hon framåt - ännu en gång.
- Den här sommaren är det viktigt att jag får hålla mig frisk och skadefri. Jag vill kunna genomföra träningen ordentligt för att lyckas när vintern kommer, säger hon.
Hon står utanför den svenska A-landslagstruppen, i stället tillhör hon utvecklingslandslaget (Team 2015). Men det ska inte hindra hennes möjligheter att lyckas i skidspåren.
- Drömmålet är ju att få köra VM i Val di Fiemme (Italien). Sen får man se hur det går innan, säger Eriksson och syftar på sjukdomshistoriken.
Hård konkurrens
- Jag vet att jag gärna vill till VM, men allt måste verkligen stämma i sådana fall. Konkurrensen om VM-platserna är hård och det är många svenska åkare som har samma målsättning som mig.
För att förbättra sina möjligheter har den tidigare IFK Tärendö-åkaren tagit hjälp av sin klubbtränare i Piteå Elit, Magnus Ingesson. Duon har filmat och utvärderat hennes stakåkning och ändrat på en del tekniska bitar.
- Sedan dess har jag haft flera givande stakpass där jag har hittat lite bättre stabilitet. Det känns bra, säger Eriksson som även har tagit hjälp av långloppsåkaren Lars Ljung.
- Han jobbar mot SOK och är jätteduktig. Från honom har jag fått en del värdefulla tips.