Förr och nu: Åkglädjen var styrkan

? Jag är otroligt tacksam för deras stöd under alla år, berättar Monica för Norrbottens-Kurien. Det finns mycket gott att säga om dessa herrar. Men Monica Äijä, som numera också heter Lenndin och är pitebo nöjer sig med ett par exempel.  ? Pappa Sigurd hade klokheten att sätta stopp för mig när jag var 17 år, och på väg att bli ett anorexi-fall. Jag tränade stenhårt, men slarvade med maten. Vi var inte överens om tagen den sommaren, men tack lov fick pappa mig att tänka om. Åsell en ?andrapappa? Legendariske tränaren och eldsjälen Håkan Åsell, som än i dag gör ett jättearbete i Gällivare SK, är också en hjälte.  ? Jag har alltid kallat Håkan Åsell min "andrapappa". Han var min tränare i hela karriären, och under landslagsåren tryggheten hemmavid. När det gick tungt åkte jag hem till Håkan. Han satte en enkel bana och gav små råd. Plötsligt ägde jag backen igen, säger Monica lyckligt. Jobb i turistbranschen I dag jobbar Monica Äijä-Lenndin som marknadsansvarig för Akva i Piteå, efter ett antal år i turistbranschen i bland annat Björkliden. Hon följer den alpina sporten på distans och gläds åt Anja Pärsons framgångar, inte minst för att även Monica hade Anjas pappa Anders Pärson som tränare när hon 1979-1981 gick på skidhemmet i Tärnaby. Ett alternativ hon valde eftersom skidgymnasiet på Dundret startade först ett år senare.  ? Anders Pärson var kanonbra, ödmjuk och klok och satte rytmiska banor. Det var en njutning att köra hans banor, tycker Äijä-Lenndin. Under hela sin karriär levde Monica mycket på sin åkglädje. Idrottade för att det var kul, men med stark vinnarvilja. Var träningsflitig, men inte fulländad i sin teknik, tycker hon själv.  ? Jag klarade inte hoppen. Ville bara åka i banor, men borde nog ha ägnat mig mera åt friåkning. Segerviljan kunde också vara en nackdel.  ? Jag ville så mycket, och då låste det sig ibland. Hon hade egenheter också.  ? Jag körde alltid slalom med två flätor, och storslalom med en. Att växa upp med den alpina sporten i Gällivare var stort och enkelt. Omgivningarna inbjöd till utförsåkning och klubben GSK hade på 70-80-talet gott om duktiga ledare och stora resurser ekonomiskt. ?Calgary-OS var ett fiasko? På landslagsnivå levde tjejerna i skuggan av de många manliga stjärnorna under Stenmark-epoken.  ? Det sved, men så var det. I Sarajevo-OS fick vi inte ens vara med. Vi ansågs för dåliga, men så var det inte alls, anser Äijä-Lenndin. Framgångarna kom i pisten. Flera placeringar bland de tio bästa i världscupen, ett flertal segrar i Europacupen, samt en rad SM-tecken. De stora mästerskapen har dock varit misslyckade för henne. Hon har varit med i ett OS (1988), och ett par VM.  ? Calgary-OS var ett fiasko. Jag var i toppform och hade stora förhoppningar. Men på träningslägret före OS grenslade jag en port och skadade en muskel i axeln. Jag vågade sen inte äta smärtstillande för det var doping. Hade ont, men tävlade och körde ut i femte porten. I Bormio-VM körde jag ut i tredje porten. Nää, stora mästerskap var inte min grej, säger Monica leende. Stor skillnad i dag 1988 la hon av, mätt på resande och angelägen att utvecklas som människa i ett civilt jobb. Monica Äijä åker skidor nu också, även om hennes två söner hellre spelar fotboll och hockey.  ? Den största skillnaden mellan förr och nu är utrustningen. Vi slet som djur för att göra en bra skärande sväng. Numera fixar skidorna den delen av åkningen, konstaterar 40-åringen och tänker på de nya carving-skidorna som användes flitigt när hon fick en vistelse i alpina paradiset Vail, USA med familjen i födelsedagspresent.  ? Då kunde vi kombinera skidåkningen med att se NHL-matchen mellan Colorado Avalanche och Detroit, vilket gjorde mina grabbar riktigt lyckliga, slutar Monica.

Förr och nu: Åkglädjen var styrkan

Hon säger sig ha två pappor. En biologisk, Sigurd Äijä, och en alpin pappa, Håkan Åsell, som båda bor i Gällivare. Männen har betytt oerhört mycket för Monica Äijä-Lenndin, 40, norrbottnisk damstjärna i utförsåkning i slutet på 70-talet, och långt in på 80-talet.

Hon säger sig ha två pappor.
En biologisk, Sigurd Äijä, och en alpin pappa, Håkan Åsell, som båda bor i Gällivare.
Männen har betytt oerhört mycket för Monica Äijä-Lenndin, 40, norrbottnisk damstjärna i utförsåkning i slutet på 70-talet, och långt in på 80-talet.