Men vi kommer tillbaka till Caroline Strand.
På Furuberget i Piteå ligger en kyrka, den har svart tak och vita väggar.
Bredvid den ligger en kyrka av ett annat slag – religionen är dragrace. Färglada bussar har belamrat parkeringen. Byggnaden är ganska anonym, gjord i tegel och bredvid ståldörren som är kyrkporten finner du en skylt där det står "Gubbdagis". Just nu är Gubbdagis ett gästgiveri och Rolf Berglund som driver stället har fullt upp med att underhålla ett gäng racers från söderöver. På garagegolvet har renoveringsprojekten fått sällskap av bilar med hästkrafter som skulle göra de flesta gröna av avund. När man började för tre år sedan var tanken att de team som tävlade i Sundsvall skulle slippa åka de många milen hem till Skåne, Dalarna eller något annat ställe söder om dalälven i väntan på att få tävla i Piteå.
– Så då fick de komma hit istället, berättar Rolf Berglund.
– För mig innebär det en massa jobb, de ska ha frukost varje dag klockan 9 och sedan ska det stekas burgare.
Han säger att det är tungt, men i blicken syns det att det är höjdpunkten på året.
– Och inte bara för mig, utan för många av de som kommer hit också.
Lokalen är en del garage, en del kök och en del annat också. En bil står upphissad, sista touchen ska göras innan Pite Dragway drar igång på fredag. "Bankrobber VI" står skrivet på spoilern. Föraren är Rimbert Vahlström, men han är inte på plats utan har fått flyga hem för att jobba. Mitt på golvet bredvid bankrånarbilen står europas snabbaste dörrskramlarbil (klassen heter så: Top Doorslammer, på grund av att bilen har dörrar som skramlar när bilen far fram i 300 kilometer i timmen). Bilen är nästan lika speciell som sin nuvarande förare. Undersköterskan Caroline Strand, tävlande för Kvasthilda Racing, är som många andra inom sporten uppvuxen i dragracingvärlden, hon hängde med sin pappa Tommy på tävlingar och hjälpte honom skruva i motorcykeln han körde. Med sig hade hon en dröm.
– Jag ville köra en riktigt snabb bil.
För tolv år sedan körde hon sin första dragracingbil.
– Den var en riktig skrothög, en streetcar som var fruktansvärt långsam. Jag hade kunnat köra snabbare i en vanlig Volvo.
Sedan kom livet mellan och men de höll ögonen öppna efter en bil. 2013 dök den upp, på Racingjunk.com.
– Den ska vi ha. Men planen var att låta den vila ett tag, tänkte att jag skulle bli varm i kläderna först.
När bilen köptes in var Caroline Strand gravid och när den skeppats över från andra sidan Atlanten var hon höggravid. Ett år senare satte hon sig i en annan bil i ProStreet–klassen. Varm i kläderna blev hon – med rekordfart.
– Det gick bra, bättre än förväntat och jag var i 6 finaler i 7 tävlingar. När jag körde upp för licensen slog jag banrekord.
På den vägen har det fortsatt. Varför har det gått så bra? Förklaringen har många delar.
– Jag kör en fantastiskt snabb bil, jag har ett bra team och...
Pappa Tommy, som parkerat motorcykeln permanent och blivit dotterns tuner, kommer in.
– Står du här och ljuger nu igen. Anledningen är ju att Carro är en naturbegåvning.
Förmågan att gå in i bubblan är det som skiljer en vinnare från en förlorare när man väl står där på startlinjen och bilen har lämnat mekaniker och tuner som fäst sista bulten, och ställt in allt med millimeterprecision.
– Kanske är det där naturbegåvningen kommer in, erkänner Caroline Strand.
– Jag påverkas inte av omgivningen, jag skiter lite i vilket. Jag vill vinna, men gör jag inte det så får jag väl vara förbannad i några veckor...