Unikt gränssamarbete inom friidrott

KURIREN. Det har skrivits en hel del om hockeylagets Asplövens satsning där man suddat ut gränsen mellan Sverige och Finland. I år finns även Eurocity Bandy som är ännu ett exempel på ett nära samarbete mellan svenskt och finskt. I lördags kunde också Kuriren berätta om Haparanda FF:s samarbete med finska toppklubben TP 47. Men samarbetet mellan svenskt och finskt berör inte enbart lagidrotten. I Övertorneå finns tre 16-åriga tjejer som hårdsatsar på friidrotten. Tvillingsystrarna Emma och Ida Aidanpää tackade nej till en plats på friidrottsgymnasiet i Umeå, istället valde de att bo kvar hemma i Övertorneå. Det som möjliggör deras satsning är ett nära samarbete med finske Markku Montell som anses vara en av Finlands bästa friidrottstränare. I hans träningsgrupp finns elva tjejer mellan elva och tjugosex år och tre har Kuivakangas SK som moderklubb. ? Vi funderade länge över om vi skulle börja friidrottsgymnasiet eller inte men vi valde att stanna kvar här hemma och den huvusakliga anledningen till att vi stannade var Markku, säger Emma Aidanpää. När Kuriren kommer på besök har hon och tvillingsystern Ida siktet inställt på de finska ungdomsmästerskapet i 7-kamp som avgörs i Åbo andra helgen i september. Båda har dubbelt medborgarskap och kan därför tävla i båda länders nationsmästerskap. I fjol, när Ida och Emma tävlade i finska undgomsmästerskapen, tog de silver i tvåmannalag i 5-kamp och ambitionen är att ta en ny medalj. ? Det är i alla fall det som är målet men det lär säkert bli lite tuffare nu, säger Ida Aidanpää. Den tredje tjejen, Sofia Björnfot, tvigas vila sedan hon haft för lågt blodtryck under stora delar av sommaren. Den här dagen är Ida lite förkyld och tar det därför lite lugnare. Markku Montell går igenom spjutteknik medan Emma håller till i längdhoppsgropen. Markku Montell har själv tre döttrar som alla har nått fina framgångar på friidrottsarenan. Ibland åker han till södra Finland för att hjälpa dem och då får svensktrion sköta mycket av träningen på egen hand. ? Det räcker med att Markku varit borta en vecka för att man ska börja slarva med tekniken. Han är otroligt noga och ser också allt och är dessutom duktig på att visa hur man ska korrigera det, säger Emma. Under sommaren nyttjas Övertorneås fina idrottsplats men på vintern håller friidrottarna till i Ylitornio där man tränar i ishallens källare. Ett samarbete som fungerar perfekt och som, dessutom, lett till att Ida, Emma och Sofia fått öva upp finskan. En riktigt fin bonus med andra ord. ? Vi har ju bott i Luleå fram till att tjejerna var tio år och de har väl inte använt sig så mycket av finskan så när de började träna under Markku hände det att det ropade ?mamma vad sa han?, berättar Tuija Aidanpää. Det behöver de inte i dag. Än så länge har ingen specialiserat sig på någon specifik gren eftersom det är lite av Markku Montells filosofi att träna flera grenar, allt för att ha en bra grund att bygga vidare från. Sofias blodtrycksproblem har som sagt tvingat henne att ta det lite lugnare, därför har hon inte gjort samma framsteg som hennes två träningskamrater. Tvillingsystrarna kan däremot blicka tillbaka på en riktigt fin sommar där de slagit personbästa i nästan samtliga grenar. ? Allt har gått jättebra. På 100 meter har jag väl persat med en halv sekund (12,65) och på 100 meter häck har jag persat med en hel sekund (14,48), säger Ida och fortsätter att räkna upp nysatta rekord. ? Ida är väl lite vassare än mig just nu, åtminstone i sprintgrenarna, säger Emma. Fortsätter tjejerna att utvecklas i samma takt är det ingen omöjlighet att det blir landslagsuppdrag i framtiden. Än så länge går det bra att ha dubbelt medborgarskap och tävla i båda länders nationsmästerskap. Men om det blir dags för landslaget måste de ?välja sida? och då ställs de inför ett val som inte lär bli helt enkelt. ? Det får väl bli den som frågar först, säger Emma Aidanpää och skrattar. På frågan om de ångrat valet att inte börja på friidrottsgymnasiet svara Ida Aidanpää: ? Nej, det har vi inte. Det betyder mycket att få vara hemma också och skolan har ställt upp så att vi får träna friidrott på det individuella valet. Det är visserligen bara två timmar varje vecka men man får istället lägga ned mer tid efter skolan. Och så länge Markku finns är det här ett bra alternativ. Joakim Nordlund