Styrelsekvinnorna vände minus till plus

För ett år sedan blev det rejäla förändringar i styret av Övertorneå hockeyförening. Som ordförande valdes Christina Mörtberg, som kassör Maria Josefsson, vice ordförande blev Carina Kemppainen och sekreterare blev Katarina Wälimaa. Förutom att dessa var nya namn i styrelsen, innebar det också att fyra av de åtta ledamöterna är kvinnor. Denna styrelsesammansättning är inte helt vanlig varken inom idrotten eller i samhället i övrigt varför vi blev nyfikna på vad som hänt under året och bokade en tid med tre av damerna i ishallen. ? I början var det rätt tufft när vi tvingades ta itu med ett resultatminus på 200.000 kronor och en diskussion om A-lagsverksamheten. Men det är utrett nu. Ekonomin ser ut att vara i hamn och trots ibland också tuffa diskussioner tycker jag att vi i ledningen fått mycket mer ros än ris, summerar ordföranden Christina Mörtberg. A-laget, som för övrigt vann division II norra, damlaget, liksom ungdomslagen har fått se en rad nya saker hända i föreningen. Arbetsuppgifter har fördelats på fler människor och styrelsearbetet har styrts upp. ? Även om det är en ideell verksamhet så omsätter den mycket pengar och det är viktigt att klargöra vilken uppgift styrelsen har och vilken kompetens som detta kräver. Annan stämning ? Jag vet inte vad som är right eller left på en klubba och det behöver jag inte. Det har vi ledare till. Vi i styrelsen ska skapa en organisation som fungerar, sätta upp riktlinjer hur verksamheten ska drivas och se till att de följs, säger Christina Mörtberg. ? Många säger att det blivit en annan stämning i föreningen och det var precis det vi var överens om att försöka åstadkomma. Att göra fler delaktiga och engagerade i föreningens arbete och att göra saker som skapar en gemenskap som sträcker sig utanför det egna laget, säger, Carina Kemppainen. Med tanke på att ishockeyn är kraftigt mansdominerad och att samma dominans råder på chefsposter och i politiken i Tornedalen, hoppas kvinnorna att det som hänt i ÖHF ska bana väg för andra kvinnor. Att fler vågar ge sig in i styrelser, i föreningar och annat i samhället ? Kvinnor ställer ofta så höga krav på sig själv och vågar inte ta på sig uppdrag. Det krävs också att männen måste släppa fram kvinnorna. I vår förening fanns det de som ansåg att detta var ett bra sätt att åstadkomma en förändring och vi erbjöds de här platserna, säger Carina Kemppainen. Själv är hon chef inom äldreomsorgen och van att leda där. Ändå hade hon inte ställt upp som ensam kvinna i styrelsen. ? Då tror jag inte jag hade fått samma gehör för mina åsikter. Det är inte så lätt att komma till tals bland alla män. De är inte heller så vana att kvinnorna tar plats, säger Carina Kemppainen. Oerhört roligt Ordet engagemang återkommer ofta under vårt samtal och enligt Carina Kemppainen gäller det att få så många som möjligt att känna att de vill arbeta för föreningen, att det är roligt att komma till ishallen och att de har positiva saker ut av det. Förutom att trion anser det viktigt med fungerande fritidsverksamhet i kommunen, så tycker de att det är oerhört roligt att själv få vara delaktig i det. ? Ibland så tror jag att det varit lika viktigt för mig själv som för min son Daniel, som spelar ishockey. Gemenskapen och det att man gör något annat än på jobbet gör att ishockeyn blir ett andningshål i vardagen, säger Katarina Wälimaa. Damerna säger att de inte nöjer sig med det arbete som gjorts. En utvärdering av det som varit bra respektive dåligt håller på att göras och bland arbete som återstår är att få in fler kvinnor som tränare och lagledare i föreningen. ? Fler kvinnor i en mansdominerad verksamhet är bra. Det blir en mjukare ton och man lyfter in andra saker än just bara spelet, säger Christina Mörtberg. Intervjun gjordes inför internationella kvinnodagen och eftersom de alla är mammor är frågan hur de tror att könsrollerna ser ut när deras barn är i deras egen ålder. ? Unga tjejer i dag ställer helt andra krav på jämställdhet och de unga grabbarna har en annan inställning till sysslor i hemmet och om delat ansvar än vad som gällde när vi var unga, säger Katarina Wälimaa. Hård kamp De tre kvinnorna är överens om att den internationella kvinnodagen bör fokuseras på alla de kvinnor i världen som fortfarande inte kan försörja sig själv, som utnyttjas för att de har lägre ställning än männen. ? Det är förskräckligt att det fortfarande år 2004 finns så mycket kvinnor som är så utsatta bara för att de är kvinnor. Men visst är det viktigt att nå framsteg även här. Kampen om det relativt jämställda samhälle vi har i dag har varit hård för de som har fört den, säger Carina Kemppainen. Katarina Wälimaa konstaterar också att det inte är så lätt att som mamma i dagens tempofyllda vardag att leva upp till sina ideal om att i uppfostran kräva att arbetet där hemma ska delas lika. ? Det låter bra i teorin, men när man både ska få arbetet att fungera och alla rutiner där hemma, så är det lätt gjort att man gör det själv helt enkelt för att det är smidigare. Det viktiga är att flickorna och kvinnorna ges samma möjligheter att förverkliga sina mål som männen, säger Katarina Wälimaa.

Styrelsekvinnorna vände minus till plus

På isen är det nästan bara män, men i styrelsen är hälften kvinnor och klubban svingas av just det ? en kvinna. Vi talar om ishockeyn i Övertorneå där kvinnorna vänt minus till plus.