Internationella mästerskap, världscup och, som nyligen, Tour de Ski är förstås mycket större.
Men ett vanligt svenskt mästerskap är också en tävling som lever, och är intressant.
I alla fall ett SM i längdåkning, som det som nu inleds i Östersund tillsammans med en rad andra idrotter.
Skid-SM är den SM-tävling i de individuella grenarna som längst lyckats behålla sin lyskraft i det här landet.
Visst, det är inte som "förr i världen" (läs fram till 90-talet) då ett svenskt mästerskap på skidor varade en hel obruten vecka och var en het historia i svensk idrott.
Men fortfarande engagerar tävlingen både åkare, ledare, publik och även media.
Det är ett traditionsrikt mästerskap, som avgjorts ända sedan 1910.
På senare år har SM i längdåkning med stöd av Riksidrottsförbundet (RF) blivit ett draglok och kopplats samman med SM-tävlingar även för ett flertal andra idrotter. I Östersund den här veckan är det inte mindre än 15 idrotter som kör SM samtidigt. 72 svenska mästare som ska koras. 3.000 aktiva och ledare och 20.000 åskådare väntas till tävlingarna, som kallas för ett "mini-OS" i en stad som fortfarande bär sina OS-drömmar.
Televisionen har också hoppat på tåget, och gör dagliga sändningar från de olika SM-arenorna i stan vid Storsjön i Jämtland.
Själv har jag gjort över 40 skid-SM under årens lopp och charmen med det mästerskapet är att åkare, ledare och andra intresserade får chansen att samlas under en knapp vecka i lite mer otvungna former. Under SM bor klubbar ofta i en hyrd villa, lagar sin egen mat och laddar tillsammans för tävlingarna.
När jag pratar med våra främsta elit-åkare om SM så vill de absolut vara med och de känner också ett ansvar för det gentemot sina klubbar.
Det är nämligen så att i dagens skidvärld då FIS, Internationella Skidförbundet, och det Svenska Skidförbundet, centralt, styr verksamheten har de stora tävlingarna så är det bara SM som klubbarna, som gör det stora grundjobbet för att ta fram alla talanger, har en chans att profilera sig och synas.
Det kommer att märkas här i Östersund också. Charlotte Kalla bor med sin moderklubb Tärendö, Marcus Hellner är på plats med Gellivare Skidallians som betytt så mycket för honom, och alla landslagstjärnorna i Piteå Elit käkar palt (som föräldrarna ofta lagat) runt samma middagsbord under SM-dagarna.
Där finns charmen och den är viktig att slå vakt om tycker Skidsverige. Nu tycker RF alltså att det tänket bör spridas till andra idrotter, för att rädda en rad hotade SM-evenemang.
Jag tror de andra SM-idrotterna, som inte har en lika stark och mångårig idrottskultur i botten, får det svårt men det är aldrig fel att prova nya vägar för utveckling.
Det var lite idrottspolitiska funderingar.
Nu en blick mot tävlingarna i veckan.
I längd-SM är det mycket som talar för en stor norrbottnisk SM-dominans även den här vintern. Marcus Hellner och Charlotte Kalla visade god form i världscupen
i Otepää i helgen och kommer att knipa guld-medaljer. Några av Piteååkarna är också med i medaljstriden.
Bland övriga idrotter finns nog de största guldmöjligheterna på snöskotersidan, med ess som Petter Nårsa och Adam Öhman på startlinjen i stadioncross. Det är våghalsiga unga killar, som helst har gashandtaget
i botten i sina race.
Men styrkelyft, skidorientering och skidskytte är också grenar där det kan bli norrbottniska medaljer, tack vare hårdsatsande unga talanger
i dessa idrotter.
Väl mött
i SM-veckan 2012.