Den 15 augusti i år var det tre år sedan Jonas Larson förolyckades i fjällen mellan Abisko och Nujola. Då var han bara 17 år och hade redan rönt flera internationella framgångar, men framförallt minns han som en genomsnäll och godhjärtad kille som alltid bidrog till god stämning inom klubben BAIK och på tävlingar. För att hedra hans minne instiftade hans föräldrar Ove och Anette ett stipendium som delas ut till unga orienterare som visar samma inställning som Jonas gjorde. De två första stipendiaterna var Evelina Wickbom och Isabel Salén. I år hade BAIK:s hösttävling bytt namn för att ytterligare hedra den omkomne atleten. I helgen gick alltså två-dagarstävlingen Jonas Larsons Minne av stapeln och två nya stipendiater utsågs av kommittén bestående av Ove och Anette Larson samt Sture Norén och Agneta Holmgren.
– Vi utgår tre olika utgångspunkter och tillsammans har vi utsett två mottagare som vi tycker följer i Jonas anda. Som både satsar på skidorienteringen och den vanliga, som är omtyckta och som bryr sig om att tävla likaväl som att koppla av, precis som Jonas, sade Agneta Holmgren.
Årets två mottagare av Jonas Minne är Rasmus Wickbom och Robin Salén. Robin Salén var på plats under helgens dubbeltävling och var ödmjuk inför det hela.
– Det är en stor ära att få ta emot stipendiet. Jag har nog aldrig tänkt att jag uppfyllt de kriterierna, men det känns roligt att någon annan tycker det. Jonas var fyra år äldre än mig, men han var en sådan som jag såg upp till och han var Norrbottens största hopp då och en bra förebild, sade Robin Salén.
Han var snabbast under helgen i både medel- och långdistansen, men så var också den andre stipendiaten Rasmus Wickbom frånvarande. Han deltog på För-SM i Stockholm. Även för Robin Salén hägrar SM.
– Men först fokuserar jag på sprint-DM och natt-DM, när skolan börjar kommer jag börja tänka på SM. Men samtidigt satsar jag mot JVM i skidorientering i Schweiz, berättade Robin Salén.
Många bollar i luften, precis som Jonas Larson alltså.
Naturligtvis var det också tävling i de övriga klasserna och det blev något utav en skräll i både H21 och D21. Claes Turesson vann inte H21, istället var det en annan mycket glad orienterare från OK Renen – Anders Bennitz.
– Oj så roligt, jag trodde aldrig att jag skulle vinna en H21 tävling igen och jag minns inte ens när det var sist.
– Jag känner ju att det är i löpningen det brister och så blir det när man får prioritera andra saker, som att bygga ut huset, framför orienteringen, sade Anders Bennitz.
Istället fick han förlita sig på rutinen.
– Det handlar mycket om att förenkla orienteringen, det är sådant som kommit under åren. Till exempel, om jag vet att det är en kilometer till en kontroll och den ligger vid en radiomast så behöver jag inte finorientera om jag ser masten över trädlinjen, då är det ju bara att lägga riktning mot masten.
I D21 var Karin Wollbrand snabbast både på lördagen och söndagen. En klass som hon inte tävlar i i normala fall, utan enkom valt för att klubben OK Renen ska ta ut ett stafettlag inför SM.
– Då är det lättare att jämföra tider om vi alla springer i samma klass, sedan är det bara en bonus att få vinna.
– Igår (läs: lördag) gick det faktiskt riktigt bra. Idag var det tyngre och det beror delvis på att jag inte är van skalan 1:15 000, allting är mycket mindre och jag måste kolla på kartan vilket gjorde att jag inte fick in flytet, sade Karin Wollbrand.