För ett år sedan lämnade Hanna Lundberg VM i tårar när en skada i smalbenet stoppade hennes medverkan. Nu är hon ute efter revansch i de schweiziska alporterna Flims och Laax.
– När jag var på tåget hem från VM förra året så bytte jag bakgrundsbild på mobilen till den här kartan och ringade in den här helgen i kalendern. Sedan den dagen har det varit fokus på det här, säger OK Renens VM-hopp.
Efter att ha stått över torsdagens långdistans kliver Luleådottern in i hetluften under lördagen. Då väntar medeldistans och redan dagen efter utgör hon en tredjedel av det svenska stafettlaget.
– Det kan vara årets mest intensiva helg som kommer.
– En Hanna som sprungit långdistansen hade haft ont någonstans nu. Nu har jag kunnat göra förberedelser specifikt inför medeldistansen och stafetten.
Har du medaljdrömmar?
– Det drömmer jag om, det kan jag inte sticka under stol med. Sen får vi se om det händer nu.
Precis som förra året hade dock en skada kunnat släcka hennes VM-drömmar i sommar.
– För en vecka sedan drog jag på mig en fotstukning. Då hann jag bli väldigt orolig på kvällen, att det skulle vara något som stoppade mig. Men jag insåg att det skulle handla om att vara smart, så skulle jag kunna stå på startlinjen.
– Problemet när man går och känner efter hela tiden, så är det tungt. Tyngre än någonsin att gå uppför trapporna. Men när jag väl är ute och tränar så känns det ganska bra. Kroppen kommer inte vara något problem. Man är bara så himla nojig nu.
Känner du inte av det längre?
– Jo, det gör jag. Men när man får lite adrenalin så är det bästa smärtstillande. Det är under kontroll.
Vem som springer vilken sträcka tas ut efter lördagens medeldistans. Men det som står klart är att Hanna Lundberg kommer bilda stafettlag med Sara Hagström och storstjärnan Tove Alexandersson.
Är det en extra press med en stafett?
– Jag skulle säga att jag sätter lika stor press på mig själv, oavsett om det är medeldistans eller stafett. Det är klart att när man springer stafett för Sverige så kommer man vara en av de största favoriterna. Men jag kan bara påverka min prestation.
Kan det vara en omställning att ladda om – oavsett hur det går på medeldistansen?
– Exakt. Det där har man varit med om. Går det bra så är det väldigt svårt att sova. Då blir det inte många timmars sömn. Jag blir väldigt, väldigt arg om det går dåligt. Det kan vara svårt att släppa på kvällen även då. Det kommer bli en utmaning att lyckas flytta fokus.
Har du tänkt på hur det skulle vara att ta ett VM-guld?
– Man har ju sagt sedan man var liten att "jag vill bli bäst i världen". Men ju närmare man kommer desto mer inser man hur svårt det faktiskt är. Det är inget jag tänker mycket på nu.