För även om de där 18 NHL-matcherna och två Stanley Cup-matcherna med Pittsburgh 2015/2016 räckte för att få besöka Barack Obama i Vita Huset och få hem bucklan till Björknäshallen, så vore det en helt annan sak i år med Blues.
Där har bodensaren utvecklats till en nyckelspelare som de flesta kvällarna är en av de forwards som får mest förtroende av coachen Craig Berube.
Hans roll är ovärderlig. Vara jobbig att möta, stänga ner motståndarnas stjärnor och ge utrymme för lagkamrater som Vladimir Tarasenko, Ryan O'Reilly och Jaden Schwartz att glänsa.
Hela sin karriär har Oskar Sundqvist varit något av en doldis. Alltid tagit det hårda jobbet, de obekväma bytena, den mindre rollen, lyft andra och haft en envis vinnarskalle. Med andra ord en typisk norrbottning.
– Jag vill egentligen ha så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag är inte den som söker uppmärksamhet och tycker nästan att det är skönare att jobba i lugn och ro, sade Sundqvist till Norrbottens-Kuriren i ett sommarreportage 2015.
Rubrikerna har sällan handlat om hans insatser på isen och det verkar vara först nu i den här finalserien som allt fler fått upp ögonen för "Sunken". Inte minst efter tacklingen på Matt Grzelcyk som renderade i en matchs avstängning och ett enormt medieuppbåd. Smällen var inte snygg och i Sverige hade det blivit ett betydligt mer kännbart straff. Men aggressiviteten är också 25-åringens grej. Han ska ligga på gränsen.
Något som han själv har erkänt att det finns en tanke med:
– Ja, jag är lite småful på isen. Men det är på det sättet som man kommer in under skinnet på motståndarna. Tanken är att de ska tappa temperamentet innan jag gör det.
Spelstilen är något som har lett honom till att bli en doldis. Men kanske är det också klubbvalet 2010 som har gjort att Sundqvist inte är mer välkänd i Norrbotten vid det här laget. Då skrev bodensaren på för Skellefteå AIK istället för att gå hockeygymnasiet i Luleå. Anledningen var att Luleå helt enkelt hörde av sig för sent och visade för lite intresse i jämförelse med västerbottningarna.
Därefter blev det några heta derbyn mot Luleå i SHL. Ordkrig med Emil Sylvegård, Per Savilahti-Nagander och bröderna Abbott. Oskar Sundqvist drog sig aldrig för att mucka med de stora killarna. Samtidigt som han redan då insåg att hans roll var att skapa yta för sådana som Joakim Lindström, Oscar Möller och Bud Holloway.
Trogen sin spelstil har han varit med om att vinna JVM-silver 2014, SM-guld 2015, blivit Stanley Cup-mästare 2016 och är nu alltså på väg mot karriärens största framgång.
Oavsett i vilket sammanhang, med vilka lagkamrater som helst, har det alltid funnits plats och nytta för en spelare som Oskar Sundqvist som offrar sig själv för lagets bästa. Han är 25 år gammal och håller han sig bara skadefri och har fysiken kvar kan han säkerligen fylla samma roll i upp emot tio år till i NHL.
Skulle St. Louis ta hem Stanley Cup blir han en av 15 svenska spelare som vunnit den två gånger eller fler. Han skriver då in sig som en av de riktigt stora och tangerar exempelvis Peter Forsberg i Stanley Cup-titlar. Att vinna är inte enkelt. Fråga bara Mats Sundin, Henrik Lundqvist eller tvillingarna Sedin. Att göra det två gånger kräver något extra.
Tomas Holmström och Niclas Wallin (samt Piteåfostrade, men Västerbottensfödde Stefan Persson) är övriga norrbottningar som tagit hem mästerskapet någon gång under sin karriär.
Även det två är mer anonyma, men värdefulla, spelare i ett lagbygge. Defensivt starke Wallin som precis som Oskar Sundqvist kunde beskrivas som en doldis – samt Holmström som visserligen var mer välkänd och världsbäst på sin grej, men som framförallt levde på att göra skitjobbet.
Det finns någon gemensam nämnare mellan de tre som lyckats bäst som är värd att begrunda.
Slutligen, samtliga tidigare Stanley Cup-vinnare från Norrbotten har någon gång spelat seniorhockey i länet. Sundqvist har ännu inte gjort det. Men löftet som han har gett tidigare ser vi fram emot att se uppfyllas.
– Jag har alltid sagt att jag ska avsluta i Boden – om det blir i division 3 spelar ingen roll. Min sista säsong ska jag spela i Boden.
Och det vete kattsingen om han inte även där kommer se till att andra spelare hamnar i rampljuset.