Den nytända eldsjälen

Säg Algot Jatko och de flesta som sett några fotbollsmatcher i sitt liv vet vem du talar om. Under 38 år gav han allt för det han älskar mest ? fotbollen. Och den tog all ledig tid i anspråk. Inte förrän kroppen sa stopp insåg Jatko att hans liv inte var något han kunde fortsätta med i all evighet.  ? Jag var trött på jobbet, men det blev som värst när jag stängde dörren hemma. Då tog all ork slut och jag orkade inte ta mig för med något. Det var väl en varningsklocka och tack vare en arbetskompis som drabbats av samma sak kunde jag läsa av att de symptom han drabbats av var exakt samma som jag kände av, säger Jatko. Men det var inte orkeslösheten som var värst.  ? Nä, det absolut värsta var depressionen. När den var som värst så såg jag inget ljus i tillvaron. Allt och då menar jag allt var kolmörkt, hela livet var ett evigt mörker och det var fruktansvärt. Fullspäckat schema Hela förloppet var en direkt följd av livet som Algot levde, både på jobbet och vid sidan av det. Att han alltid var på väg någonstans och att han alltid hade något att göra. Men under hösten 2003 sa kroppen ifrån det var då som han insåg att något inte var som det skulle.  ? Jag hade under så många år haft fullspäckat schema. Det var mycket på jobbet med omorganiseringar och det var mycket inom fotbollen. Jag har varit ledare så länge jag kommer ihåg och under en tid var jag tränare åt laget som grabben (Magnus) spelade i samtidigt som jag spelade själv i Ohtanajärvi. I dag kan jag inte förstå hur jag hann med allt. Under förra årets Midnattsols Cup gjorde Algot sitt sista framträdande i en tävlingsmatch i fotboll. Sedan dess har han varken tränat eller spelat fotboll. Ett faktum som han ser både positivt och negativt på.  ? Jag har passat tider så länge och alltid har pressen funnits att man ska vara på en speciell plats vi en speciell tidpunkt och det har varit påfrestande, men det negativa är ju att man inte är i samma fysiska form. Jag kommer nog aldrig mera bli i samma form heller, men det är något jag får stå ut med. Men i dag har Algot hittat tillbaka. Även om han säger att han än kan känna av symptomen. Speciellt då han varit på tjänsteresa eller någon annan resa.  ? Jag ger familjen all tid jag kan. Jag kan aldrig ge tillbaka allt jag missat, men nu är det familjen som gäller. Men resan fram till förra vintern är lång och Algot som spelat fler tävlingsmatcher än de flesta kan komma ihåg under sin tid som spelare vet vad han talar om. Från första a-lags matchen 1966 till den sista 2002 och det finns inte mycket som han hade gjort annorlunda om han hade fått välja. Debut mot Kiruna FF Vid debuten 1966 var Algot 15 år och motståndare då var Kiruna AIF.  ? Jag kommer ihåg att grannpojken (Bengt Hannu) var sjuk och då fick jag chansen. Jag gjorde inget mål, men jag gav allt på mittfältet och vi spelade 1?1. Just inställningen har alltid varit Algots främsta vapen och det är som en hårt arbetande mittfältare som de flesta minns honom, men det är en uppfattning som han själv kanske inte riktigt håller med om.  ? I Lira uppfattades jag nog som en kopiöst arbetande spelare. Hur man såg på mig hemma i byn vet jag väl inte riktigt, men jag tycker själv att jag hade flera positiva sidor. Jag var väl inte blixtsnabb, men jag var inte direkt sölig och så var jag ganska så följsam i spelet. Valde Lira före Gammelstad Från moderklubben Ohtanajärvi IK gick han till Lira BK i Luleå och efter en säsong där fanns en detalj som Algot hade kunnat tänka sig ändra på angående sin karriär.  ? Jag fick chansen att gå över till Gammelstad, men valde att stanna i Lira. Med facit på hand kanske det inte var rätt då de, Gammelstad, gick upp i tvåan. Det skulle varit kul att se om jag hade platsat på den nivån, men jag vet inte om jag direkt ångrar det beslutet. Jag trivdes bra i Lira och man ska inte hålla på och ångra saker man har gjort. Förra hösten var inte bara starten på en tung vinter utan även en riktig höjdpunkt för Algot. Det var då som hans kära Ohtana/Aapua tog steget upp i division III. Förra gången laget gick upp i trean var 1969 och då höll sig laget kvar i två säsonger, men förutsättningarna då och nu är helt skiljda.  ? 1969 bodde 300 bara i Ohtanajärvi, men utflyttningen hade börjat redan då. I dag bor 50 personer i byn och det är givetvis tufft att driva en förening under de förutsättningarna. I dag består truppen av spelare från byar runt om i Pajala Kommun och det var helt underbart att gå upp med en förening där så många är inblandade. 1982 var också en höjdpunkt då jag var spelande tränare och vi gick upp från femman till fyran. Fotbollen har alltid varit viktig i Tornedalen och det är ett faktum som Algot inte tror har förändrats. Han ser hur byarna längs Torneälven och byarna längre in i Tornedalen har levererat spelar till de flesta klubbar runt om i länet. Tornedalingar uppskattas  ? Det är bara kolla laguppställningarna. Det finns minst en spelare med rötterna i Tornedalen i nästa varje klubb och ofta så är det flera spelare. Jag tror att spelare härifrån är uppskattade för sin lojalitet och inställning. I dag har Tornedalen två lag i division III, Ohtana/Aapua och Pol/Svanstein, och kanske inte stannar vid det enligt Jatko.  ? Hade någon frågat mig för ett par år sedan om Tornedalen hade kunnat ha ett lag i tvåan hade jag sagt N-E-J, men i dag känns det inte som en omöjlighet. I mitten av juni drabbades Tornedalens två bästa lag samman i derby på Skolvallen i Ohtanajärvi och precis som vanligt fanns Algot Jatko överallt runt omkring fotbollsplan. En fotbollsplan som han känner lika bra som sin egen ficka. Ser ljust på framtiden Derbyt mellan Ohtana/Aapua och Pol/Svanstein slutade 1?1 och det var nog en ganska så nöjd eldsjäl som gick hemåt tillsammans med storpubliken.  ? Det är hemskt att stå på sidan. Det rycker ordentligt i benen, men nu är det slut och det är väl så det ska vara. Åldern hinner i fatt alla, konstaterar Algot. Trots alla motgångar under vintern så ser Algot framtiden som ljus och utan tvekan säger han.  ? Det var inte bättre förr. Så bra som det är nu har det aldrig varit. Givetvis syftar han på fotbollen. Det har han alltid gjort.

Den nytända eldsjälen

Efter ett helt liv inom fotbollen tog det bara stopp. Helt plötsligt hade Algot Jatko inte ork för att göra något utanför sitt arbete som ekonom. Han var utbränd. ? Jag fattar inte hur kroppen fungerar? men det kändes som om den bara slog av, säger Jatko om den tuffa tiden i vintras.