De flesta av oss förknippar nog altanen med kaffe, sol och stillsamma stunder. För mästerskytten Gustav Lövgren är det inte riktigt så. För honom är altanen hemma i Fällträsk den träningsscen där han har lagt grunden till en mycket framgångsrik skyttekarriär. Från den i dag väderbitna trallen har han avlossat tusentals korthållskott mot tavlan som står 50 meter bort. Under 2016 vann 32-åringen alla större tävlingar som han ställde upp i.
– Jag tävlar ju mest med 6,5:an men det finns inget bättre sätt att träna på än med korthållsbössan. Där straffas man direkt om avfyrningen inte är perfekt, säger han och knäpper fast gevärsremmen i stocken.
Han tävlar för Niemisel och där ligger också hans hemmabana. Men den verkliga hemmabanan är den utanför köksfönstret. Han kisar lite mot solen när han får frågan hur många skott han har avlossat från den väderbitna uteplatsen.
– Åh, det är många. Det är svårt att veta men jag sköt ju enorma mängder när jag började. I dag tränar jag inte riktigt i samma utsträckning men jag har fortfarande mycket glädje av mängdträningen från de åren när jag tränade som mest här på altanen, säger han.
Sedan blir han avbruten av hunden Mira som inte har den minst lust att ligga blick stilla på en altan. Ett avbrott som bara ser ut att göra honom lycklig.
– Det är mycket energi i henne. Det här är en fin kompis, säger han och ser på hunden.
Solen kastar härliga strålar på oss där vi sitter och pratar och Niemiselsskytten får berätta om säsongen 2016 när han radade upp segrar. Först blev han påskrallymästare i Tornedalen, en titel som varje skytt sätter mycket högt eftersom det handlar om fyra tävlingsdagar där den skytt med bäst resultat får åka hem med titeln. Sedan följde Vinterriksskyttet och där gick det precis lika bra. Han och Marcus Åhlin från Bälgviken sköt båda 36 träffar och det gick till en lång och rafflande särskjutning där Åhlin sköt helt fenomenalt. Det var bara det att Lövgren från Niemisel sköt ännu lite bättre. När 32-åringen reste sig från den vackra snövallen i Pajala hade han inte missat ett enda av de 60 skott som passerat loppet den här tävlingsdagen i mars. Och det skulle komma ännu mer. Den 17 april 2016 var det dags för stora SM som i år arrangerades i Kungsängen utanför Stockholm och där pulvriserade Gustav Lövgren fullständigt sitt motstånd där han mästrade den svåra SM-fältskjutningen som ingen annan. Han vann på 46 träffar, tre stycken före tvåan Olle Gabrielsson, Rommehed, och det är en marginal så stor att den kan jämföras med en 9-1-seger i ishockey eller en 5000-meterslöpare som vinner med ett halvt varv.
I maj skulle han försvara sitt SM-guld i fältskyttet – men han och alla andra blev blåsta på konfekten. Ett 15-tal norrbottningar hade åkt bil ned till Eskilstuna för att delta i SM-tävlingarna som skulle avgöras men halv elva på kvällen dagen innan tävlingen nåddes de av chockbeskedet att tävlingen var inställd.
– Det var ju nästan som att jag inte trodde det först. Allt var som ett skämt, säger han och skakar på huvudet.
Det visade sig att Södermanlands skyttesportförbund som var arrangör till mästerskapen inte hade tillstånd att genomföra tävlingarna på Häradsfältet utanför Eskilstuna. Istället för att informera om det oklara läget i god tid till alla aktiva chansade man istället och lät deltagare från hela landet att åka dit. Sedan ställdes mästerskapstävlingarna in i sista stund.
– Vi hade ju haft en månads tävlingsuppehåll och jag hade ju legat i och tränat för att inte bli ringrostig när det gäller avståndsbedömning och vindbedömning så jag hade förberett mig för att kunna göra mitt bästa helt enkelt, säger han.
Det fick han aldrig chansen till.
– Vi fick ju veta det halv elva på kvällen. Det blev inte så mycket sömn den natten. Jag blev väldigt besviken och det är jag nog fortfarande, säger han.
Aldrig tidigare har ett SM eller någon annan större tävling ställts in på det här sättet. Arrangörsfiaskot ledde till att de norrbottniska föreningarna har krävt kostnadsersättning för resor och uppehälle.
– Vi har inte fått någonting. Vi har inte ens fått en ursäkt och det känns verkligen inte bra. Det hade man väl ändå kunnat ge oss. Det enda vi har fått är bortförklaringar, säger Lövgren.
Nu är de klart att SM avgörs i Kungsängen utanför Stockholm den sista helgen i oktober. Trots att han är titelförsvarare har han redan bestämt sig för att inte åka.
– Det ligger fel i tid. Det är mellan säsongerna. Man tävlar in i augusti och sedan börjar älgjakten och allt möjligt annat och då skjuter man inte lika mycket och då är det svårt att hålla former med avståndsbedömning och allt annat, säger han.
Han poängterar att det inte handlar om en bojkott från hans sida.
– Självklart ligger lite besvikelse kvar från i våras men nu är det ju andra arrangörer. Det är Stockholm skyttesportförbund och de har arrangerat SM många gånger så de vet jag kommer att klara det på ett bra sätt så det är inte det som är huvudorsaken, säger han.
Samtidigt svider det lite i honom att han inte kommer att kunna försvara sin SM-titel.
– Fältskytte är ju min absoluta favoritgren så jag känner en liten saknad för varje tävling som jag missar men nu krockar det också med så mycket annat som är viktigt för mig, säger han.
Jaktintresset är stort och september och oktober är den tid på året när han och hunden Mira är ute i älgskogen i stort sett varje dag. Den tiden är i det närmaste helig för honom.
– Jakt, skog och natur. Det mesta i mitt liv kretsar kring det. När man är uppvuxen så här på landet och har varit i skogen och har hållit på med jakt, fiske och skogsbruk hela livet är så sitter det djupt rotat, säger han.
Vad ger skogen dig rent själsligt?– Den ger ett mig lugn. Det lugnet och den harmonin hittar jag inte någon annanstans. En frihet är det också. I dag är ju även skogen min arbetsplats eftersom jag bland annat arbetar med planteringar och röjningar.
Hur är det att bo i Fällträsk som är en väldigt liten by?– Det finns inte någon bättre plats enligt mig. Närheten till naturen med allt vad det innebär. Här får man leva ostört och jag har en närhet till det som är viktigast i mitt liv.
En drömplats?– Ja, för mig är det en drömplats. Det är ingen tvekan om det.