Varje lektion inleds, förutom handuppräckning, med en genomgång av flaggorna.
– Det här är den jag tycker är viktigast, vet ni vilken det är? frågar Mikael Gunnard och håller upp den gul flagga.
Efter en stunds trevande vågar någon svara:
– Varningsflaggan.
– Just precis, vad måste man göra då?
– Köra sakta och inte hoppa.
Efter genomgången bär det av till jordbanan för uppvärmning.
Senaste gången Luleå MS höll i motocrosskola på sommaren var 2010 och nu efter fem års uppehåll har man dragit igång igen. Mikael Gunnard och Fredh Holma undervisar tillsammans var sitt gäng aspirerande förare.
– Vi tyckte att nu var det dags igen, men när jag lagt ut inbjudan kom först bara fyra anmälningar, säger Mikael Gunnard.
Nåväl, tänkte han, blir det bara fyra så får vi köra ändå.
– Det är ju viktigt med återväxten i sporten. Men när det var en vecka kvar till vi skulle dra igång ramlade anmälningarna in.
Totalt blev det 16 deltagare under de första fyra träffarna. Skolan har gått fyra gånger på försommaren och kommer att fortsätta med fyra gånger till under hösten.
– Vi har kört tisdag- och torsdagskvällar. En del körde cross för första gången när vi började här i år, säger Mikael Gunnard.
Visst, har man lite förkunskaper underlättar det. Fast Fredh Holma och Mikael Gunnard lär ut det mesta och upprepar ofta instruktionerna. Utvecklingen bland de unga förarna är dramatisk.
– Vi har delat upp dem i två grupper, de lite större tränar med Fredh och jag har hand om de yngsta. Utvecklingskurvan har varit helt enorm, vi har gått från att bara köra rakt fram till att köra en teknikbana och idag ska vi träna i sand.
Bland eleverna återfinns Troy Fransson, 5 år, vars pappa Johan Fransson tagit en paus från hockeyn för att se när sonen forcerar terrängen på sin PW 50.
– Det är faktiskt ganska skönt med något annat än hockey. Sedan är det riktigt roligt att se de små köra. Vilka framsteg de gör på så kort tid, säger Johan Fransson.
Ett av momenten under dagens lektion var att köra över en smal planka och hålla balansen.
– Det tyckte jag var svårast, det och att köra i sand, säger Troy Fransson.
Pappa Johan berättar att det finns en större cross hemma, då PW 50:n är i minsta laget. Och det lyser lite i ögonen på Troy när de äldre pojkarna som kör 85U passerar förbi.
– Jag vill köra som de, säger han.
Två andra elever, femåringarna Milo Fjällström och Wille Sturk, får först tänka lite innan de kommer på vad de egentligen har lärt sig under de här fyra träffarna.
– Hm, vi har fått lära oss att stå upp och hålla ut armbågarna, säger Milo Fjällström.
– Och att luta sig och sätta ner benen i kurvorna, fyller Wille Sturk i.
Trots att de bara är fem (och ska fylla sex snart) har de hunnit köra både cross och fyrhjuling ganska länge.
– Jag har kört i ett och ett halvt år, säger Milo.
Vad som är roligast med att köra cross? Är det inte självklart?
– Att hoppa och sladda! säger både Milo och Ville.
Mikael Gunnard verkar ganska nöjd, även om han får upprepa sig ofta.
– (skratt) De lyssnar inte på vad jag säger, du ser ju själv, jag säger stå upp och de sitter ner. Men det gör inget, de får ta det i sin egen takt.
Outtalat så tränar de för att i framtiden kunna ta guldhjälmen och få licens för att köra motocross.
– Men det måste de vilja själva. Hittills verkar det som att många är intresserade vilket är jättekul.
Nu blir det sommaruppehåll, men till hösten sitter 16 grabbar åter vid skolbänken ute i sanden på Näverberget.