Johanna Nordblad (då Nilsson) gravid vid Luleå Stadsmara 2022.
Johanna Nordblad (tidigare Nilsson) är en före detta elitmotionär som har en lång erfarenhet av långdistanslopp. Hon har sprungit 17 maraton och hade inför förra årets upplaga vunnit Luleå stadsmara fem gånger på sju försök. Förra året valde hon dock att springa i motionsklassen, med anledning av att hon var i den 26:e graviditetsveckan.
– Att springa maran gravid var tufft och framförallt flåsigt. På något vis sänker man ju kraven på sig själv och springer utifrån sina förutsättningar, men ibland kände jag mig lite stressad för jag tyckte att det gick så långsamt jämfört med vad jag var van vid, säger hon.
42-åringen har sedan förra årets stadsmara hunnit gifta sig, byta efternamn och den födde den 23 augusti sin första dotter Ronja. Genom mer eller mindre hela denna period har löpningen varit en konstant.
– Jag hade tur på så sätt att jag kunde fortsätta springa nästan ända fram till förlossningen. Mot slutet sprang jag sju kilometer på löpbandet nästan varje dag, ända fram till dagen innan hon föddes.
Efter förlossningen fick hon inledningsvis nöja sig med att promenera, men det skulle inte dröja alltför länge innan hon snörade på sig löpardojorna igen.
– I och med att jag har så bra kunskap om kroppen kunde jag själv avgöra när det var dags att våga börja jogga igen. Egentligen ska man vänta minst sex veckor, men jag började efter en månad.
I början var det tufft för Nordblad, som på ett sätt behövde börja om från ruta ett efter förlossningen.
– Allting är ju som uppluckrat efter att man fått barn, så det är viktigt att ge sig själv tiden och verkligen känna efter. För mig var löpningen egentligen tuff ända fram till januari. Men dag för dag och vecka för vecka började man känna att kroppen kommer tillbaka, och det är en härlig känsla.
I år ställer Johanna och hennes make Anders Nordblad återigen upp i stadsmaran. Siktet är inte längre inställt på att vara först över mållinjen och även i år kommer de springa loppet med en twist. Förra året var Ronja med i magen, i år kommer hon vara med i barnvagn.
Förhoppningen är att Ronja sover igenom loppet.
Hur föddes idéen?
– Egentligen tänkte vi på detta redan i fjol. Vi sprang ju med henne i magen då så det här blir som en uppföljare. Det har blivit mycket barnvagnslöpning nu när jag är föräldraledig, vilket gjort att det bara har blivit lättare och gått snabbare. Jag började känna mig hemma med vagnen, bestämde mig för att köra maran med vagn, och efter det gick processen snabbt från idé till att faktiskt bli av.
I samband med födseln köpte pappa Anders en specialanpassad vagn gjord för löpning, där Ronja bekvämt kan följa med ut på träningspassen.
– Det är fantastiskt att springa med den här vagnen, det är nästan som att man inte vill släppa den ifrån sig.
Ronjas vagn är specialanpassad för löpning.
Det är ingen belastning på löpningen då?
– Jo lite svårare blir det ju. Man får bara en armpendel, och det gillar ju inte du lika mycket, säger Johanna till Anders, som fortsätter:
– Nej men för dig går det ju väldigt lätt. Jag har märkt att du på något sätt till och med drar upp tempot när du knuffar vagnen.
Hon säger att vagnen har blivit som en accessoar när hon går ut och springer sina 7 till 9 mil i veckan. Nuförtiden snittar hon fyra pass med vagn och två pass utan vagn per vecka.
– Hon sover på förmiddagen så det underlättar ju. Behöver hon sova är det bara att sätta henne i vagnen och ge sig ut. Hon trivs i den. Nu när hon blir större händer det att hon vaknar lite ibland men då går det att sätta henne upp och låta henne titta på lite grejer.
Hur gör ni om det krisar och exempelvis behövs blöjbyte under stadsmaran?
– I höstas sprang vi ett lopp med henne i Italien, och då fick vi göra ett blöjbyte kort inpå starten. Men vi har inte behövt byta under ett lopp än iallafall. Det som kan hända är att hon vaknar och grinar, vilket hände när vi sprang isloppet här i Luleå. Då fick vi stanna och ta upp henne en stund, och sedan fortsätta igen. Så nu ska vi se till att hålla henne vaken och byta blöja strax innan start, så sover hon förhoppningsvis igenom hela stadsmaran.
Anders och Johanna Nordblad springer stadsmaran tilsammans med dottern Ronja i vagnen.
Till skillnad från förra året har paret detta år faktiskt anmält sig i tävlingsklassen istället för motionsklassen.
– Framförallt ser vi på detta som en motionsaktivitet, annars hade vi sprungit utan vagn. Men man vet ju aldrig! Vi har iallafall ett mål, om vi nu vågar säga det, och det är att springa loppet på under 1:40, säger Johanna Nordblad.
Paret räknar med att kunna ha med sig dottern på detta sätt iallafall i två år till. Sen, när hon är tillräckligt stor, är förhoppningen att Ronja ska vara med och springa själv.
– Hon föds ju in i den här världen så vi vill gärna kunna inspirera henne till det. Självklart är det hon som kommer välja vad som händer, men vi hoppas att hon vill prova när hon blir tillräckligt stor. Hon är ett litet energiknippe redan nu, så det känns som det skulle passa henne.