Finslipad för guld

Alla känner väl hur förföljd Lina Andersson varit av sjukdomar och skador under många år i karriären. Nu är läget helt annorlunda. I år har Lina varit rekordfrisk, peppar, peppar. Aldrig, inte ens under juniortiden, har hon kört en sommar utan skador och sjukdomar, och den positiva trenden har fortsatt hela hösten. Nu är det bara att hoppas att hon slipper ovälkomna bakslag, då kan den här säsongen bli hennes bästa någonsin, med en blänkande OS-medalj som givet mål för hårdsatsningen. Lina stod på prispallen i världscupen redan 2001 i Kuopio då hon blev trea på 10 km klassiskt, och var snabbast av alla på första sträckan i stafetten. Det var ett genombrott i skidvärldseliten som gav eko. Sedan kom sjukdomarna och skadorna. Hon fick ett par säsonger förstörda och det var endast i sprint som hon pallade på nytt i världscupen några gånger. Inför fjolårssäsongen var hon friskare och resultaten kom direkt. VM-silver efter klubbkompisen Emelie Öhrstig, seger i världscupen i Lahtis, guld SM-tremilen för att nämna några av hennes fina framträdanden. Den kommande säsongen laddar hon för nya framgångar i sprint, men hon hoppas också på att åter nå internationella framgångar i den traditionella delen av längdsporten. Och här har hon ett utmärkt mål att sikta in sig på den 16 februari, nämligen 10 km klassiskt vid OS i Turin ? eller Pragelato som platsen heter, där längdloppen avgörs. Störst chans på sprintstafetten Den distansen och den tekniken är hennes favorit i de längre loppen. ? Jag tror sprintstafetten i klassisk stil, och 10 km klassiskt , är mina största chanser i OS, säger Lina bestämt till Norrbottens-Kuriren. Hon är klart medveten om att det blir tufft att ta en plats i sprintstafetten i kamp med världsmästarinnan Emelie Öhrstig och Anna Dahlberg. Bara två får starta i Team Sprinten. ? Men så ska det vara, konkurrens stimulerar, erkänner Piteå-åkaren som åker iväg till Tyskland idag. När världscupsäsongen nu mjukstartar med folkfesten på stranden av floden Rehn i Düsseldorf så blir det en ny upplevelse för Lina. Hon har aldrig tävlat där tidigare och förklaringen är förstås sjukdom, men framförallt att sprinten i Düsseldorf alltid avgjorts i fria stilen. Kvarsfinal är ett lämpigt mål Där klev Lina framåt ifjol, men hon har fortfarande en bit till yppersta eliten. ? Så är det, jag har aldrig klarat mig vidare från en kvartsfinal i ett sprintlopp i skate, konstaterar Lina och tycker det låter som ett lämpligt mål för sitt första race i Düsseldorf. Inför årets säsong har hon jobbat en hel del med att förbättra sin skateteknik. Och där har hon haft den bästa av lärare, nämligen den tidigare norska superstjärnan Thomas Alsgaard, som numera är knuten till svenska landslaget som teknikutvecklare. ? Thomas har gett mig viktiga tips, pekat på en rad små detaljer, bland annat tyngdöverföringen. Dessutom har det varit jättekul att ha honom åkande med oss på träningspassen , säger Lina. Ökat träningsdosen När det gäller träningen har alltså Lina ökat dosen rejält. Runt femton procent tror hon själv. ? Det känns också som jag pallar för den hårdare dosen. Visst har jag varit rejält sliten vissa perioder, men det går inte att undvika. Ett spännande inslag inför säsongen är den omfattande höghöjdsatsning som kaptenerna Inge Bråten och Joakim ?Jocke? Abrahamsson sjösatt inför OS-säsongen. ? Det är något som jag verkligen saknat tidigare säsonger, slutar Lina Andersson. Tävlingssuget länshopp i världscuppremiären.