En bra historia är allt jag vill ha nu.
Det här ska vara Neymars VM – allt annat skulle vara ett dråpslag för fotbollen.
Det är dags att leva upp till namnet nu, pojk.
Vi sitter ju nu i ett läge där vi svenskar inte vet vad vi ska göra av den gigantiska fotbollsfest som väntar runt hörnet.
Ungefär hälften av de moderat fotbollsintresserade jag pratat med de senaste dagarna har ingen aning om att fotbolls-VM ens börjar på torsdag.
Men så är det. VM börjar nu. Är ni med?
Nej, Sverige är inte med. Vanligtvis håller jag på Australien, då min hjälte Tim Cahill mirakulöst nog fortfarande klarar av att ta en startplats där.
Men vad håller övriga Sverige på? Är det Belgien, som enligt de flesta medier verkar vara Sveriges nya andranation (även om jag kan tycka att medier i Sverige har skapat det intresset själva av egen agenda)?
Har ni inte valt sida, satt er tro till någon stjärna eller något landslag – då kan ni gärna följa med på det här tåget. Jag bortser från älskade Tim Cahill, för första gången sedan VM i Tyskland 2006 då sveket mot Sverige föddes..
I år står jag bakom Brasilien och bakom en viss dribbler vid namn Neymar. Jag vill bara att han ska få sitt gigantiska genombrott nu. För Brasiliens skull och för fot-bollens skull.
För jag växte upp i självklarheten att Brasilien är bäst. Kanske inte resultatmässigt alltid, men de var som Norge i skidåkning ungefär.
Det fanns inga andra vettiga utmanare i slutet av 90-talet eller i början 2000-talet.
Det dribblades hejvilt även i mittlåset – ja, över hela planen egentligen.
Men det är länge sedan nu man fick se sambadans nere vid hörnflaggan – och som jag saknat det.
Det är dock inte främst för att jag sympatiserar med landslaget som jag vill Brasilien väl.
Om de nu ska satsa så vanvettigt mycket pengar på det här spektaklet – då ska det banne mig också bli en fest att komma ihåg.
Dryga 73 miljarder kronor har de kastat ut på det här.
Det kan ses naturligt att fotbollens hemland öppnar stora börsen, det är ju trots allt fotboll som deras kultur handlar om i stor utsträckning.
Men ni kommer se, och har säkert redan sett, skrämmande verklighetsreportage från brasilianska favelor. Familjer som knappt kan få tillvaron att gå runt och som inte under några omständigheter kan betala för att se någon VM-match.
Hela den sidan av det här mästerskapet ger mig en väldigt dålig smak i munnen, det är sjukligt egentligen.
Men skadan är redan skedd. Nu kan vi bara hoppas att det här VM:et blir vad de hoppas att det ska bli.
Brasilien tar tillbaka tronen. VM-bucklan ska hem till Sydamerika och allt ska bli som förr.
Med en 22-åriga superstjärna i fronten. På hans unga axlar vilar hela ansvaret. Det är Neymars VM att vinna.
Han är den typen av spelare som fotbollsälskare bländas av. Hans dribblingar är strålande, hans offensiv – fartfylld och underhållande. Han är lekfull på planen, som att allt var en skolgård eller en bakgata.
Ett VM när Neymars skrå är den typen som lyckas, där inte defensiv och taktik premieras – det är ett VM värt att komma ihåg. Och ett VM värdigt Brasilien.
Han har haft en, med hans mått mätt, rätt medioker säsong i FC Barcelona. Men i det brasilianska landslaget levererar han alltid och han är folkets stora hjälte.
Precis som många andra är han en grabb med precis samma bakgrund som de flesta andra barn i fattiga förorter som drömmer stort. Miljoner av kids kommer hålla andan och sätta saften i vrongstrupen då han tar ned bollen mot kortsidan på vänsterkanten.
Många är vi som har väntat på att han på riktigt ska bli lika stor som de allra största – Leo Messi, Cristiano Ronaldo eller för den delen vår Zlatan Ibrahimovic.
Så det är dags nu. Måtte historien få ett lyckligt slut och ge Brasilien någonting för den massiva insats de gjort.
Inte för dem som gjort insatsen – utan dem som får leva med att pengar går till spektakel i stället för folket.