Nu är han hemma – det tycker han i alla fall själv.
Under 90-talet växte LF Baskets nye guard Brandon Barton upp på Bergnäset.Han sprang i Pontushallen och ville bli som Håkan Larsson.
– Jag kommer ihåg när jag skulle spela mot honom första gången. Jag tänkte: "Vad fan, hur ska det här gå"? Men det är väldigt roligt att ha honom med från sidan, en guard som man har sett upp mycket till, säger han.
Nu har nått målet – han spelar i LF Basket.
– Det är liksom hemma. Barndomen var ju här. Min bror är född här. Det blir alltid mycket nostalgi när man kommer in i Pontushallen och går runt på stan, säger Barton.
Fanns det någon tvekan när LF Basket hörde av sig?
– Nej, det var nästan klart innan säsongen var slut ens. Jag hade skrivit på redan innan finalerna var klara. Det fanns inte något att tveka om, det är i LF Basket jag har velat spela.
Vid flera tillfällen har klubben velat knyta till sig 25-åringen som senast spelade med Örebro.
I år blev det en realitet – Barton var den första spelaren in i truppen.
Anledningen att det inte har blivit en flytt till Luleå tidigare – det har med pappa att göra.
Brandon Barton berättar att pappa Chales, som tränat LF Basket de senaste två säsongerna, försökt få honom att välja LF Basket "några gånger".
– Sen kom farsan upp och då kändes det inte lika kul att träna under honom, säger LF-guarden och fortsätter:
– Det är inte så svårt att spela för sin farsa, men när man inte har bevisat helt vad man går för och spela för honom kan det bli mycket snack. Om jag skulle spela mycket mer än någon annan. Man måste få vara arg på coachen i omklädningsrummet ibland. Det ska inte behöva bli obehagligt för de andra killarna. Det hade blivit konstig stämning.
Bartondynastin lever vidare.
Men 25-åringen är noga med att han inte bara ska vara Charles Bartons son – även om det är främst det som han blir igenkänd som.
– Det blir ju så. När man träffar på folk så är det ofta: "Jaha, du är Charles son". Men jag försöker ta distans från det och vara mig själv. Att vara min egen person, säger han.