Andra SM-silvret.
Det första kom 2006/2007 när Dennis Pihl var assisterande coach till Lasse Johansson.
I går kväll stod Pihl där igen med en silvermedalj runt halsen, glansig i ögonen - men står ändå rak i ryggen under stundens allvar.
- 0-3 känns fruktansvärt. Jag ska inte säga orättvist, men vi förtjänar ett värdigare slut, säger han till Norrbottens-Kuriren.
Dennis Pihl ser inte helt bekväm utan under prisceremonin.
"Visat en hög nivå"
Luleåcoachen skruvar lite på sig, tittar sig runt och ser ut att helst vilja vara någon annanstans.
Och slippa bära silvermedaljen som han snabbt tar av sig.
- Vi hade siktat på något helt annat. Det känns som att vi visar under hela året hur bra vi kan spela, säger Dennis Pihl och fortsätter:
- Det känns så jävla surt när vi har visat upp det spelet, det inte något som vi bara visat på papper att vi har den möjligheten, utan vi har visat att vi håller en hög nivå under lång tid och därför känns det så jävla surt att vi inte har det här.
Hur var känslan under matchen?
- Framför allt har vi så förbaskat svårt att göra poäng. Jag tycker vi faller tillbaka i våra två första matcher finalmatcher. Vi utmanar inte fullt ut och de hittar sitt sätt att spela redan i semifinalserien. De står med en massa folk inne vid färgen (tresekundersområdet) och häckar och när vi inte skjuter i bollen (2 av 17 på treorna) står de kvar där.
"Inte en susning"
Sedan säsongen 2007/2008 har Pihl basat över Luleå Basket.
Han fick avsluta med en finalmatch som huvudcoach och frågan är om det här var hans sista framträdande i LBBK.
- Jag har ärligt talat inte en susning. Mitt kontrakt går ut och jag har ingen aning. Tidigare år har man varit inställd på nästa år, men i och med att jag inte har något kontrakt är det svårt att ha den känslan direkt.