I gymmet, på Skogsvallen och i Voltarenan. Norrbottens-Kuriren har följt Luleå Hockey under försäsongen och sett blod, svett och tårar falla från spelarnas kroppar.
Kanske inte ledsna tårar. Snarare har spelarna stundtals gråtit av skratt - trots att träningen varit den tuffaste på mycket länge. Just stämningen i laget under de bitvis enormt krävande passen är en nyckeldel i att orka genomföra
övningarna.
- Det är alltid så här innan - att "nu är det är två timmars slit som gäller". Det är så det ska vara och man hackar lite på det. Men när vi kör så är det full fart och sen efter träningen så är det skönt att känna att kroppen har fått kämpa, säger Niklas Olausson efter att ha genomfört ett tvåtimmarspass på Skogsvallen.
Det är den hittills varmaste dagen i juni. Men det spelar ingen roll. Träningen ska ske året runt, även om det är 25 grader varmt och stekande sol.
Jonas Rönnqvist lägger ut koner, häckar och repstegar längs Skogsvallens löparbanor. Med ett rejält grepp om visselpipan styr han träningen.
Att tränartrion Jonas Rönnqvist, Thomas Berglund och Roger Åkerström håller i försäsongen är ett lite ovanligt koncept. Men inget som spelarna reflekterar så mycket över.
- För mig gör det inget, bara de inte går in i väggen för de har mycket att göra på vintern. De känner väl att de vill ha koll på allt och jag tycker bara att det är bra, säger Niklas Olausson.
Ni blir inte less på att höra deras röst hela året?
- Det blir man alltid, oavsett om de är med på sommaren eller inte. Även på fysen tycker jag att de har många bra idéer så det är bara att lyssna och ta åt sig.
Den böljande hettan på Skogsvallen tvingar av tröjorna från spelarna. Först att göra det är stockholmaren Elias Fälth som visar upp en jämn bränna på överkroppen.
- Jag gillar värmen och mig gör det inget att träna nu, men det finns andra som flåsar på rätt bra, säger han och ler.
Bredvid den förhållandevis "lille" Fälth står 96 kilo tunge Johan Harju och pustar.
Jobbigt att träna i vädret?
- Nej, faktiskt inte. Det är skönt med lite värme nu när det är sommar, säger hemvändaren.
Det ser ut som att ni kör på hårt?
- Hyfsat hårt kör vi. Konditionsmässigt är det ganska lugnt men det är bra för benen.
Lugnt pass
Fälth är inne på samma sak.
- Det här är ett av de lugnare passen uthållighetsmässigt. Det är mest explosivitet, men värre blir det i morgon när vi ska köra i Ormbergsbacken.
Det har varit en stor variation på träningarna. När spelarna själva får lista det jobbigaste under försäsongen så är det just backträningen som nämns av de flesta. Övningarna på Skogsvallen uppskattas däremot.
- Ja, de här dagarna brukar vara rätt roliga när vi kör sprint, säger Kim Karlsson.
Explosiva övningar blandas med hopp och kortare löpningar. Eller kort och kort. Även 55-meterslopp kan ibland tyckas ta en evighet. I alla fall om man minns hur det var "på den gamla goda tiden".
- På 90-talet sprang vi på låga sex - höga fem sekunder, säger
Roger Åkerström som en sorts måttstock för löparna i det första heatet.
- "Bulan" har rekordet på 4,10, fyller Jonas Rönnqvist i.
Först ut är Niklas Olausson och Simon Hjalmarsson. Det är jämnt hela vägen men "Olle" är säker på sin sak när han korsar mållinjen.
- Jaaaaa!, skriker han och lyfter armarna i vädret.
Men måldomare Thomas "Bulan" Berglund håller inte med.
- Hjalmarsson var först, konstaterar "Bulan".
- Nej, jag sprang ju och kontrollerade hela loppet, säger Olausson upprört.
- "Hjalmar" har bättre bröstkorg än du har i målgången, säger Roger Åkerström som blir skiljedomare.
Vem som vann heatet spelar mindre roll. För ingen av dem kan rå på Kim Karlsson som springer i mål på lagets bästa tid - 6,68. Närmast bakom är Johan Fransson som inte är långt borta att rubba Karlsson.
- Du leder efter 40 meter men har ingen vinnarskalle, säger "Bulan" till den evige tvåan Fransson.
- Jag vet, jag får inget tryck sista 10, säger "Frallan".
Vissa siktar på en så bra tid som möjligt. Andra har som målsättning att vinna. En av dem är Linus Omark som försäsongstränar med Luleå och avstannande springer
i mål och småhånar sina motståndare.
- Jag har ju sett Usain (Bolt) på tv, säger han och ler.
Luleå Hockeys koncept är att
köra kortare pass med högre intensitet. Istället för tre timmar i gymmet med mycket dötid är det tvåtimmarsträningar med aktiv vila. Som på Voltarenan när laget utför gymnastik med instruktören Elina Firouzfar.
En av övningarna är att hjula.
- Inga jävla bilder nu, säger Niklas Olausson till fotograf Linda Wikström innan han försöker på konststycket som slutar med att han landar på huvudet.
Vad fan är split?
Smidighet är kanske inte heller något som man vanligtvis kopplar ihop med hockeyspelare. Något som lyser igenom när de ska mjuka upp sina kroppar.
- Å så sätter vi oss i split i en
minut, säger Elina Firouzfar.
- Vad fan är det?, undrar Olausson.
Träningen avslutas med att spelarna får sätta sig med särade ben mot en vägg medan Elina Firouzfar trycker på i ryggslutet med sina fötter för att stretcha ut det lilla
extra.
Något som är viktigt - även för hockeyspelare.
- Många behöver sådan här träning för att bli lite mjukare i sina kroppar, framför allt jag. Det är viktigt att ha ett sådant här pass
i veckan för att stretcha ut och helt enkelt bli vigare, säger Olausson.
Hur stretchar vanligtvis en elithockeyspelare?
- Det är mer eget ansvar. De åren jag kom upp som junior sa de till mig att om du inte har stretchat innan så ska du inte göra det heller. Då förstör du musklerna. Det har varit olika teorier på det, men nu ångrar jag att jag inte hållit igång stretchingen. Det är lättare att vara vig när man är ung och inte har så mycket muskler på kroppen. När man sedan bygger upp dem är det viktigt att hålla igång stretchingen.
Vad ger gymnastikträningen förutom att du blir vigare?
- Jag blir smidigare och starkare i olika positioner. Även rörligare när man vrider och vänder där ute på isen. Sedan tror jag också att det helt enkelt är bra för att hålla sig skadefri.
Tillbaka till värmedrypande Skogsvallen. Efter några 55-meters- och 200-meterslopp har spelarna just genomgått det riktiga provet - 400 meter.
Johan Gustafsson och Linus Omark kippar efter luft. Johan Harju tar några kämpiga steg mot vattenflaskorna. Och Niklas Olausson ligger helt utslagen på konstgräset.
- Vad var det du sa att du skulle springa 400 meter på "Olle"?, frågar Jonas Rönnqvist och flinar.
- Under 55, säger Olausson och andas djupt.
- Men jag tar tillbaka det.
Vad var det som hände?
- Syran kom när det var 100 kvar så det var bara att vika ihop kepsen, säger Olausson som sprang i mål på 1 minut och 30 sekunder.
Vad kan man dra för slutsatser av det här?
- Man inser att de som springer 400 meter är riktigt snabba. Å
andra sidan kan de inte slå ett flippass (skratt).