Problemen började redan innan motorerna på planet startade, men det visste ingen då.
Förstepiloten Andrej Solomentsev började känna sig sjuk och gav därför andrepiloten uppgiften att styra planet. Enligt reglerna skulle flygningen egentligen ha avbrutits då, vilket inte skedde.
Ett ödesdigert misstag, ett av många.
I efterhand har enorm kritik riktats till sättet flygtrafiken skötts i Ryssland.
Planet, där bland annat den svenske målvakten Stefan Liv satt sig i, togs i bruk 1993 och ingick i en åldrande rysk flygplansflotta. 2009 bannlystes den typen av flygplan av EU, av säkerhetsskäl, men i Ryssland användes fortfarande ett drygt 50-tal.
När Lokomotiv Yaroslavl klev på planet den 7 september hade sedan tidigare åtta Yak-42 totalförstörts vid
olika olyckor.
Men det var ingenting Stefan Liv och hans 37 klubbkamrater ville tänka på när motorerna startade och laget var på väg, på ännu en i raden av långa bortaresor.
Men den sista färden skulle inte bli långvarig.
Rapporterna från Tunosjnaflygplatsen talade om att flygplanen aldrig riktigt lyckades få höjd efter starten.
Efter att den tre kilometer långa startbanan tagit slut hade planet fortfarande inte tagit sig högre än åtta-tio meter upp i luften och snart började det brinna.
Galimovs kamp
Den undermåliga Yak-42:an rammade en mast som stod placerad efter landningsbanan och skadade vingen. Piloterna tappade helt kontrollen över fordonet, som tippade åt vänster - för att sedan krascha i kanten av floden Volga.
I Sverige riktades fokus, av naturliga skäl, på ishockeymålvakten Stefan Livs bortgång och en hel idrottsvärld följde den svårt brännskadade Aleksandr Galimovs kamp mot döden.
Spelaren, som suttit längst bak i planet, drabbades av brännskador på 90 procent av kroppen och avled fem dagar efter att planet kraschat.
Totalt avled 44 personer i olyckan och bara en överlevde, besättningsmannen Aleksandr Sizov.
Den 7 september 2011 kommer för alltid vara ett svart datum i hockeyhistorien.