LEKPLATSEN UTANFÖR villan i Svartbjörnsbyn.
En fem år gammal August Tornberg leker med sin kompis och hänger knäveck på en stång.
Plötsligt går något fel. Väldigt fel. August tappar greppet och ramlar ner med nacken före i marken.
Hans mamma kör honom till sjukhuset där läkarna säger att röntgenbilderna
inte visar någonting avvikande.
Men problemen sitter i.
I tre veckor kan August inte röra på huvudet mer än två-tre centimeter upp och ner - något som borde ha gått över på en vecka om det rör sig om en muskulär skada.
ETT ÅR tillbaka i tiden.
Nackproblemen har funnits sedan olyckan, 14 år tidigare. Smärta och stelhet har gett stora besvär och August har gått på sjukgymnastik. Hemma har han fått massage och behandling för nacken - ibland upp till två gånger per dag.
Efter att flera gånger ha blivit hemskickad från sjukhuset utan något besked kring nackproblemen bestämmer sig August och hans familj för ett göra en grundlig undersökning en gång för alla.
En privatläkare på Hermelinen misstänker att det kan röra sig om en glidning på kotorna. Men efter både en magnet- och skiktröntgen sägerröntgenläkaren till privatläkaren att han inte hittat något avvikande.
- Då kände jag att jag väl skulle få leva med det, säger August.
EN VECKA sedan.
I division I-matchen mot Björklöven får August ett skott på kinden.
Smärtan är så stor att han vill röntga för att se så att inget har gått sönder.
På bilderna hittar läkarna en fraktur. Men inte på okbenet som förväntat. Utan på nacken.
För första gången, sedan olyckan som barn, får August se röntgenbilderna. Det krävs ingen expert för att peka ut att något inte står rätt till.
Kotan som är högst upp i nacken sitter en-två centimeter fel.
August får förbud att träna, jobba och köra bil. Han ges beskedet att han mest troligt måste sluta spela hockey.
- Det var som att få ett slag i ansiktet, berättar han.
En specialistläkare tar mer detaljerade bilder på nacken och konstaterar att det kommer krävas operation.
En benbit som ska hålla kotan på plats har gått av helt. Och det är en skada som bara drabbar unga barn eller gamla människor som är klenare i kelettet. Dessutom krävs det en ganska hård smäll.
Men förutom olyckan i lekparken i Svartbjörnsbyn har inte August fått någon smäll mot huvudet.
- Då kan jag inte se att det är något annat än traumat från när du var fem år, säger specialistläkaren.
- Så jag har spelat ishockey i 15 år med bruten nacke?
- Ja, tyvärr.
HOS SPECIALISTLÄKAREN på sjukhuset.
August har inlett ishockeysäsongen strålande med sitt Piteå HC i division I.
På fem matcher har han stått för två mål och tre assist.
Fysiskt känner han sig starkare än någonsin.
Men nu är han rädd över att aldrig mer få snöra på sig skridskorna.
- Kommer jag kunna spela ishockey igen?
- Jo, det kan du. Men inte den här säsongen, svarar läkaren.
Ett hårt slag just nu. Men ett glädjebesked för framtiden.
ÅTTONDE OKTOBER 2012.
August pappa Bengt häller upp kaffe i fyra koppar i lägenheten i Luleå.
Det är en vecka sedan den nu 20 år gamle ishockeybacken fått beskedet om att säsongen är över.
Norrbottens-Kuriren har fått en exklusiv intervju med Piteåspelaren. Som haft ett par minst sagt omtumlande dygn.
August Tornberg vinklar kaffekoppen mot munnen och blickar ut genom fönstret.
De senaste dagarna har han försökt ta in och smälta allt som har hänt.
Glädjen över att få svar på vad som spökat i nacken.
Rädslan över vad som hade kunnat ske ute på planen.
Frustrationen över att ha blivit felaktigt behandlad av vården.
Och hur nackproblemen har påverkat hans liv. Inte bara på rinken.
FEMTON ÅR gammal.
August Tornberg sitter och funderar över vad han ska välja för program att läsa på gymnasiet.
Pappa Bengt jobbar i VVS-branschen och tanken är att bli något liknande själv.
Men betygen räcker inte till för att ta sig in på energiprogrammet.
Under längre stunder har nämligen August svårt att koncentrera sig på grund av nackproblemen. Något som han till och med har papper på. Det drabbar betygen, och i stället söker han in till handelsprogrammet.
- Jag fick som mest problem från sjuan till nian när jag växte som mest. Sen gick det bra ändå och jag lyckades knipa ett stipendium som bästa andelselev. Så det är väl ett kvitto på att man inte är någon dumskalle, säger han och småler.
STADSPARKEN I Luleå.
Det är en fin höstdag och vi går en kortare promenad i den friska luften.
Frågorna kvarstår än.
Hur kunde läkarna missa en fraktur i 15 år? Trots flera röntgenbilder?
- Det är en bra fråga. De måste ha tittat på helt fel
saker. Vi satte oss ned och kollade på de gamla bilderna som togs för ett år sedan och då ser man redan där vad problemet är. Och specialisten sa att bilderna för 15 år sedan mest troligt visar samma sak.
Han vill ändå blicka framåt - och väntar nu på att få en operationstid nere i Uppsala.
- Jag är i god form så jag ligger bra till. Hade vi gjort den när jag var fem år hade det inte blivit lika bra resultat som det kommer bli nu.
Just tack vare hockeyträningen har det gått bättre än vad det borde. En normal människa får stöd av skelettet, men August har bara haft musklerna som hållt uppe huvudet.
Det är svårt att helt släppa tanken på vad som hade kunnat hända om en tackling träffat dåligt i huvudet.
- Ishockey är ganska fysiskt och när man spelar är det alltid en risk att skada sig, men jag har ju inte haft så bra odds om man säger så. Jag ser det mest som att jag har haft tur.
I dagsläget har inte August och hans familj bestämt sig för hur det ska gå vidare med ärendet när han väl kommit tillbaka från operationen. Men helt klart är att tilliten till vården fått sig en törn.
- Det känns som att man har tappat förtroendet för vissa. Det har varit frustrerande något så fruktansvärt när man haft det här i 15 års tid och sjukvården inte tror på en.
Intervjun börjar lida mot sitt slut. Kompisen Daniel Mannberg från Luleå Hockey ska snart förbi på besök.
Och just stödet från nära och kära har förenklat August Tornbergs situation sista
tiden.
- Det har varit en jobbig vecka med problem att sova. Men jag har fått stöd från föräldrar, kompisar, lagkamrater och klubben.
- Och då har det känts lite lättare i alla fall.