Jag tycker det är väldigt fascinerande.
Ishockeyspelaren Johan Fransson kan få negativ kritik lite här och där för sitt backspel i Luleå och Tre Kronor utan att någon rynkar på ögonbrynen.
Och Frida Aili och alla andra lirare i Northland Basket får höra det ena och det andra efter varje års misslyckande i SM-slutspelen.
Det finns inte en elitidrottare som har klarat av sin karriär utan ett negativt ord.
Som journalist får man ta snacket oavsett resultat.
Om Boden Handboll vinner så frågar jag Carin Bergdahl hur det känns. Men det gäller även vid förlust.
Inga konstigheter tycker ni. I alla fall så länge det inte handlar om Charlotte Kalla. Tärendös och hela Norrbottens stolthet ska jag lämna ifred.
Skidkungen Marcus Hellner får vi "grilla" med tuffa frågor. Men inte skiddrottningen Kalla.
När det gäller Sveriges populäraste damidrottare så är det särbehandling som gäller. Vinner hon så är det inget problem - då är det tyst i telefonen - och likaså på mailen.
Men när hon hamnar bakom flertalet norskor och en polska för femtioelfte gången så ska jag låta henne vara.
Flera gånger har jag fått höra att det är mitt fel att Kalla inte når pallen på världscupen eller i VM.
Hade jag inte påmint henne om den där sjundeplatsen på favoritdistansen så hade hon glömt den direkt. I stället skulle jag lämnat henne i fred, sagt "bra tänkt" eller "bra kämpat" och blickat vidare mot nästa tävling.
I stället för att vinkla på det negativa så borde jag skrivit att Charlotte Kalla hade missflyt. Eller spekulerat i att hon borde ha varit hängig eller sovit dåligt natten innan loppet.
Ofta brukar jag göra jämförelsen med länets största namn på herrsidan, Marcus Hellner. Jag brukar fråga om jag är taskig mot honom också.
Svaret brukar låta så här: "Nä, han måste kunna ta en förlust". Eller så här: "Nä, han är slut".
Eller ett klassiskt citat: "Nä, han är inte lika rar".
Jag ska tillägga att samtalen med läsare brukar vara väldigt fredliga. Även om de hettar till ibland.
Avslutningsvis brukar det sluta med att personen i den andra telefonluren erkänner att de bara vill Charlotte Kallas bästa. Hon är ju trots allt så rar.
En norrbottning som gett oss här uppe så mycket positiva minnen från OS, VM och Tour de Ski ska man inte ifrågasätta.
Men sanningen är ju att alla mästerskapsmedaljer väcker förväntningar och förhoppningar.
Om Kalla vinner OS-guld på en distans och så är det svårt att säga bra kämpat när hon kör in i väggen och blir utanför topp tio nästa gång.
Tänk om man bara sa: "Bra kämpat".
En jämförelse igen.
LF Basket förlorar mot Södertälje med 40-75 - 35 poängs marginal. Jaja, de kämpade ju bra och de kan ju ha sovit dåligt natten innan matchen.
Ni fattar poängen.
Avslutningsvis kan vi slå fast att Charlotte Kalla berör och det fascinerar mig.
Många ser henne troligen som en i släkten. En man beskyddar mot all ondska.
Men jag kan berätta att jag inte är ond. Jag bara gör mitt jobb och frågar hur det känns oavsett om hon vinner, kommer tvåa eller slutar tolva.