Skantzes första seger blev en trippel

Innan fredagens elitserietävling i medeldistans hade Elin A Skantze, Järla, aldrig tagit en seger i en elitserietävling tidigare.
Nu har 24-årigen från Nackaklubben tre stycken.
Det började i fredagens medeldistans i Måttsund där Skantze sprang in på tiden 37.16, 59 sekunder före storfavoriten Annika Billstam, IFK Lidingö.
Hur kände du efter segern i fredags?
– Då kändes det som att oavsett hur det går i resten så är jag nöjd, säger Skantze.
I lördagens långdistans med jaktstart på 11,2 kilometer i Ersnäs var Billstam först i mål, men efter målgången visade det sig att både hon och trean Emma Claesson hade stämplat fel och tvåan Elin A Skantze stod som segrare istället.
– Klart jag hade tur att jag vann, annars hade jag blivit tvåa och det hade varit riktigt bra det med. Jag var inte nöjd med mitt lopp i går så jag hade varit jättenöjd med placeringen även om jag blivit trea. Det var inget bra lopp, det var väl ingen av oss som gjorde ett bra lopp.
Elitseriehelgens sista tävling, sprinten, avgjordes bland kyrkstugorna i Gammelstad.
– Det var klurigt, egentligen ser det inte så svårt ut på kartan, men det som gör att det blir svårt är att alla hus ser olika ut, säger Skantze och fortsätter:
– Det känns inte direkt som att man har sprungit jättebra för man har inte kunnat springa på max för det har varit klurigt och man har tvekat lite och stannat och vänt i någon gränd.
För 24-åriga Skantze var den kluriga miljön bland stugorna en ny erfarenhet.
– Jag har aldrig varit här och inte varit med om något liknande heller. Kanske något mindre område på någon karta, men inte så här med hela kartan. Men det var fint, det var roligt, säger hon. 
Efter sina tre segrar leder nu Elin A Skantze elitserien i orientering före Annika Billstam.
– Det är fyra tävlingar kvar och den sista måste vi räkna. Jag hade inte tänkt springa de som är uppe i Dalarna för jag ville springa Lidingöloppet, men nu känns det som att jag får tänka om, säger hon och skrattar.
För storfavoriten Annika Billstam blev det inte en lika munter helg.
– Det började bra, men slutade sämre. Jag hade förväntningar att det skulle bli en bra helg, säger Billstam.
Vad hände vid felstämplingen i lördags?
– Jag och Emma (Claesson) var vid en kontroll som satt ungefär 50 meter ifrån den kontroll vi skulle ha som också var en punkthöjd. Kodsiffran var 137 istället för 136 och vi stressade väl varandra lite grann, jag har som rutin att kolla kodsiffran, men det blev inte så. Jag har stämplat fel en gång tidigare i mitt liv.
Även vid söndagens tävling sprang de tillsammans en del.
– Efter varvningen var det en lite längre sträcka och då genade jag mellan hus och kom ut på en väg och skulle in igen till ett hushörn och då var Emma ikapp. Vi sprang in och var precis bredvid (kontrollen), men vi var inte rätt och då föll jag igenom.
– Det var ingen bra helg, men det är det som är kul med orientering, att det är inte givet på förhand. Man måste vara ödmjuk inför uppgiften hela tiden, det är inte bara att ställa ut skorna och tänka att man tar hem det, säger Annika Billstam.