Videon är inte längre tillgänglig
De senaste två säsongerna har Mark Owuya tillhört Toronto Maple Leafs organisation. Det har inneburit spel i AHL, ECHL och tre olika lag.
Han var bland annat med och vann hela ECHL med Reading Royals.
– Jag var med i slutspelet och fick spela lite grann med Reading. Det var otroligt kul. Vi vann allting och det är det man vill göra. Vinna titlar alltså, säger Mark Owuya.
Du hann också med månad i Las Vegas Wranglers. Hur var det?
– Det var väldigt kul att spela... Spela hockey alltså, säger han och skrattar.
Under hösten har 24-årige Owuya stått klubblös. Även om han för bara någon vecka sedan i princip var klar för en klubb i Nordamerika. Men när Jonas Rönnqvist ringde, hans gamle tränare från säsongen 2008/2009 i allsvenska Almtuna, då tvekade han inte en sekund. Och nu har han ett tvåårskontrakt med Luleå Hockey.
– Egentligen hade jag faktiskt ett visum som var klart och jag skulle till Nordamerika och köra. Jag hade ett lag klart där borta. Men vi behöver inte gå in på detaljer med vilket det var. Sedan snackade jag lite med "Rönken" och "Hento" och då tänkte jag om. De sa lite bra saker, säger Owuya.
Vad tycker du om Jonas Rönnqvist som tränare?
– Han vet vad han vill ha från sina spelare. Men han är väldigt rättvis med allting. Ger han dig kritik för något så är det något man kommit överens om att göra och inte gör. Det är det som skiljer honom från alla andra och det är därför han är en så bra tränare. Många andra kan kritsera dig för saker som du inte ens vet om att du inte ska göra. Det kan skapa obalans i ett lag. Han är också väldigt insatt i målvaktsspelet och jag har inte träffat någon annan tränare som är lika insatt, säger han.
Senast Mark Owuya spelade i SHL/elitserien var säsongen 2010/2011. Då ställdes hans Djurgården i en klassisk kvartsfinalsserie mot just Luleå Hockey. Owuya stod mellan stolparna i samtliga sju matcher – men det var Luleå som fick jubla till slut
– Det ska vi inte ens gå in på egentligen. Det var otroligt surt. Vi hade ett otroligt bra lag i Djurgården, bra "go" liksom, men Luleå var bättre till slut. Det var definitivt det slutspelet då man känner själv att hade vi vunnit den där sista matchen så hade vi kunnat gå hela vägen.