Platsen är Skogsvallen i Luleå och Mattias Nilsson, 16, borde egentligen ta det lugnt istället för att kasta spjut med en okunnig reporter. Världsungdomsspelen står för dörren och det är en tävling som han ser fram emot. I början av sommaren slog Mattias nytt personligt rekord med 44,21 meter och han känner att det finns längre kast i kroppen. Tekniken har börjat infinna sig.
Kula var för svårt
Med förra sommarens kulstötningstest i färskt minne hoppades jag att jag valt en kastgren där jag kan förlita mig mer till råstyrka och aggression. Men innerst inne förstod jag att det inte skulle räcka. Förra sommarens Kurirens testar där SM-mästaren Helena Engman försökte lära mig stöta kula med rotationsteknik blev ett personligt misslyckande och ett svårt nederlag för mitt ego. Det var helt enkelt för svårt.
Smärtsam uppvärmning
Spjutkastare har flera övningar för att värma upp muskler och leder inför tävlingar och träningar. Vi inleder med att hålla fast spjutet med armarna sträckta, för spjutet över huvudet, vrida runt och sedan tillbaka till ursprungsläge. Smärtsamt för en som aldrig gjort det förut men samtidigt inte vill skylta med sin stelhet. "Svankövningen" gillar jag mest bara för att det känns skönt att hänga på spjutet efter alla vridningar bakom ryggen.
Efter fyra-fem uppvärmningsövningar fortsätter vi med att slipa på tekniken och Mattias Nilsson visar grunderna för en framgångsrik spjutkastning. Tre vanliga steg, tre snabba översteg, ett avslutande stamp med höftvridning - och iväg med spjutet.
Det ser så enkelt ut.
Fokusera på tekniken
Men man blir så lurad när man ser Mattias Nilsson.
Visst, jag får iväg spjutet men det ser aldrig lika snyggt ut. Den landar femton-tjugo meter längre fram på bakändan. Jag känner igen scenariot från kulstötningen med Helena Engman. Jag tänker så mycket på tekniken att kraften i utkastet bli lidande. Det ser bara ynkligt ut.
När jag fokuserar på kraften så blir tekniken lidande.
- Jag har sett värre, säger Mattias.
Han är inte imponerad men försöker uppmuntra mig.
Siktar mot OS och VM
Mattias ska börja på friidrottsgymnasiet i Umeå och i samband med uttagningen i februari fick han uppmaningen att välja vilken sport han vill satsa på. Valet stod mellan kula och spjut.
Målet är att någon gång få kasta i en VM- eller OS-final.
- Jag har kommit i den åldern att det är dags att börja satsa seriöst på en gren istället för att hålla på med flera, säger Mattias Nilsson medan vi fortsätter fila på tekniken.
Inte nog med att jag har stora problem med att få till tekniken vid själva utkastet - jag vet fortfarande inte om jag ska ha rakt pekfinger eller fingret på lindningen runt det 800 gram tunga spjutet.
Smågrinig - utan balans
Jag har problem med att jag sjunker ner vid utkastet och min instruktör gör förtvivlade försök att hjälpa mig.
- Du ska hålla spjutet i höjd med tinningen och inte för långt från kroppen som du gör nu. Det medför att du automatiskt kommer fel i kastet, säger Mattias och förklarar varför mitt spjut blir baktungt i bland och framtungt ibland.
Min teknik saknar balans.
Jag börjar känna mig smågrinig över att det inte fungerar.
Kan man inte kasta på styrka, allt vad man orkar?
- Det går inte att gå förbi tekniken. Det finns de som har försökt men ska man bli framgångsrik måste man lära sig bemästra den.
Vad tycker du är det svåraste?
- Det svåraste med spjutkastningen är att springa med spjutet och få med sig farten fram till stampet. Det måste flyta på, säger han.
Mattias Nilsson berättar att en av hans förebilder är norske storstjärnan Andreas Torkildsen som vann OS-guld både 2004 och 2008. Han har en teknik som är i det närmaste fulländad.
Ett jättelyft
- Men alla jobbar hela tiden på att utveckla sig, även de bästa, säger Mattias.
Efter att friidrotten varit på nedgång förändrades allt i samband med OS i Aten 2004. Plötsligt blev friidrotten intressant för barn och ungdomar, berättar Maria Strömbäck, ledare i Luleå Friidrott, som kom till föreningen året innan.
Problemet för Luleå friidrott är att klubben saknar en seniorklass.
Maria Strömbäck har på nära håll följt Mattias Nilssons utveckling och hon är hoppfull.
- Han har utvecklats enormt bara det sista året när det gäller fysiken och tekniken. Nu kar han kommit in på friidrottsgymnasiet och det tror jag kommer bli riktigt bra.
Vi forsätter att kasta på bana och jag uppmanas att inte ta så lång ansats. Anledningen är att jag på grund av min dåliga teknik hinner tappa koncentrationen.
Själv vill jag bara ge f-n i tekniken och dra i väg spjutet med ett vrål.
Krävs mer tid
- Det finns inget skönare än när man får till det där perfekta kastet och spjutet bara flyger iväg. Det känns i hela kroppen, säger Mattias Nilsson.
Tyvärr Mattias, jag kan inte säga att vet vad du menar.
Det krävs mer än två timmar på Skogsvallen för att hitta den känslan.
Fotnot: En vecka efter att Norrbottens-Kuriren träffat Mattias Nilsson slog han nytt personligt rekord. Under världsungdomsspelen i Göteborg slog han till med 53,12.