Proffs ... omöjligt då

1983 spelade Alviks damer så högt upp i seriesystemet som det gick att nå. På den tiden fanns inget som hette Allsvenskan, landets bästa lag var i stället upp-delade på två serier. Division ett norra och division ett södra. Lagets stora profiler hette Harrieth Nyström, Karin Bernhardsson, Katrin Olsson samt Anna-Lena ?Myggan? Wikström. Tränare var Harry Pettersson, i dag tränare för Alviks herrlag. Med i laget fanns också Helena ?Helan? Eriksson som tillhörde de yngsta i laget. 13 år gammal gjorde hon sin första säsong i Alvik och när Alvik spelade i högsta serien var hon endast 17 år. Var fysiskt starka I dag arbetar hon som gymna-stiklärare på Björkskataskolan i Luleå. Hon minns hur det var att vara damspelare för 20 år sedan. ? Vi var fysiskt väldigt bra tränade. Men i dag är det andra förutsättningar i och med att Arcushallen finns. De är nog bättre med boll, säger Helena Eriksson. Förutsättningarna för damfotbollspelarna var annorlunda. Snön skottades bort Ett exempel är premiären i högsta serien. Snön låg fortfarande kvar på sina håll men matchen skulle spelas på gräs. ? Skogsvallen hade värme-slingor men där fick ju inte vi spela. I dag hade vi nog fått det annars hade det nog blivit skriverier. Vi hade gräspremiären i Alvik efter att de skottat planen, säger Helena Eriksson och skrattar. I dag finns en enda damspelare i Sverige som kan leva fullt ut på sin idrott, Hanna Ljungberg i Umeå IK. Fler lär komma efter VM-succén. Det fanns inte ens i tanken hos spelarna 1983. ? Nej, visst sa jag att jag skulle bli fotbollsproffs när jag var liten. Men den möjligheten fanns inte. Där har det absolut gått framåt, säger Helena Eriksson. 1983 hade Norrbotten Alvik i division ett norra. I damtvåan fanns Hornskroken, Assi, Vittangi, Korsträsk, Storfors och IFK Luleå. Det fanns en division tre-serie, samt tre division-fyra serier uppdelade geografiskt. I dessa serier fanns en hel del B-lag men också klubbar som Star, Svartlå, Jarhois-Kardis. Även stadsdelen Bredviken i Luleå hade ett lag. Klubbar som i dag inte längre finns eller som bedriver damverksamhet. Så visst levde damfotbollen i allra högsta grad 1983. Bidrag till skorna Alvik blev till slut sist med elva inspelade poäng, endast två poäng från nedflyttningsstrecket. Korsträsk vann division två, Rutvik vann trean. Övertorneå, Norrfjärden samt Alviks B-lag vann respektive division fyra-serie. Alvik ställdes mot Stockholmsklubbarna, bland andra. ? Vi hade långa bortaresor och fick flyga. Vår budget på den tiden låg på 100.000 kronor. Och på den tiden var det väldigt mycket, minns Helena Eriksson som erinrar sig att spelarna hade skobidrag samt ersattes för bensinen, precis som i dag. Truppen var för tunn Alvik var mycket nära att ordna nytt kontrakt men skador satte stopp för det. ? Vi hade så otroligt tunn trupp. Då blev Katrin Olsson knäskadad. Harriet Nyström och Karin Bernhardsson blev också skadade. Det var tal om att kalla in tjejer från Kroken, det hade nog varit det bästa för att hålla oss kvar, säger Helena Eriksson. Men det blev inte så och Alvik ramlade ner i tvåan. Även om mycket fungerade på samma sätt som i dag så fanns det givetvis skillnader. Tränade i v-jeans ... Det hände att spelare tränade i v-jeans, minns Helena. Samt en del andra udda händelser som, det bör tilläggas, hörde till undantagen. ? Ibland undrade Harry var vissa spelare var innan match, då var de nervösa och satt och rökte bakom någon sten, säger Helena leende. Och fortsätter: ? Det var ju så på den tiden. 1983, alltså.

Proffs ... omöjligt då

Träningsmängden var densamma som i dag.Inställningen likaså.Men förutsättningarna var annorlunda.? Vi hade vårt träningsläger på Bergnäsets grusplan. I dag åker Alvik utomlands, säger Helena Eriksson som var med i Alvik för 20 år sedan.

Träningsmängden var densamma som i dag.
Inställningen likaså.
Men förutsättningarna var annorlunda.
? Vi hade vårt träningsläger på Bergnäsets grusplan.
I dag åker Alvik utomlands, säger Helena Eriksson som var med i Alvik för 20 år sedan.