Pingisens glansdagar

I början av 80-talet var Peter Oscarsson en av länets största talanger inom pingisen. 1981 och 1982 deltog han i Sverige Top 12 för juniorer och mötte en viss Jan-Ove Waldner, en levande pingislegend som ofta jämförs med storheter som Björn Borg och Ingemar Stenmark. Hur det gick? Peter Oscarsson vann 1981 och upprepade bedriften året därpå. Tre månader efter förlusten mot Peter Oscarsson spelade J-O Waldner EM final för seniorer. En rätt hygglig merit att berätta för barnbarnen i framtiden. ? Det var rätt roligt. Det är det som folk brukar minnas, säger Peter Oscarsson som på den tiden umgicks mycket med Waldner på läger och tävlingar. Det kan inte vara många som har 2?0 i matcher mot J-O Waldner? ? Nej, det är nog jag och någon kines, säger Peter med ett skratt. 1983 var pingislokalerna runt om i länet fyllda. Det fanns olika träningsgrupper för respektive nivå och konkurrensen var bra. Länets bästa lag var Kebnekaise som just tagit klivet upp i näst högsta serien. Laget innehöll spelare som Ove Johansson, Håkan Söderholm och Roger Englund. Samt en ung Peter Oscarsson som ville pröva spel på en högre nivå. Flytt krävs Det var pingis för hela slanten nästan hela året. ? Vi tränade fyra gånger i veckan, fredag var oftast resdag och sedan spelade vi på helgen. Från slutet av augusti till mitten av april, säger Peter Oscarsson. Men trots att han var en exceptionell talang gjorde han tidigt valet att satsa på skolan. I dag arbetar han som tandläkare i Luleå. ? Jag hade nog inte det riktigt dödliga drivet. Ska man bli en riktigt bra seniorelitspelare går det inte att bo kvar här uppe. Jag skulle ha flyttat redan vid 14?15-års ålder. Det blev lite inavel i tävlingmiljön här uppe, säger Peter Oscarsson. År 2000 slutade han efter nästan 30 år vid pingisbordet. Saknar kicken Och efter en så lång tid tar det ett tag innan pingisabstinensen går ur kroppen. ? Det var en härlig tid. Jag kan sakna just känslan av att v-i-n-n-a. När det står 19?15, och man tänker ?bara två bollar kvar?. Jag hittar inte samma kick någon annanstans, säger Peter med stor inlevelse. Pingisen har upplevt en nedgång i hela landet. I Norrbotten fanns det 1983 33 klubbar, bland andra Björkskatan, Gammelstad, IFK Råneå och Porjus. I dag finns 16 klubbar som är registrerade hos bordtennisförbundet men av dessa finns några som inte har någon verksamhet just nu. Antalet licencierade spelare har mer än halverats de senaste 20 åren. Gick aldrig hem i USA Idrotten behöver pengar ? och pengar finns att hämta inom televisionen. Men TV är ett dilemma för pingisen och en direkt orsak till nedgången. ? Pingis är oftast en bra TV-sport för de som förstår sporten. Skruvar kan vara svåra att förstå för gemene man, det kan se löjligt ut när spelarna missar, säger Peter och nämner även det faktum att pingis aldrig slagit igenom i det penningstinna USA. Vad lockade förut? ? Då var ju pingis så lättillgängligt. Det fanns i alla skolor, hyreshus och hobbyrum. Nu ser jag aldrig pingisbord i skolor. Innebandyn och snowboard fanns inte heller på den tiden. Pingisen ? stor 1983. Liten ? 2003. Borta ? 2023? ? Nej, det tror jag inte. Men jag vet inte hur man ska få snurr igen. Hoppet står väl till så´na som mig, föräldrar som spelat förut. Men det är oroväckande, pingis är ju inte heller en sport som kräver någon särskilt dyr utrustning, säger Peter Oscarsson. Störst när pingisen var som störst. Namn: Peter Oscarsson Ålder: 39 Bor: Måttsund Yrke: Tandläkare Familj: Fru och två barn Klubbar: Luleå SK, BT Norr, Borlänge, Kebnekaise. 1983 VINNARBLICK. Peter Oscarsson tillhörde de allra bästa spelarna i sin åldersklass i slutet på 70-talet och i början av 80-talet. Bland annat slog han Jan-Ove Waldner i Riks Top 12 både 1981 1982. Tre månader efter den sista segern gick Waldner till EM-final för seniorer. Men Peter Oscarsson valde tidigt att satsa på den civila karriären, i stället för att flytta söderut och satsa 100 procent på pingisen. ? Jag hade nog inte det riktigt dödliga drivet, säger Peter som i dag arbetar som tandläkare i Luleå. 1983 var Kebnekaise länets bästa herrlag och Peter Oscarsson valde då att hoppa på division I-tåget. Karriären tog slut 2000 efter nästan 30 år vid pingisbordet. I dag är han bekymrad över pingisens framtid. Annat var det 1983. ? Då var ju pingis så lättillgängligt. Det fanns i alla skolor, hyreshus och hobbyrum. Nu ser jag aldrig pingisbord i skolor, säger Peter Oscarsson. 1983 fanns till exempel nästan dubbelt så många klubbar som bedrev bordtennisverksamhet. 33 mot dagens 16.

Pingisens glansdagar

Han har sett pingisen blomstra. Och vissna. ? För 20 år sedan fanns det en större bredd, den saknas i dag, säger Peter Oscarsson som var med 1983.

Han har sett pingisen blomstra.
Och vissna.
? För 20 år sedan fanns det en större bredd, den saknas i dag, säger Peter Oscarsson som var med 1983.