För elitserien är Mattias Persson ett nytt namn.
Men inte för allsvenskan.
53 poäng (25 mål/28 assist) på 48 matcher i bottenlaget Troja/Ljungby gav eko i hockeysverige.
- Några elitserielag hörde av sig till min agent (Johan Finnström) och visade
intresse. Jag pratade med honom och jag kände direkt att Luleå var rätt alternativ. Det är många som kommer från samma bakgrund som mig och fått chansen och tagit den, säger Persson inför elitseriepremiären.
Tre säsonger i allsvenskan
Han har verkligen gått den långa vägen. J20-spel med Malmö följdes av tre säsonger i division I med Pantern och tre säsonger i allsvenskan med Troja/Ljungby.
Innan Luleå Hockey hörde av sig.
- Jag är oerhört tacksam att Luleå fick upp ögonen för mig. Det har tagit tid, men det har varit nyttigt för mig. Jag var inte varit redo för att spela i elitserien innan. Jag har fått mogna i min egen takt och nu är jag här.
På vilket sätt har du inte varit redo?
- På alla möjliga. Sista året i J20 med Malmö var det lock out i elitserien (2004/2005) och svårt att ta en plats där. Sedan blev det moder-
klubben Pantern i division I. Och då funderade man om det skulle bli något mer, men det gick jäkligt bra det året (45 poäng på 42 matcher).
Fanns tankarna på att lägga av?
- Nej, inte lägga av, men det var ett stort snäpp ner att gå från Malmö till hemmaklubben. Men jag fick en nytändning där.
Har du satsat nog mycket eller varit lat på vägen?
- Det är väl en del i det här med mognadssaken. Jag visste inte vad det innebar att vara en elitidrottsman vid 20 års ålder. Det var mycket annat i livet som jag ville vara med om och hänga med polare. Det håller inte och man får välja bort litegrann. Det gjorde jag inte just då, men nu de senaste åren
från det att jag gick till Troja i allsvenskan har jag tränat på bra, säger Mattias Persson och fortsätter:
- Jag fick en ledbandsskada i knäet första säsongen i Troja så jag var borta två månader i slutet på säsongen. Andra året i allsvenskan blev lidande. Jag kunde inte löpa ordentligt och fick inte en nog bra sommarträning. Men tredje året i Troja hade jag tränat igen det och gjorde en bra säsong och höll en jämn nivå rakt igenom även om det inte gick så bra för laget. Jag gjorde bra matcher varje kväll och det tog mig hit.
Hade du trott på det här när du lirade i Pantern 2005/2006?
- Svårt att säga. Jag älskar ishockey, men hade du frågat mig då hade jag nog inte trott på det. Men jag har alltid känt att jag har det i mig. Det gäller bara att jobba hårt så är det ingen omöjlighet.
Dina förväntningar på säsongen?
- Ganska stora. Vi har ett förbannat bra lag. Vi har som mål att vi absolut ska tillhöra toppen. Jag kommer att göra allt varje kväll där ute för att det ska bli så bra som möjligt. Sedan får man ta match för match.