Oavgjort i toppmötet

Toppmatch på Skogsvallen och förväntningarna var höga på IFK Luleå efter deras fina insats mot Umeå FC i söndags. Och ingen var direkt besviken efter vad laget presterade under den första halvleken. Det skulle då ha varit avsaknaden av fler mål än det enda som Per Mettävainio nickade in på IFK:s första hörna från höger med fem minuter kvar till paus. Mettävainio vann en av många nickdueller mitt i Robertsfors straffområde och bollen letade sig elegant in i ena burgaveln. Rättvist och logiskt eftersom hemmalaget dominerat händelserna på planen tämligen markant med ett snabbare passningsspel och ett rörligare mönster i anfallsspelet där Markus Sundberg ofta var mannen bakom farligheterna. Robertfors tog kommandot Robertsfors ägnade sig åt vad alla förväntat sig. Nämligen åt den primitiva långbollsfotboll som kännetecknat laget de senaste säsongerna. Inte så vackert kanske men laget är effektivt och synnerligen svårspelat vilket IFk fick erfara under den andra halvleken. För då svängde matchbilden. Och den svängde rejält dessutom. Robertsfos tog kommandot direkt och radade upp hörnor och frisparkar och känslan var att man kom allt närmare en kvittering för varje lyftning in mot Johan Luthström i IFK-målet. Och visst var den känslan rätt. Efter en dubbelhörna från höger så kom mittbacken Johan Larsson på bollen med huvudet i gröten framför Luthström som var instängd och chanslös ? och kvitteringen var ett faktum. bara minuterna senare nickade gästernas Joel Gradin klockrent i stolpen mot ett skärrat och försiktigt IFK-lag som tappat precis allt av det fina spel som de visade i första rundan.  ? Jag förstår inte. Vi tappade precis allt bolltempo och med en sådan domare så får vi skylla oss själva. Jag är jäkligt besviken, konstaterade IFK.s toppforward Robert Lundgren som, i vanlig ordning, gav och tog mot fyrtornen i Robertsfors backlinje. I slutminuten fick han också matchens stora chans efter en frispark av Jukka Olikkalla från höger, bollen damp ner framför en helt friställd Lundgren som dock fick se sin orena träff från fem meter rulla utanför målet.  ? Tja, vad ska man säga. Jag skulle, självklart, ha satt den där chansen. Det är surt att vi inte kan vinna på hemmaplan, konstaterade Lundgren som sedan gav sin, mörka, syn på domaren Monty Reimanns insats.  ? Han tappade ju matchen helt. Då blir det så här bökigt och småfult. Han satte verkligen en märklig nivå på matchen, menade Lundgren och visst är det bara att hålla med. Robertsfors ville spela fysiskt och tätt och IFK-arna stod upp de också. Då måste domaren också vara redo för vad som ska hända och agera därefter. Märklig vändning Reimann hade ingen bra kväll. Så enkelt var det. Men IFK borde ha vunnit på egen kraft. Framför allt efter den lysande, fina första halvlek de bjöd på så kändes det synnerligen märkligt att matchens svängde så markant. Särskilt med tanke på att Robertsfors inte ändrade på någonting i sitt spel. De brunkade bara på. Och det gav dem en viktig bortapoäng.  ? Finns inget svar på varför det blev så här. Trodde vi kommit förbi vårt hackiga spel från tidigare efter Umeåmatchen. Men vi trillade dit igen. Det är så väldigt trist, summerade tränaren Joakim Norström. Besviken ? med all rätt. Mål-Luthström, Peter Uusitalo, Sundberg och Niklas Erixor, i glimtar, jämnast i ett ojämnt IFK Luleå. Målen: 1?0 (40) Per Mettävainio, 1?1 (54) Johan Larsson. Varningar, IFK: Robert Lundgren, Johan Isaksson. Robertsfors: Andreas Olofsson. Publik: 497. Domare: Monty Reimann, Gällivare.

Oavgjort i toppmötet

Bök och stök.En domare som hade svårt att hitta rätt.Två mål ? och en missad jättechans i slutminuten.? Jag fick den på strumpan, suckade sumparen Robert Lundgren efter IFK Luleås 1?1 (1?0) mot Robertsfors.

Bök och stök.
En domare som hade svårt att hitta rätt.
Två mål ? och en missad jättechans i slutminuten.
? Jag fick den på strumpan, suckade sumparen Robert Lundgren efter IFK Luleås 1?1 (1?0) mot Robertsfors.