Nu är det dags att byta om till blå/gult

När Sverige möter San Marino på Stadium Serravalle 7 juni kommer Fredric Lundqvist finnas på plats. Med lagkamrater som Fredrik Ljungberg, Marcus Allbäck och resten av Sveriges absolut främsta fotbollspelare.  Men resan till att bli Luleås första landslagsman i fotboll har varit lång. Den tog sin start i Gammelstad.  
Mikael Johansson är född samma år som Fredric Lundqvist. De är barndomsvänner och har spelat med varandra i Gammelstad under flera år. Bland annat var de klasskamrater på fotbollsgymnasiet.  Och han minns att Fredric Lundqvist redan tidigt hade en speciell inställning. En vinnarinställning som skulle föra honom långt, men det var både på gott och ont.  ? Han hade en jäkla attityd redan då, säger Mikael Johansson och skrattar. Han fortsätter berätta:  ? Han var lite kaxig men nu har han tvättat bort det. Det är väl den inställningen som tagit honom dit han är i dag. 
Själv säger Fredric Lundqvist så här om sin påstådda kaxighet i yngre år:  ? Jorå, det känner jag till. Men man lugnar ner sig när man blir äldre. Jag fick mer insikt senare. Inte ens lagkamraterna såg den potential som uppenbarligen fanns i Fredric Lundqvist. Bra, men landslaget? Knappast.  ? Nej, spelmässigt så trodde jag inte att han skulle det. Man jämför ju med de i samma ålderskull och han var inte bland de bästa. Det var väl först när han kom till Lira som han blommade ut ordentligt. 
Just självförtroendet och vinnarattityden är något som återkommer när människor som följt hans karriär får tycka till. Kort sagt: i tidiga år ? lite för kaxig och för ofta. Men samtidigt har den egenskapen fört honom ända fram till landslaget. Han har helt enkelt lyckats vända den till en fördel.  Bodens BKs tränare Lars "Brolla" Svensson har tränat Fredric Lundqvist under lång tid. Bland annat på fotbollsgymnasiet, Lira samt IFK Luleå. Och han har sett hur Fredric Lundqvist attityd förändrats.  ? Förut hade han inte den rätta ödmjukheten men det har han nu. Det gick fort till sig, säger han. "Brolla" berättar om en händelse som utspelade sig alldeles i början på fotbollsgymnasiet. Upprinnelsen var, bland annat, att "Lunkan" inte passade tjejerna vid träningen. 
Och det gillade inte magister Svensson.  ? Det var bland annat det. Jag höll en monolog den första lektionen som gick ut på en enda sak: att han skulle svara ja eller nej om han ville fortsätta, men då helt på mina villkor. Fredric Lundqvist fortsatte ? ända till landslaget. Själv minns han händelsen så här:  ? Det stämmer säkert. Jo, jag kommer i håg att han ilsknade till men det var egentligen en skitgrej bara. Men man kan man må gott av en utskällning ibland, säger han och skrattar. På fotbollsgymnasiet fanns andra som spåddes en ännu bättre fotbollsframtid än Fredric Lundqvist.  ? Det var många duktiga där. Fredrik Hansson och "Robban" Stoltz bland andra. Många har tyvärr slutat. Jag var långt ifrån bäst där, säger "Lunkan" På fotbollsgymnasiet var det tydligt ? talangen, potentialen och den rätta inställningen fanns. Det rådde det inget tvivel om. 
Det gällde bara att hitta rätt form för att plocka fram den.  Ett riktigt bra motståndarlag hjälpte honom på vägen. En väg som ledde anfallaren Fredric Lundqvist längre bak på fotbollsplanen ? ända ner i försvaret.  När Gammelstad 1991 skulle möta LSKs duktiga pojklag var de tvungna att ta till drastiska åtgärder.  "Giffarna" siktade på att hålla tätt och toppade försvaret. Lundqvist minns matchen som "gjorde" honom till back.  ? Jag minns det tydligt. Det var första gången jag spelade back och jag spelade ihop med Micke. Men i andra tog han klivet upp för han tyckte nog att det hände för lite där framme, säger han och skrattar. Men "Lunkan" blev kvar, men nu ute till höger. Med en väsentlig skillnad ? i dag gäller inte Gammelstad. I dag gäller inte Lira eller IFK Luleå. I dag gäller landslaget. Från den matchen var han försvararen Fredric Lundqvist.  Men helt övertygad om sin nya positions förträfflighet var han inte.  ? Jag var nog lite tjurig och ville spela där framme. Vadå backlinjen?, tänkte jag. Det var ju en taktisk grej men jag tänkte inte så mycket på sådana saker då. Men Norrbotten höll på att gå miste om den blivande landslagsmannen i fotboll. För när Fredric Lundqvist skulle börja på gymnasiet stod han inför ett viktigt val: hockey eller fotboll? Han antogs till båda linjerna. Och valde hockey. Men han ångrade sig ganska snart.  ? När sommarträningen körde igång med hockeyn och vi stod och hoppade i backarna var de andra och spelade fotboll. Då ringde jag "Brolla" och frågade om jag kunde byta. Det var bara så att jag saknade fotbollen för mycket. Ett beslut han inte ångrar i dag. 
1994 tog han klivet till Liras divsion II-lag. Ett lag som skulle vinna serien och ta klivet upp i ettan. Det var där det kom ? det stora lyftet.  ? Ja, det var väl egentligen när jag kom till Lira och tvåan, då fick jag först beviset att jag kunde spela i tvåan. Sedan rullade det på med juniorlandslaget, konstaterar han. Med i juniorlandslaget fanns en viss Fredrik Ljungberg. I dag firad världsstjärna i Arsenal. Där skiljdes deras vägar för att på nytt mötas i A-landslaget.  ? Han gick raka spåret till Allsvenskan. Jag kom dit sju år senare, säger "Lunkan" och skrattar. Robert Stoltz, i dag i Bodens BK, har kamperat ihop med Fredric Lundqvist under många år. På fotbollsgymnasiet, Lira, IFK Luleå, Luleå Fotboll samt juniorlandslaget. 
Han tillhör dem som inte är inte överraskad att den forna lagkamraten lyckats.  ? Ja, varför inte? Han har alltid haft en otrolig vilja. En form av mental styrka som gjort att han kunnat gå hela vägen, säger Robert Stoltz. Och fortsätter:  ? Han är en otrolig vinnare.  Efter några år i IFK Luleå och sedemera Luleå Fotboll var det dags att ta nästa steg. "Lunkan" hade varit lagets bästa spelare länge och 2000 kom chansen. Han lämnade Luleå Fotboll och tog klivet till allsvenska Sundsvall. Tränare i Sundsvall var Anders Grönhagen. Och han hade kollat upp sin nya mittback ordentligt.  ? Fredric har en naturlig snabbhet och spelförståelse. Det tittade vi mycket på när vi värvade honom, berättar han. Men allt var inte bra. 
Steget till Allsvenskan var stort och med på resan från Luleå och division I följde även en extra tiondel av en sekund. Och det fungerade inte alltid i Allsvenskan. Särskilt inte som mittback.  ? Han var lite slarvig och nonchalant och kunde tappa bollen. Ibland skulle han göra det svårt för sig, säger Grönhagen. Om det var därför han hamnade längre upp i banan låter vi vara osagt. Men Anders Grönhagen såg andra kvaliteer hos Fredric Lundqvist. Offensiva sådana.  ? Jag upplever att han fick det stora lyftet när han spelade yttermittfältare. Han var fantastisk som yttermittfältare hösten 2001 och jag glömmer aldrig när han snurrade upp Malmös backar.  
Matchen mot Malmö var hans första som yttermittfältare. "Lunkan" minns den också.  ? Jo, det gick bra och var väldigt roligt. Så jag fick fortsätta, säger "Lunkan". Och han håller med sin gamla tränare angående om att han kunde vara slarvig emellanåt.  ? Det stämmer nog. I ettan räckte det och mer därtill. Men i Allsvenskan håller det inte. Det tog ungefär två år innan jag hittade rätt nivå. En ännu högre nivå hittade han när han tog klivet ner som ytterback. Då kunde han kombinera sina defensiva kunskaper med sin offensiva kreativitet. Och det gav resultat. Djurgården ville ha honom och han var ytterst när att skriva på för de svenska mästarna. Men han ångrade sig i sista stund. Anledningen var enkel ? han ville inte bo i Stock