På ett crossfit-gym i Luleå står Diana Sajfi och slår mot en sandsäck.
Långt från all uppståndelse och rubriker tränar en av länets minst kända landslagskampsportare på egen hand.
Här, i det som kallas landets baskethuvudstad, har 20-åringens karriär tagit fart på allvar. Men det är inte inom sporten hon satsade helhjärtat på för två år sedan och som kunde ha tagit henne hit via layups och trepoängsskott.
Diana Sajfi har gjort en annan resa.
Det var inte förrän hon drabbades av en svår knäskada, då hon gick på Fryshusets basketgymnasium i Stockholm, som Sajfi fick upp ögonen för sporten hon numera är svensk mästare inom.
– Av någon konstig anledning tyckte min personliga tränare att kampsport skulle passa mig och jag var helt emot det. ”Varför skulle man vilja lära sig det?”, berättar hon.
Men när väl thaiboxningen satt sina klor i 20-åringen från Vällingby gick det fort.
– Jag tyckte det var skitkul och gick med på att börja träna på ett villkor – att jag aldrig skulle gå en match. Det tog tre månader, sedan var jag uppe i ringen.
Ett år senare flyttade hon till Luleå för att studera juridik på universitetet och sedan dess har utvecklingskurvan fortsatt uppåt. Under vintern vann hon SM i 45-kilosklassen och om en månad gör hon EM-debut i Portugal.
Trots att hon har hundra mil till sin tränare och sköter huvuddelen av träningen på egen hand.
– Det är väldigt mycket basket här. Basket är väldigt stort, så det känns som att alla andra sporter kommer i skymundan, berättar hon.
I inledningen av sin vistelse i Norrbotten tränade hon med kampsportsklubben Nordic Fighters, men då hon tyckte att deras inriktning gick för mycket mot MMA-hållet valde hon att köra på egen hand i stället.
Nu tränar hon två pass per dag, löpning och crossfit, samtidigt som hon lägger ner tid på studierna. Och så kommer hennes tillvaro se ut de närmaste fem åren.
Men trots att hon säger att hon saknar sparringen under träningspassen så talar hennes statistik för att det går att bedriva träning på egen hand och ändå nå toppen. På sina tolv proffsmatcher har hon bara en förlust.
– Jag har haft väldigt tur eftersom jag är vänsterhänt och det är inte många tjejer som är det. Så jag har fått väldigt många öppna lägen, berättar hon.
– Men samtidigt så är det inte bara bra, eftersom jag inte får den här matchrutinen som jag behöver.
Förra helgen gick hon sin senaste match, mot Jenny Eriksson från Sundsvall. Den matchen pågick i två ronder – sedan hade Diana Sajfi vunnit.
Under EM räknar hon med betydligt tuffare motstånd.
– Jag tror att det blir riktigt tufft på EM. Ryssarna är ju ... vi är rädda för dem, säger Sajfi.
Varför det?
– Inom kampsporten säger vi att de är djur. De har inga spärrar – de kör bara.
Men thaiboxaren är förberedd på att tiden fram till mästerskapet också kommer bli tuff. Nästan ohälsosamt tufft.
– Jag har ungefär åtta kilo kvar att gå ner. Jag ska gå 45-kilosklassen ... jag, vet – det är väldigt, väldigt litet, säger hon.
– Det slutar alltid med att jag sitter i bastun och tömmer kroppen på vätska.
Diana Sajfi räknar med att gå ner två kilo genom att äta ”på rätt sätt” fram till invägningen, de sista sex kilona ska försvinna i bastun.
Det är ingen lek och för en utomstående låter det nästan obegripligt hur åtta kilo ska kunna försvinna från den lilla kroppen.
– Jag har sagt att jag inte tänker gå 45 nästa säsong, man mår fan inte bra av det. Det är helt sjukt, man har ingen energi kvar – efter att man har bastat skakar man bara, berättar Diana Sajfi.
Därför blir sommarens EM sista chansen att ta medalj i 45-kilosklassen. Sedan väntar nya – och tyngre utmaningar.
Fram till mästerskapet kommer hon befinna sig i Stockholm för att få ordentlig sparring och teknikträning.
– Jag hoppas att jag vinner, jag försöker alltid säga åt mig själv inför varje match att jag kommer vinna.