Matchen levde även på läktaren

Det märktes att det var ett Luleåderby i flickor 95-finalen. Redan innan avsparken hördes ropen från den vänstra sidan av läktaren när Liraspelarnas släkt och vänner började att värma upp stämbanden.Några sekunder senare ljöd den första ramsan från höger när de samlade Notviksföräldrarna svarade.När Emma Eriksson lobbade in 1-0 och vilda föräldrar skrek ut sin glädje trodde man att klimax var nått. Det var dock bara en försmak på vad som skulle komma.Jagade på tjejerna
För i mitten på den andra halvleken hade Notviken en dubbelchans att kvittera och trots att bollen aldrig hittade nätet fick situationen båda delarna av publiken att tända till."Notas" föräldrar drog igång allt genom att högljuddare än någonsin jaga på sina tjejer och medan de hämtade andan inför nästa ramsa svarade den vänstra sidan. Publikens skanderande fick även tjejerna på avbytarbänken att hänga på.Störande för spelarna
- Det verkade ha någon form av tävling där ett tag, säger NIK-målvakten Elina Larsson och skrattar.Men trots att klackkampen höjde stämningen och inramningen på matchen så uppskattades inte föräldrarnas tilltag helt från spelarhåll.- Det är kul när de hejar och ropar men ibland blir det störande. I dag var det kanske för mycket, säger Elina.Underhållande var det i alla fall och även om Lira vann matchen på planen så måste man nog förklara kampen på läktaren som oavgjord.

Matchen levde även på läktaren

"Lira, Lira, Lira" "Notas, Notas, Notas" Det var inte bara på planen som det duellerades.