Resultaten var inte viktiga för Maja Larsson. Utan det viktigaste för henne var främst att testa på en riktig ridtävling. Hon fick också en bra känsla när hon red in på banan för att tävla i en lokal tävling för allra första gången.
– Det var mycket roligare än jag hade förväntat mig. Det är så speciellt när man rider in genom den där porten, säger Larsson.
Hon kände dock av premiärnerverna när hon red ut för att tävla i dressyrklassen. Och det blev en känslomässig avslutning på den första klassen hon tävlade i.
– Jag var jättenervös när jag skulle in och tävla i den första klassen. Men när man väl börjar rida så släppte det. Jag var jätteglad när jag hade gjort det. Jag vet egentligen inte varför men när jag hade ridit klart så började gråta för man är så glad att man har klarat det. Då visste jag inte att jag skulle bli trea förrän jag fick veta att jag skulle in på prisutdelning.
"Hon är ganska galen"
- Känslan var jättebra i den klassen. Vi rev inte ute och stannade inte. Allting gick bara jättebra. Hon hade bra fart och det var därför vi kom trea, säger hon.
Hästen Miinie Rose, eller "Mini" som hon också kallas, fick bra betyg av Maja Larsson.
- Det jag fick veta efter den sista klassen är att hon verkligen kan hoppa. Det är med en hopphäst. Hon är ganska galen, hon vill mycket hellre springa fort och hoppa högt än att gå jättefint på en bana.
Helgens tävling var årets sista för samtliga ryttare. Men 11-åringen, som tävlar i kategori B, har fått mersmak och redan nu har hon börjat ladda inför nästa års tävlingar.
- Jag är jättetaggad inför nästa tävling. Nu vet jag att vi kan och att det går, säger Maja Larsson.