Den 4 mars 2012 kommer
flera tusen skidåkare rada upp sig på startlinjen till
Vasaloppet.
Efter drygt halva sträckningen, cirka fyra mil,
kommer de att stöta på den beryktade Lundbäckbacken.
Bara de senaste åren har tävlingen avgjorts flera gånger i den långa slakmotan mellan Evertsberg och Oxberg.
Men den som för första gången lämnade alla sina konkurrenter bakom sig just där och som sedan fick backen döpt efter sig är Sven-Åke Lundbäck.
Inte så kul
Året var 1981. Lundbäck hade samma år bestämt sig för att inte vara med i landslaget i längdskidåkningen.
- Det var ett bra beslut, jag fick avsluta karriären med att säga nej till landslaget. Det är bättre än att inte bli uttagen, säger den nu 63-årige skidlegendaren när Norrbottens-Kuriren träffar honom i hans hus på Björkskatan.
Hela 1981 hade dedikerats till satsningen, satsningen på att vinna den största och mest prestigefyllda tävlingen på svensk mark.
Vasaloppet.
Men det blev bara en start i den svenska klassikern.
Men det blev också en
seger.
- Jag åkte det bara en gång, jag visste att det bara kunde bli sämre efter den gången. Så kul var det inte att åka nio mil så att jag vill göra det igen, säger Lundbäck.
Rycket kom
Startfältet var starkt. Den finske skidkungen, den väldige Juha Mieto, stod på startlinjen. Mieto, som var en starkare åkare när det handlade om flacka partier och ren stakåkning.
Det var en tuff uppgift som åkaren från Bergnäsets AIK hade framför sig.
Men han var väl förberedd.
- Min styrka var att jag var liten i kroppen och hade en bra motor, jag var bättre när det sluttade uppför. Jag visste redan före loppet att jag måste åka i från de andra, min spurt hade aldrig räckt till en seger. Jag visste dessutom var jag var tvungen att lägga in stöten, men vart backen låg exakt hade jag inte koll på. Den skulle ligga
någonstans mellan Evertsberg och Oxberg.
Och när tåget av starka långloppsåkare kom till
Oxberg fanns han med i täten.
Det började vara dags för att testa konkurrenterna, rycket skulle snart komma.
- Sen kom en liten backe, en liten slakmota och jag tänkte direkt att det var den där backen som jag skulle rycka i. Men det vara bara en liten kulle. Jag märkte dock att de hade svårt att hänga med när jag ökade tempot uppför, säger han.
Några kilometer senare kom den till slut. Den enda backen under hela Vasaloppet som är utslagsgivande.
Lundbäck låg sida vid sida med finländske Mieto, men när Lundbäck kom över krönet efter backen var Mieto långt efter.
- Jag tvekade aldrig, jag körde nästan max direkt,
säger han och fortsätter:
- Det kom nog som en överraskning för de andra, ingen hade någonsin gått
i från så tidigt och klarat av att hålla ledningen ända in i mål. Så de tänkte väl: "Jaha, låt han åka då, vi kommer i kapp sen".
Tre minuters ledning
Men de kom aldrig i kapp. De var aldrig ens i närheten.
Efter en tredjedel av Lundbäcksbacken hade han gått
i från med drygt en halvminut.
Efter några kilometer hade ledningen vuxit till över en minut. När det var nio kilometer kvar av Vasaloppet var ledningen över tre minuter.
Lundbäck slog av på takten och vann till slut Vasaloppet - i sin första och enda start.
Sedan dess har bland
andra Estländaren Raul Olle lyckats med konstycket att dra i från precis där, i Lundbäcksbacken, och sedan hålla ledningen ända in i mål. En solokörning i över fyra mil.
Lundbäck håller segern
i Vasaloppet väldigt högt.
Trots att han har vunnit
både OS och VM, han har vunnit världscupen, världscupen för långlopp och ett
tiotal SM-guld. Det är något speciellt med den där segern från 1981.
- Det är något speciellt med att vinna Vasaloppet. Som svensk skidåkare är det otroligt stort och på sättet jag gjorde det, det är ett av de bästa minnena från karriären. Helt klart.