Han joggar till och från träningen under sommarvistelsen i Luleå.
Och även till den här intervjun vid Norrbottens-Kuriren.
- Jag är precis klar på gymmet. Jag springer till ditt jobb, säger Per Ledin.
Ingen kan misstänka Per Ledin för att gena i kurvorna.
Säsongen 2009/2010 tog HV 71 SM-guld, men Ledin slet av korsbandet redan i kvartfinalen mot Timrå.
I fjol kom han tillbaka efter bara fyra månaders rehabilitering.
Men bänkades av dåvarande tränaren Janne Karlsson.
I kväll inleder HV 71 säsongen med gruppspel European Trophy och bortamatch mot Sparta Prag.
Jönköpingslaget gick till final förra säsongen, men förlorade mot Eisbären Berlin (3-5).
- Jag är sjukt förväntansfull. Nu vill jag bara att det ska starta. Vilken jävla skillnad den här sommaren. Ändå var jag fruktansvärt stark i båda benen i fjol, men det har tagit lång tid även om jag var tillbaka på isen efter fyra månader. Jag känner ruskigt stor skillnad nu, säger Per Ledin.
Hur allvarligt tar man som spelare på European Trophy?
- Som spelare föredrar man att det är så matchlikt som möjligt. I och med att vi kommit in i det här att vi spelar för någonting så går jag igång på alla cylindrar. Jag tror ändå att det är det man vill ha, att det ska gälla någonting.
- Vi har valt att lägga ut matcherna på mindre orter och det har varit en succé publikmässigt. Framför allt för alla barnfamiljer och de hockeyintresserade på landet är det viktigt att de får chansen att se HV. Det är viktigt att kunna bjuda någonting tillbaka.
Vad säger du om slutspelet i våras (0-4 i matcher i kvartsfinalen mot AIK)?
- Vi gjorde fiasko. Det är inte så mycket att säga om. Vi respekterade inte AIK och var inte tillräckligt ödmjuka. Vi jobbade inte hårdare än AIK. Vi spelade inte tillräckligt fysiskt, Fasth fick se varenda skott och vi vårdade inte pucken.
I medierna var det mycket skriverier om inre stridigheter, vad hände egentligen?
- Jag upplevde det inte riktigt så. Vi hade högt i tak och försökte vara på varandra om de här grejerna. Det är svårt att exakt sätta fingret på, vi ville inte offra den där hörntanden. Vad det beror på kan jag inte svara på.
Personligen fick du inte så mycket speltid, varför?
- Jag har aldrig haft några problem med Janne (Karlsson, tidigare HV-tränaren). Men istiden minskade och minskade för min del. Då har man två val. Antingen gnäller man eller biter ihop. Men någonstans kände jag att det ger inte så mycket att klaga. Jag valde att sköta min bit och påverka det jag kunde. Sedan om Janne inte ville spela mig mer så fick det stå för honom. Jag har ändå fyra år kvar på kontraktet så det var bara att bita ihop och visa att trägen vinner.
Hämmades du av din tidigare korsbandsskada?
- Det folk inte fattar är att jag aldrig har haft något problem med mitt knä. Det var bara direkt efter operationen. Sedan har det inte varit några som helst bekymmer. Jag vet att andra haft problem med svullnader, men det har bara gått uppåt för mig. Men det tar ändå tid att komma tillbaka. Jag missade sommarmånaderna i fjol. Hur hårt jag än tränar går det aldrig att träna ikapp. Nu känns det som natt och dag. I fjol hade jag ett ben att åka med.
"22 år i huvudet"
Under NHL:s lock out-säsong 2004/2005 kom Niclas Wallin hem till Norrbotten och spelade för Luleå Hockey. Det var också den säsongen som Per Ledin slog igenom på allvar. Han gjorde 36 poäng (16 mål/20 assist) på 46 matcher i Luleåtröjan. Och på bortaresorna delade Wallin och Ledin hotellrum.
Enligt mina uppgifter fick Wallin plocka ner dig på jorden, både i och utanför omklädningsrummet?
- (skratt) Det vet jag inte. Även fast han vunnit Stanley Cup och är ett par år äldre så är han precis som jag, 22 år i huvudet. Han kommer alltid ha det lekfulla i sig. För mig är han en otroligt bra ledare. Han bidrar med energi och gör alla bättre och skapar ett positivt klimat.
- Men när han blir förbannad går åskan och det har man respekt för. Det är en av de bästa killarna jag fått chansen att spela med.
Någon anekdot?
- Vi bodde ihop på bortaresorna. Vi började brottas på rummet, jag försökte väl strypa ut honom, men Wallin lyfte upp mig på raka armar och kastade mig i sängen så vi knäckte ett sängben. Jag säger inte vilken stad eller hotell. Men han är riktigt stark och en tjurskalle.
Var det game over?
- Ja, men jag gav inte upp. Jag tänkte att jag hade chansen, men det gick inget bra. Det blev ingen mer brottning på rummen efter det.
I kväll är det game on - för HV 71.