Skidlandslaget har just lämnat Seiser Alm där solen värmde, himlen var klarblå och snön gnistrande vit.
Prognosen för VM lyder storm.
Joakim Abrahamssons roll är att ge längdåkarna vindskydd och en värmande hand när det drar som mest kring stjärnorna.
Med sex dagar kvar till det stora mästerskapet handlar mycket av Kalixbons jobb om att skyla sina adepter från den stundande mediastormen.
- Nu handlar det om att ha mycket glädje och njuta på platsen vi är och tillsammans skapa den här offensiva stämningen som har kännetecknat längdlaget, säger han.
Årets ledare
2002 fick Abrahamsson sitt första förbundskaptensjobb, då i juniorlandslaget. 2006 klev han in i seniorlandslaget på allvar, inför OS i Turin, och resten är historia. En solskenshistoria.
Tillsammans med Magnus Ingesson fick han pris som "årets ledare" på Idrottsgalan efter framgångarna i Vancouver.
- Jag är nyfiken i grunden på att hela tiden utveckla och driva framåt en verksamhet, det är något som kittlar mig otroligt mycket. Jag tror jag har en bra förmåga att skapa en trygg miljö och utgå från individen, att få dem att växa i situationen, säger han.
Ingen motivationsbrist
En trygg miljö är inte alltid lätt att åstadkomma, men desto mer uppskattad av de inblandade då den infinner sig.
- En av mina fördelar är att jag klarar av, och om det då beror på ett norrbottniskt lugn vet jag inte, att ha många bollar i luften och kunna
hantera det utan att bli uppstressad, säger Joakim Abrahamsson.
De svenska skidåkarna har de senaste åren fått en enorm stjärnstatus och, förutom att de känner av pressen utifrån, är deras krav på sig själva skyhöga. Det är idrottare som fokuserar stenhårt på sin sport och enligt Joakim Abrahamsson är knappast bristen på motivation något de behöver jobba med.
Därför ser åkarna nästan aldrig Abrahamsson arg.
Inte förbannad
- Aldrig på åkarna, inte när det gäller prestationer. Jag vet att de gör vad de kan och sliter när de är ute på tävling. Det ska vara om det är något annat som man gjort en gentlemannamässig överenskommelse kring och det inte fungerar, det är klart man kan bli irriterad då. Lyckligtvis är man sällan i sådana lägen,
däremot kan man känna att när man själv varit med och jobbat och det inte blivit som man ska, att man blir besviken på sig själv. Inte på åkaren, trots att det är åkaren som åker i det fallet.
- Att vara förbannad på det de har gjort tycker jag inte passar in i en ledares värld, det är inte så man får individer att fortsätta prestera. Det är klart man kan vara tänd, man kan vara skarp i vissa
lägen men jag tror inte på
pedagogiken att trycka ner människor. Man ska få dem att växa och det innebär även i idrotten att man ibland inte lyckas som man har tänkt. Men det kommer nya chanser och har man då slagit för hårt så är den resan tyngre att komma tillbaka från.
Stämning
Han beskriver sig själv som en duktig tränare, både tekniskt och taktiskt, och på gränsen till nördig när det gäller detaljer och att hålla ordning på saker och ting. Samtidigt återkommer hela tiden ett ord då han pratar om sin egen personlighet - "lugn".
- Ibland kan det vara bra att ha en het personlighet i närheten, men jag tror det viktigaste som ledare är att utgå från sig själv. Inte skapa
någonting som man tror folk förväntar sig eller att skapa en bild av något man tror går hem. Det håller inte. Jag måste jobba i mitt ledarskap och tränarskap utifrån den person jag är, säger han.
Får ni jobba mycket med stämningen i lägret?
- Det handlar om att, tillsammans med gruppen,
skapa det hela. De är otroligt viktiga. Vi är två kaptener och sedan har vi 18-19 aktiva, de måste vara delaktiga i processen med att skapa den här miljön. Sedan kan vi vara med och styra en inriktning om det krävs, säger Abrahamsson.
Är det risk för tristess när ni är ute 200 dagar per år?
- Inte så här nära inpå mästerskapet. Vi försöker välja platser som vi vet att man trivs otroligt bra på, som fungerar boendemässigt,
maten fungerar och att det är fina träningsförhållanden. Sedan ser vi till att man inte ligger för länge på samma plats utan hitta lämpliga tidpunkter, då får man det bra. Vid just en sådan här tidpunkt är man så fokuserad och inställd på det man ska göra så det är sällan ett problem. Men vi är fullt medvetna om det och försöker
undvika tristess.
Kaffe i solskenet
Kör ni något uppträdande för att lätta upp stämningen?
- Det är bättre om åkarna gör föreställningar för oss (skratt).
Så du sliter aldrig upp någon banjo?
- (Skratt) Nja. Det kan hända att det blir aktiviteter, att någon bjuder på något eller att det blir någon form av mindre tävlingar eller spel. Ibland kan det vara skönt att bara gå iväg och ta en kaffe eller en choklad i solskenet och bara umgås avslappnat.
Har du någon specialitet?
- Inte något sådant som jag lägger ut här. Men det är klart det är viktigt att man trivs tillsammans när man är ute och lever så många dygn tillsammans som vi gör i ett lag, säger förbundskaptenen.
På torsdag startar världsmästerskapet i Norge och då visar det sig om 2010 års ledare får ett lika bra 2011. VM i Holmenkollen, i skidtokiga Norge, kommer bli så stort som ett VM kan bli.
Men är Joakim Abrahamsson nervös? Nej.
- Det är alltid lite extra kittlande men jag ser snarare fram emot det hela, säger han.
Lugn var det.