Löparlöftets tidsfördriv: "Lätt att man filosoferar"

Luleåpojken Marcus Nilsson var yngst ut i Granlunkens längsta distans. En utmaning precis i 16-åringens smak.– Det var svårt att dricka efter 11 kilometer, men det är en härlig känsla att springa så långt, säger han.

FRAMTIDSHOPP. Marcus Nilsson sprang sitt första 18 kilometerslopp och höll ihop hela vägen. "Jag gick ut lugnt, det har hänt förr att jag gått in i väggen men idag gick det riktigt bra", säger han.

FRAMTIDSHOPP. Marcus Nilsson sprang sitt första 18 kilometerslopp och höll ihop hela vägen. "Jag gick ut lugnt, det har hänt förr att jag gått in i väggen men idag gick det riktigt bra", säger han.

Foto: Thomas Lövgren

Luleå2013-09-10 06:00

Förra helgen sprang Marcus Nilsson terräng DM i Piteå, i ungdomsklassen. I helgen hade motståndet hårdnat och distansen blivit längre. Första loppet på 18 kilometer väntade.

– Jag har ju sprungit 18 kilometer eller längre på träning, men att tävla är en annan sak, säger Marcus Nilsson.

Han planerade att ta det lugnt i början och tog rygg på Johan Nordkvist från Lulekamraterna.

– Han höll bra tempo och jag kunde springa bra tidsmässigt.

Inför sista backen kände sig Marcus Nilsson stark.

– Men när jag väl kommit upp kände jag mig helt slut. Sedan kom upploppet och då fick jag lite krafter igen.

I mål sprang han på en timme 16 minuter och 40 sekunder. En klart godkänd tid för framtidslöftet.

– Jo, jag är nöjd, distansen är ju en klassiker men jag gillar inte att springa på asfalt.

Marcus Nilsson har som mål att fullgöra en svensk klassiker (då åker man Vasaloppet, cyklar Vättern Runt, simmar Vansbrosimmet och springer Lidingöloppet). Lidingöloppet är 30 kilometer, nästan dubbelt så lång som Granlunken.

Vad tänker du på egentligen när du springer så långt?

– Jadu, det blir lätt att man filosoferar iväg, det är ju samma rörelse om och om igen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om