Lagom portion motion

Visst görs det strålande prestationer i Stadsmaran. Rekord jagas, det snackas lopp och kilometertider till höger och vänster. Men först och främst är det en breddtävling där det finns plats för alla ? oavsett inställning och mål. Monica Kutics studerar på universitetet och hon tillhör kategorin som inte jagar tider och placeringar. Visst, hon är instruktör i spinning och i fin form men några tio kilometer har hon inte sprungit förut. Det oroar. Kuriren träffar henne en halvtimma innan start och då finns ovissheten där. ? Jag har sprungit fem kilometer och prövat promenera banan. Det tog två timmar att promenera så det borde jag väl klara, säger hon med försiktighet i rösten. Löpning till skön musik Uppladdningen har förutom provpromenad av banan bestått i att köpa nya batterier till radion så att hon kan lyssna på musik. Det var inget självklart beslut att anmäla sig till Ferruformmilen. En överraskande prestation av brorsan fick henne att ta beslutet. Ett sent beslut, medger hon. ? Min bror sprang Göteborgsvarvet otränad så jag tänkte att en mil borde jag väl klara. Jag är bara lite orolig att jag ska få håll, säger Monica Kutics innan hon springer i väg till startområdet för att hänga med i uppvärmningsövningarna. Musiken dånar från högtalarna och alltfler samlas vid startlinjen för att skaffa sig en bra position inför starten. Löpare som börjar trilla in i målområdet redan efter 32 minuter. Då är det förstås segraren Björn Bergström och hans konkurrenter som sprintar in men ganska snart kommer även motionärerna mot mållinjen. Kurirens team börjar bli smått oroliga att något har hänt. Hon sade ju visserligen att det lär ta mer än en timma att ta sig runt men kanske hon har fått skavsår och brutit? Eller kanske tröttnat på blåsten och plågan, helt enkelt? Hoppat av i Luleå centrum för att ta en kaffe på uteserveringarna efter storgatan? Eller varför inte en öl, det är ju lördag och löningshelg...? Men, nej då. En timma, tolv minuter och femton sekunder efter startskottet återser vi debutanten Monica Kutics. Jodå, hållet kom som ett brev på posten. Och det precis inne i centrum där den största publikskaran fanns. Typiskt. Helnöjd Men vad gör det ? tiden blev ju ändå rätt hygglig och en bra bit från de två timmar hon fruktade. Men två timmar var i ärlighetens namn att sätta ribban lågt... ? Det gick bättre än väntat. Jag sprang väl 75 procent av sträckan. Det var lite jobbigt att jag fick håll, jag skulle nog tränat bättre innan. Jag är nöjd att jag kom runt på lite mer än en timma, säger hon och glädjen går inte att ta miste på. Hon rekommenderar andra att pröva på Stadsmaran, även de som inte sprungit förut. ? Det var en rolig grej att göra, en kul upplevelse. Och så blev man så peppad i början vid uppvärmningen, säger hon och lovar på stående, ömmande, fot att springa även nästa år. Men då finns det ju helt plötsligt en tid att mäta sig mot... Och under en timma vore ju inte helt fel att klara. ? Jag har sprungit fem kilometer på 30 minuter så kanske det går nästa år, funderar Monica Kutics. En rolig erfarenhet rikare.

Lagom portion motion

Vissa siktar på att nå ett tidsmål. Vissa siktar på ett placeringsmål. Och vissa siktar på ? att ta sig i mål. I Stadsmaran finns alla typer av löpare. ? Jag tog det som en utmaning för mig själv, säger Monica Kutics. BILDSPEL: Årets Stadsmara i bilder

Vissa siktar på att nå ett tidsmål. Vissa siktar på ett placeringsmål. Och vissa siktar på ? att ta sig i mål. I Stadsmaran finns alla typer av löpare. ? Jag tog det som en utmaning för mig själv, säger Monica Kutics.
BILDSPEL: Årets Stadsmara i bilder