Thomas ”Brocke” Bäckström och Mats ”Blomman” Blomqvist var med på resan i Groko Hockey som blev Luleå Hockey och avancemanget till elitserien (nuvarande SHL).
På den tiden ringlade sig köerna långa utanför ishallen Delfinen och läktarna pryddes med tomtebloss.
Alla ville ha en biljett till matcherna och människor köade i timtal.
– Det var ett enormt intresse, säger Bäckström.
I laget som gick upp spelade förutom ”Blomman” och ”Brocke” också flera andra arbetskamrater.
Den gemensamma nämnaren var hockeyn – och räddningstjänsten i Luleå.
– Det kanske gjorde det lättare att sluta med idrotten, nu är vi i nästa lag. Inte lika seriösa kanske, men på ett annat sätt. Man hade nog inte varit kvar i 40 år om det inte hade varit bra, säger Blomqvist som började jobba på räddningstjänsten som 18-åring.
Pensionerad
För Bäckström stannar det dock vid 36 år. Han gick i pension 1 mars.
– Det är lite omklädningsrumskänsla över det hela. Och det är vemodigt att sluta, jag har ändå varit här sedan 1978, säger han när Kuriren träffar de båda drygt en veckan innan pensionen.
Blomqvist lade plocken på hyllan redan 1987.
För Bäckström fortsatte karriären med en tränarkarriär.
Han var assisterande tränare tillsammans med klubbens nuvarande sportchef, Lars ”Osten” Bergström.
Något som gav den förre anfallaren ett SM-guld 1996.
Och även en del roliga historier.
– Vi var på Scandic i Umeå och badade i poolen före eller efter match. ”Osten” sa: ”Är det någon som vågar springa runt den där sopcontainern och in?”
– Det såg inte ut att vara så mycket folk så jag räckte upp handen och sa att jag gör det. Jag sprang ut, och just då hade det kommit tio bilar för att tanka. Och när jag kommer tillbaka så har ”Osten” låst dörren! Sen jagade jag honom genom hela hotellet, berättar Bäckström.
SM-guldet fick Blomqvist se från sidan.
– Självklart hade man velat vara med då. Men jag slutade 1987 och då kände jag mig ganska nöjd med hockeyn. Idrotten var lite en fritidssysselsättning och alla jobbade heltid, det var bara finländarna som var proffs, säger Blomqvist.
”Då vi fick fans”
Resan som laget gjorde gick snabbt. På bara några år hade man gått från ett mittenlag i division I till ett topplag i allsvenskan.
– Vi blev mycket proffsigare och satsade mer på ishockeyn. Vi tränade mer och mer och vi såg att det gav resultat. När vi gick upp tränade vi säkert lika mycket som de gör i dag, men kanske inte lika effektivt, säger Bäckström och fortsätter:
– Det var då vi fick alla fans. Om vi hade haft bortamatch och kom tillbaka på onsdag så ringlade sig köerna utanför ishallen på parkeringen i tredubbla led. Det var ett enormt intresse.
Tjocktröja och lovikavante
”Vi har Blomman i målet”, var en ramsa som ofta sjöngs.
– Det var mycket runt omkring, säger Blomqvist som var en populär målvakt bland fansen.
Kände ni er som kändisar?
– Nej (skratt).
– Vi var nog inte van det, fyller Bäckström i.
– Hade man spelat i en annan klubb hade man kanske blivit lite mer av en kändis, men vi var ju Luleåbor och kände hälften av dem, säger Blomqvist.
– Om det gick dåligt någon match gick man inte så gärna ut på stan. Inte för att någon ville vara taskig, men alla ville surra hockey.
– När man ser gamla bilder fattar man inte att man har tagit någon puck. Det ser ut som att man har en tjocktröja på sig och handskarna ser ut som en lovikavantar, säger Blomqvist.