Kurirens utsände tar sig vatten över huvudet
Först vickar det till höger, men jag lyckas parera.Dock inte bättre än att jag lutar mig - för mycket - åt vänster.Sen blir allting svart. Eller i alla fall mörkt, och grumligt.Kurirens test av kajak visar sig bli en blöt historia.
Det är sådana dagar man helst stannar inomhus i värmen, läser en bok, tittar på TV, dricker kaffe, ja vad som helst.
Men det är också sådana dagar som Kurirens försökskanin ger sig ut på sjön för att testa den hetaste (och för dagen även kallaste) sporten i Luleå. Fram till i dag har Luleå Kajakklubb paddlat hem 18 medaljer på SM-tävlingarna i Jönköping. Klubben gör succé i Småland och det är på sin plats att Kuriren testar sporten.
Planen är enkel. Efter en snabb lektion i kanotsportens grunder ska jag utmana två av Luleå KK:s aktiva paddlare. På redaktionen skämtas det om hur blöt jag kommer att bli (och inte på grund av regnet) och att folk ska komma förbi för att titta på eländet. Jag inser att det räcker med att komma tillbaka med torrt hår för att överträffa alla förväntningar.
SM-medaljör
På plats i kajakklubbens lokaler får jag möta mina motståndare. Oscar Eriksen-Lundin är 13 år och gör sitt första år som aktiv efter fyra år på klubbens kanotskola.
Christian Gustafsson är 16 år, har paddlat i tre år och har ett SM-silver och SM-brons på sin meritlista. Hade det inte varit för att en ryggskada stört uppladdningen hade han befunnit sig på SM-tävlingarna nu.
Själv har jag ett svagt minne av att ha testat kajak en gång på någon idrottslektion. Hur det gick minns jag inte, men hjärnan har ju en förmåga att förtränga otrevliga minnesbilder.
Jag tänker att busvädret möjligtvis kan vara mig till någon hjälp. Ute på ett regnigt och blåsigt vatten kan väl allt hända? Kanotister är väl som alla andra människor, dåligt väder borde sänka deras moral rejält.
Psykologisk krigsföring
Jag för ämnet på tal, lite psykologisk krigsföring kan aldrig vara fel. Om lite snack om kulingvindar och obehagliga regndroppar kan störa deras uppladdning har jag vunnit viktiga tiondelar redan.
- Jag tycker att det är skönt att det regnar. Jag gillar det, säger Oscar Eriksen-Lundin.
- Jag tycker om att paddla när det regnar, luften är mer syresatt då än om det skulle vara fint väder, säger Christian Gustafsson.
Jaha.
Det som jag hoppades skulle vara en fördel var snarare en nackdel. Vad krävs då för att vara en bli kanotist? Kan mina motståndare ge mig några tips?
- Håll i paddeln. Det är viktigt att aldrig släppa den, berättar Oscar Eriksen-Lundin. Sen ska man inte vara vattenrädd, ha stor vilja och målmedvetenhet.
Bakslag
Det låter bra. Jag är inte vattenrädd och paddeln ska jag väl kunna se till att hålla i. Viljan och målmedvetenheten är det knappast något fel på heller.
- Teknik och kondition är nog det viktigaste. Det är en ganska teknisk sport, säger Johan Wenngren som är instruktör på kajakklubben.
Bakslag. Eftersom min teknik bör vara obefintlig och sist jag såg av min kondition var för två år sedan så kunde förutsättningarna vara bättre. Och efter 14 år som aktiv borde Wenngren veta vad han pratar om.
Vad tror han om mina chanser då?
- Om du får börja med en stabil kajak borde du kunna hänga med ett tag, men du kommer att få problem i starten. Ska du testa en snabbare kajak kommer du inte klara av det, säger instruktören.
Christian Gustafssons ord lugnar mig lite:
- Du kan säkert hålla jämnt med oss ett tag.
Ett tag alltså. Och eftersom vi ska tävla mot varandra på distansen 200 meter är det så långt jag har planerat att "ett tag" ska vara.
Redo för race
Som uppvärmning får jag börja med en Kåre, nybörjarvarianten på en kajak. De är stabilare än de lite snabbare kajakerna, den är inte så "rank" som kanotisterna säger.
Efter att ha känt på kajaken ett tag och Johan Wenngren instruerat mig i teknikens grunder känner jag mig redo för ett race.
Innan jag ens uppfattat att loppet har startat försvinner Oscar Eriksen-Lundin och Christian Gustafsson iväg som två harpuner. Själv får jag kämpa med att hålla kajaken i en rak färdriktning och paddlar uppgivet in i mål flertalet sekunder efter de båda.
"Nu gäller det"
Jag inser att jag måste testa en snabbare kajak för att ens ha en chans, även om det innebär att det kommer att bli en mycket instabilare resa.
Johan Wenngren tar fram en "101:a". Lite "rankare", lite snabbare. "Jag tror du fixar det", säger han och även om jag håller på att välta kajaken det första jag gör så känns det som att jag ska klara av att paddla den.
Nu gäller det. Ska jag kunna ge kanotisterna en match så är det nu.
När vi ställer upp för start bestämmer jag mig för att köra så hårt jag bara kan. Det är upp till bevis.
Magplask
Startskottet går och det här gången kommer jag iväg bra i starten. Jag känner att kajaken går snabbare än loppet innan och min paddlingsteknik börjar kännas riktigt bra.
Dessutom går den rakt den här gången. Jag är på gång, nu j-lar ska jag visa dem. Rubrikerna rullar förbi i mitt huvud; "Kurirens testpilot går på vattnet", "Kanotbra Kuriren", "Som fisken i vattnet"...
Då händer det.
Två sekunder senare ligger kajaken upp och ner. Mitt tilltänkta succélopp slutade med ett magplask, alla fantasier sköljdes iväg på en våg. Även om rubriken "Som fisken i vattnet" säkert fortfarande skulle fungera.
Höga betyg
Trots ett antiklimax på slutet och två misslyckade försök att sätta sig i en så kallad Nelo vanquish, som används av elitkanotisterna, får Kurirens testpilot ett bra betyg.
- Jag tycker att du får en klar femma, med tanke på att det var första gången, säger Johan Wenngren.
Båda mina motståndare håller med och ger även de högsta betyg till undertecknad.
- Du klarade ju av att paddla med 101:an - till du föll i, säger Christian Gustafsson med ett leende.
Värmande ord för min frusna kropp. Instruktör Wenngren märker att han måste rädda situationen och tänka på min rygg som börjar bli lite väl sträckt efter hyllningskören.
- Då måste jag väl ändra mitt betyg till en fyra. Men du får en femma för din teknik. Sen kanske du skulle behöva vara mer akrobatisk för att kunna hålla dig kvar i kajaken.
Så jobbar vi med nyheter